Vid Högskolan i Skövde brister det i respekt för lagen vid tjänstetillsättningar. 2010 anställdes en adjunkt i filosofi utan föregående utlysning och utan att personen i fråga var kvalificerad för inlasning. Anställningsbeslutet överklagades 2014 och undandröjdes av Överklagandenämnden för högskolan. Men då anställningen varat mer än två år förblir läraren anställd genom LAS. Vi menar att bristerna skadar förtroendet för lärosätet och att högskolan bör åtalsanmäla den som är ansvarig för tjänstefel.
Inom akademin och offentlig sektor generellt är det skicklighet som ska avgöra vem som får en tjänst. Men ARW har dokumenterat en rad fall där denna grundläggande princip frångås. Istället för att anställa den som är mest kvalificerad för uppgiften väljer man att ge tjänster till släkt och vänner. Det senaste ärendet visade på flera olagliga anställningar i Göteborg. Vi tar nu upp ett likartat fall vid Högskolan i Skövde. Även denna gång står filosofiämnet i fokus.
Bakgrunden till ärendet är följande: hösten 2009 utlystes en tillsvidareanställning som adjunkt i filosofi vid Högskolan i Skövde, vilken söktes av ett flertal disputerade samt en icke-disputerad sökande. I februari 2010 avbröts emellertid tillsättningen av dåvarande rektor för högskolan. 2010-11-01 tillsvidareanställde högskolan överraskande den ende sökande som inte var disputerad – som adjunkt. Det skedde utan att utlysa tjänsten, vilket strider mot 6–8 §§ anställningsförordningen. Där framgår att en högskola är skyldig att informera om anställningar så att de som är intresserade kan anmäla det till myndigheten.
Högskolan begick alltså ett lagbrott när man anställde adjunkten, som vid tiden för anställningsbeslutet inte heller var inlasningsbar utan hade en sammanlagd tjänstgöringstid om endast 17 månader vid högskolan. Enlig LAS krävs att en arbetstagare ska ha varit anställd mer än två år (under en femårsperiod) för att en allmän visstidsanställning eller ett vikariat ska övergå i en tillsvidareanställning.
Ett tillsättningsbeslut är enligt 23 § förvaltningslagen möjligt att överklaga tre veckor efter det att beslutet tillkännagivits. Olagliga anställningsbeslut har, av naturliga skäl, en tendens att fattas i det fördolda, dvs. utan att offentligt tillkännages. Ett sådant beslut förblir därför överklagbart för all framtid i enlighet med 7–8 §§ anställningsförordningen.
Just denna omständighet låg till grund för ett överklagande, daterat 2014-04-15. I sin kommentar (som finns refererat i ÖNH’s beslut) medger Högskolan i Skövde att man gjort fel men man menar att Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH) ändå bör avvisa överklagandet. Skälet är uppseendeväckande: om man utlyst tjänsten så hade man för att klara undervisningsbehovet under tillsättningsprocessen varit tvungna att ge den odisputerade adjunkten ett vikariat, varför denne ändå hade blivit inlasad. ÖNH undanröjde dock anställningsbeslutet och återförvisade ärendet till Högskolan i Skövde.
Smolket i bägaren är att trots att högskolan medger att man gjort fel och trots att ÖNH ger den klagande rätt får högskolan ändå sin vilja fram. Den ursprungligen olagligt anställde adjunkten är nämligen numera, efter två års anställning, lagligt anställd genom LAS. De mer kvalificerade lärare som sökte den utsprungliga tjänsten fick till slut ingen upprättelse.
För att ett undanröjningsbeslut från ÖNH ska ha någon praktisk effekt är det alltså viktigt att agera så snart som möjligt. Om den person man olagligt anställt har varit det i mer än två år kickar LAS in och personen i fråga förblir tillsvidareanställd.
Ett uppenbart sätt att komma tillrätta med olagliga anställningar vid våra högskolor vore att ställa de ansvariga tjänstemännen till ansvar för tjänstefel enligt 20 kap. brottsbalken, där det i första paragrafen står:
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.
Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande.
Dessutom föreligger enligt lagen om offentlig anställning åtalsanmälningsplikt när det föreligger skälig misstanke om att brott begåtts av anställd vid en statlig myndighet:
22 § Den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått brott ska anmälas till åtal, om misstanken avser
1. följande brott enligt brottsbalken:a) tagande av muta enligt 10 kap. 5 a §,
b) grovt tagande av muta enligt 10 kap. 5 c §,
c) tjänstefel eller grovt tjänstefel enligt 20 kap. 1 § samt
d) brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § första stycket,
2. annat brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd än böter. Lag (2012:302).
Här ser vi att tjänstefel eller grovt tjänstefel tillhör de brott som en högskola är skyldig att anmäla till åtal.
Högskolan i Skövde har i en skrivelse gjorts uppmärksam på denna plikt med hänvisning till adjunkttjänsten. Det skedde innan ÖNH:s beslut hade fallit. I sitt svar meddelar högskolan att man hur som helst inte bedömer att det eventuella fel som begåtts vid anställningen av den odisputerade adjunkten är av sådan art att brottsbalkens bestämmelser om tjänstefel är tillämpliga.
Till saken hör att Högskolan i Skövde nyligen åtalsanmält medarbetare för just tjänstefel. Då gällde det två personer som antagit en anhörig till en utbildning som denne aldrig sökt. I en kommentar i GT understryker högskolans rektor, Sigbritt Karlsson, att ”brott i myndighetsutövningen är mycket allvarligt” och att ”[a]lla ska kunna lita på att högskolan i Skövde agerar korrekt och klanderfritt i hanteringen av studenter”.
Enligt vår uppfattning är olagliga anställningar minst lika allvarliga som olagliga antagningar. I båda fallen skadas förtroendet för lärosätet i allmänhetens ögon. Alla ska kunna lita på att högskolan agerar korrekt och klanderfritt i hanteringen av dem som söker tjänst vid högskolan. Det utesluter att man avbryter en tillsättning och sedan olagligt anställer en av de (minst meriterade) sökande. Vi förutsätter därför att högskolan agerar konsekvent och åtalsanmäler även denna gång.
EJO/MZ