Problemtyngda KI lägger nu sten på börda och inför ett webbfilter som gör att forskare inte ska kunna komma åt all information på nätet. Istället måste de gå till prefekten och be om lov att få titta på webbplatser som högskoleledningen på egen hand valt att förbjuda. Efter DN:s granskning gjorde KI en pudel men ARW menar att även det nya nedbantade filtret strider mot grundlagens föreskrifter om forsknings- och informationsfrihet.

Först en repressiv uppförandekod för forskare, sedan Macchiarini-affären och nu detta: ett webbfilter som utestänger forskare och lärare från delar av internet och därmed begränsar den information de kan komma åt i sin forskning. Nej, detta handlar inte om Kina utan om vårt eget Karolinska institut (KI). Har KI månntro Sveriges genom tiderna sämsta akademiska ledning? ARW har i alla händelser anmält KI till Justitieombudsmannen (JO) för brott mot forskningens frihet och informationsfriheten.

Regler av den typ som KI försöker införa riskerar leda till ett ”sluttande plan”. Om en statlig högskola får börja skärma av forskare från vissa delar av internet öppnar det för en utveckling där dels allt fler högskolor gör samma sak, dels allt fler delar av internet blockeras. I slutänden finns risken att staten skärmar av hela det svenska samhället från delar av internet som i och för sig är lagliga men som regeringen inte anser att folk ska titta på. Vi tror inte att denna utveckling är sannolik, men mot bakgrund av hotets allvar finns det all anledning att vara vaksam mot varje tendens i denna riktning.

Vi har tidigare uppmärksammat att KI verkar vara immunt för JO-kritik. 2011-2016 inkom enligt registrator 21 anmälningar av KI till JO, varav åtta som larmade om Macchiarini-affären. Ingen av dessa anmälningar utreddes ens av JO. Vår anmälan är därför även ett test av JO:s förmåga till oberoende granskning av ett maktcentrum som KI.

Bakgrunden är ett beslut av KI:s rektor 2016-09-13 där det förklaras att ett webbfilter ska införas. Detta för att stoppa ”skadlig kod” och motverka ”informationsförlust för verksamheten”. I beslut fastställdes även följande: ”IT-resurser så som Internet är ett arbetsredskap och ska nyttjas som sådant.” Beslutet anger alltså två motiv för att inskränka medarbetares tillgång till delar av internet: 1) stoppa skadlig kod och motverka informationsförlust och 2) förhindra att internet inte används som ett arbetsredskap.

Beslutet ledde sedan till en beskrivning av webbfiltret som delvis tog fasta på att webbplatser med ett visst innehåll skulle blockeras. Så här stod det på lärosätets webbplats fram till 2016-10-17:

”Webbfiltret kontrollerar och där så behövs, blockerar anslutningsförsök till platser på Internet som;

• bryter mot KI:s regler och riktlinjer
• bedöms medföra risker för verksamheten på KI,
• inte anses innehålla arbetsrelaterad information eller
• innehåller information som bryter mot KI:s etiska värdegrund.”

Här har alltså ytterligare ett motiv lagts till som inte fanns i det ursprungliga rektorsbeslutet: att genom webbfiltret blockera ”information som bryter mot KI:s etiska värdegrund”.

Policyn på webbplatsen kritiserades i en artikel i Dagens nyheter för godtycklig blockering av webbplatser:

Bland sajterna som blockeras finns dock många utan tydlig koppling till virus eller dataintrång, visar DN:s genomgång. En av kategorierna är religion. Där finns webbplatser för kyrkor, synagogor och andra religiösa församlingar. En annan grupp är ockulta sajter. Där ingår de som handlar om magi, astrologi och horoskop. I KI:s nät ska även helt vanliga sajter avsedda för barn, fildelningstjänster och humorsajter som Collegehumor och 9Gag blockeras. De senare eftersom kategoriseras i filtret som ’smaklös humor’. Pornografi finns med på svarta listan, men även sajter om badkläder och underkläder. Marijuana har en helt egen kategori. Där ingår sajter med instruktioner för bruk och odling av cannabis, men också de som handlar om drogens historia och juridiska status.

