När Handelshögskolan i Stockholm krävde ett övergenomsnittligt resultat på högskoleprovet för att kompensera för betygsinflation ledde det till att olika grupper som man särskilt värnar om minskade bland de antagna. Högskolan beslutade då att slopa högskoleprovskravet. Men att det delvis handlar om att tillgodose privata donatorers förväntningar reser tvivel på Handelshögskolans ställning som oberoende lärosäte.
Det var inför årets antagning till Handelshögskolans kandidatprogram som lärosätet beslutat att införa ett ytterligare behörighetskrav om ett resultat av minst 1,25 av 2 på Högskoleprovet. Endast sökande som uppfyllde kravet gick vidare i bedömningsprocessen och fick gymnasiebetygen bedömda. Initiativet var tänkt att kompensera för betygsinflationen på vissa Stockholmsskolor, skriver rektor Lars Strannegård på högskolans hemsida.
Bakgrunden beskrevs av Strannegård i en tidigare debattartikel där han skrev att ”ett antal av de skolor, vars elever vi får stora mängder ansökningar från, uppvisar en diskrepans mellan resultat på de nationella proven och kursbetyg i den granskning som Skolinspektionen har gjort”. De som pekades ut var Stockholmsskolorna Campus Manilla, Lundsbergs skola, Östra Real och Täby Enskilda gymnasium.
Högskoleprovskravet ledde emellertid till att andelen antagna från Stockholm – alltså får man förmoda från gymnasieskolor med betygsinflation – inte minskade utan faktiskt ökade. Även om det är oklart med hur mycket, jämfört med tidigare, blev resultatet att varannan antagen student var från någon av tio skolor i Stockholm.
Betyder det att högskoleprovskravet inte fungerade som det var tänkt? Här måste vi hålla tungan rätt i mun. Det är nämligen fortfarande teoretisk möjligt att kravet ledde till att Stockholmselever med glädjebetyg inte kom in i lika hög grad som tidigare. Även om en större andel som antogs var från någon av de tio Stockholmsskolorna, behöver ju dessa elever inte var de som hade glädjebetyg.
I så fall vore det ursprungliga problemet löst.
Högskoleprovskravet ledde emellertid också till att andelen kvinnor föll med 10 respektive 13 procentenheter på de båda kandidatprogrammen. Vidare sjönk andelen sökande som inte har högutbildade föräldrar med 20 procent. Strannegård uttrycker stort missnöje med båda dessa oförutsedda konsekvenser som han menar inneburit ”mer homogenitet”:
Det ser vi som kraftigt negativt eftersom talang, driv och ambition finns på många håll. Vi är en internationell handelshögskola som konkurrerar på den internationella marknaden. I den världen leder sjunkande mångfald, förutom till sämre kvalitet, också till negativt utslag i internationella ackrediteringar och rankings.
Handelshögskolan har därför bestämt att högskoleprovskravet ska slopas.
Förutom att den minskade ”mångfalden” straffar sig i internationella rankningar lyfter Strannegård också fram att högskolans donatorer förväntar sig att dessa grupper ska särskilt värnas:
Vi är också ett lärosäte som är helt beroende av privat finansiering, och våra partnerföretag förväntar sig att de studenter som utexamineras från oss inte är stöpta i samma form. De efterfrågar, och stöttar finansiellt, våra ambitioner att nå ut till presumtiva studenter från studieovana hem. Reflektion, perspektivseende och kulturell förståelse är till och med inskrivna som fundamentala utbildningsmål i Handelshögskolans utbildningsuppdrag som vi förkortar FREE.
Erik J Olsson på Academic Rights Watch är överraskad över uttalandet:
– Det anmärkningsvärda är att det reser misstanken att det delvis är Handelshögskolans partnerföretag, som står för ungefär 80 procent av högskolans intäkter, som påverkat hur studentsammansättningen ska se ut.
Olsson menar att intrycket uppstår att man böjt sig för donatorernas vilja i en fråga som rör hur högskolan ska organisera sin verksamhet vilket i så fall kastar en skugga över Handelshögskolans ställning som autonomt lärosäte.
– Det är bra att näringslivet bidrar men finansieringen får i så fall inte villkoras med vad som kan uppfattas som detaljstyrning.
– Alla är överens om att betygsinflation är ett allvarligt problem och det är inte orimligt att kräva ett hyfsat resultat på högskoleprovet för att motverka detta. Innan vi vet att detta krav inte haft avsedd effekt är det oklokt att låta mer kontroversiella föreställningar om mångfald, som kan uppfattas om politiska, få företräde – oavsett vad näringslivet säger om saken, säger Erik J Olsson på Academic Rights Watch.
Utdrag ur Unescos rekommendationer angående högskolornas autonomi
V. Institutional rights, duties and responsibilities
A. Institutional autonomy
17. The proper enjoyment of academic freedom and compliance with the duties and responsibilities listed below require the autonomy of institutions of higher education. Autonomy is that degree of self-governance necessary for effective decision making by institutions of higher education regarding their academic work, standards, management and related activities consistent with systems of public accountability, especially in respect of funding provided by the state, and respect for academic freedom and human rights. However, the nature of institutional autonomy may differ according to the type of establishment involved.
18. Autonomy is the institutional form of academic freedom and a necessary precondition to guarantee the proper fulfilment of the functions entrusted to higher-education teaching personnel and institutions.
19. Member States are under an obligation to protect higher education institutions from threats to their autonomy coming from any source.
20. Autonomy should not be used by higher education institutions as a pretext to limit the rights of higher-education teaching personnel provided for in this Recommendation or in other international standards set out in the appendix.
21. Self-governance, collegiality and appropriate academic leadership are essential components of meaningful autonomy for institutions of higher education.
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