På sin hemsida informerar Vetenskapsrådet om en satsning där lärosäten och andra forskningsorganisationer kan ansöka om medel för att rekrytera och anställa gästforskare. Medel kan emellertid bara sökas för forskare som varit verksamma utanför Europa de senaste två åren. En sådan begränsning kan svårligen vara i linje den svenska lagstiftningen som betonar vikten av att så många som möjligt bereds möjlighet att konkurrera om en specifik anställning. Det kan inte uteslutas att del bland europeriska forskare finns dem som kunde kommit ifråga. ARW efterlyser därför JO:s bedöming av huruvida satsningen är förenlig med svenska lagstiftning. Vår JO-anmälan följer nedan:
Justitieombudsmannen (JO) Lund 2025-10-03
Anmälan av Vetenskapsrådet för brott mot regeringsformens krav på förtjänst och skicklighet som enda grund vid statlig anställning
Enligt Vetenskapsrådets hemsida har myndigheten initierat ett bidrag ”för att rekrytera internationella gästforskare till Sverige”.[1] Bidraget syftar, enligt utlysningen, till att ge lärosäten och andra forskningsinstitutioner ”möjlighet att utveckla och stärka ett forskningsområde genom att i närtid rekrytera en framstående forskare med nuvarande anställning och forskningsverksamhet utanför Europa” (vår kursivering). Rekryteringen innebär en tidsbegränsad anställning.
Denna geografiska begränsning förefaller emellertid står i strid med regeringsformen (12 kap. 5 §) där det fastslås att det vid beslut om statliga anställningar endast ska fästas avseende vid ”sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet”. Denna bestämmelse har en lång tradition inom svensk förvaltning och tillkom redan genom 1809 års regeringsform (Prop. 1985/85: 116, s. 13).
Den grundläggande principen om att endast förtjänst och skicklighet ska beaktas vid statliga tjänstetillsättningar ligger till grund för formuleringen i lagen (1994:260) om offentlig anställning, 4 §, där framför allt skickligheten betonas:
Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
Av regeringens proposition 1985/86:116 om meritvärdering i statlig tjänst m.m., framgår att det grundläggande syftet med dessa regler är att garantera att statliga tjänster tillsätts på objektiva grunder (s. 4):
Bakom lagreglerna i RF och LOA om sakliga grunder ligger statsnyttan, närmare bestämt det allmänna intresset av att offentliga funktioner utövas av de personer som är bäst skickade för uppgifterna. … Ändamålet med reglerna är således inte enbart eller ens primärt att skydda arbetstagarintressena utan främst att tillgodose samhällets och de enskilda medborgarnas intresse av att statliga tjänster tillsätts efter objektiva grunder.
Ytterligare en viktig aspekt av det statliga anställningsförfarandet finns i anställningsförordningen (1994:373) 6 §. Om målet är att anställa den som är skickligast så förutsätter det förstås att så många som möjligt bereds möjlighet att konkurrera om en specifik anställning:
En myndighet som avser att anställa en arbetstagare skall på något lämpligt sätt informera om detta så att de som är intresserade av anställningen kan anmäla det till myndigheten inom en viss tid. … Någon information behöver inte lämnas, om särskilda skäl talar mot det.[2]
De ovan refererade lagarna och förordningarna ger intrycket av att syftet med lagstiftningen är att garantera att de absolut bästa individerna anställs, exempelvis inom universitets- och högskoleväsendet, inte minst för att tillgodose samhällets och de enskilda medborgarnas intressen. Att exkludera potentiella sökande enbart på grund av att dessa inte haft sitt verksamhetsområde inom Europa de sista två åren förefaller står i strid med den aktuella lagstiftningen. Det går knappast att utesluta att det bland forskare, verksamma inom Europa, finns dem som kunde komma i fråga om enbart ”sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet” beaktas. Det är också oklart hur de enskilda institutionerna hanterat urvalsprocessen: har det skett genom öppen utlysning eller genom att specifika forskare handplockats? Det sistnämnda fallet kan knappast var förenligt med den aktuella lagstiftningen.
Hemställan
Vi hemställer åt JO att bedöma huruvida den här typen av riktade utlysningar är förenliga med svensk rätt.
Bästa hälsningar,
Erik J Olsson Magnus Zetterholm
erik_j.olsson@academicrightswatch.se magnus.zetterholm@academicrightswatch.se
[1] https://www.vr.se/soka-finansiering/utlysningar/2025-04-01-bidrag-for-att-rekrytera-internationella-gastforskare-till-sverige.html
[2] Det undantag som nämns, att information inte behöver lämnas, ”om särskilda skäl talar mot det” har av Arbetsgivarverket (Att anställa, 2014: 54) framförallt tolkats så att det gäller när en arbetstagare omplaceras till en ledig anställning, enligt 7 § i lagen (1982:80) om anställningsskydd, då en myndighet vill anställa en uppsagd arbetstagare som omfattas av avtalet om trygghetsfrågor eller när någon har återanställningsrätt.