Dagen efter DN:s kritik (2016-10-15) gjorde universitetsdirektören Per Bengtsson en pudel på KI:s webbplats: ”I veckan presenterades det webbfilter som ska införas på Karolinska Institutet, och detta kom att väcka en del reaktioner och frågor. Vi kommer därför att ändra filtrets konfiguration.” Informationen om filtret uppdaterades 2016-10-17:

Filtret kommer att blockera;

– sidor som innehåller skadlig kod (virus etc.),

– sidor som innehåller olika typer av bedrägeriförsök,

– sidor som säljer knark eller andra typer av illegala droger samt

– sidor med pornografiskt innehåll.

Följande anges också:

Om en medarbetare för sin forskning behöver besöka en sida som är blockerad så går det att ordna efter ansökan som ska godkännas av medarbetarens prefekt, som gör en bedömning med utgångspunkt i verksamhetens behov. Ansökan sänds därefter till IT-avdelningen som bedömer vilken teknisk lösning som är bäst i det aktuella fallet.

Vi menar mot bakgrund av det ovan sagda att Karolinska institutet möjligen kan spärra webbplatser som innehåller skadlig kod (virus), men att grundlagarna och även högskolelagen förhindrar KI från att spärra webbplatser som uppfyller följande de andra villkoren i KI:s nedbantade webbfilter.

Att spärra webbplatser som innehåller skadlig kod (virus) svarar mot det ursprungliga syftet med webbfiltret såsom detta beskrivs i rektorsbeslutet. En sådan reglering uppfyller också regeringsformens krav på legitima ändamål för att inskränka informationsfriheten då den rimligen förebygger brott (skadegörelse). Förutsättningen för att regleringen ska vara acceptabel är dock att den uppnår den grad av precision som en inskränkning av informationsfriheten kräver i ett demokratiskt samhälle. Detta beror i sin tur på huruvida det kan avgöras med tillräcklig grad av objektivitet vad som ska räknas som ”virus” och ”skadlig kod”. Vi reserverar oss i denna fråga.

När det gäller de andra villkoren för filtrering anser vi att det kan fastslås att de inte är grundlagskonforma. Att blockera webbplatser som ”innehåller olika typer av bedrägeriförsök” faller visserligen under förebyggande av brott, men skrivningen är alltför otydlig för att vara acceptabel ur grundlagssynpunkt. Den lämnar med andra ord alltför stort spelrum för godtycke. Samma sak gäller avsikten att blockera ”sidor som säljer knark eller andra typer av illegala droger”. Att blockera ”sidor med pornografiskt innehåll” svarar såvitt vi kan se inte mot något av de legitima ändamål som räknas upp i regeringsformen såvida det inte rör sig om direkt olagligt innehåll (2 kap 23 §). Regeln kan därför inte vara grundlagskonform. Kritiken i DN:s granskning ovan får illustrera den oacceptabla töjbarheten i dessa tre regler och det orimliga godtycke som uppstår vid tillämpningen.

Vid en bedömning utifrån regeringsformens föreskrift om forskningens frihet och högskolelagens besläktade föreskrifter om forskning och den s.k. tredje uppgiften finner vi återigen att de kritiserade villkoren för filtrering ovan inte är godtagbara. Det är omöjligt att på förhand tillförlitligt avgöra vilken information som forskare kan behöva ha tillgång till i sin forskning, nu och i framtiden. Vi kan föreställa oss forskning där den typ av innehåll som KI vill blockera kan vara av intresse, t.ex. avseende olika narkotiska preparats medicinska verkningar. Vi har inte sett några spår av utredningsarbete från KI:s sida när det gäller hur man beaktat regeringsformens krav på vidaste möjliga informationsfrihet i vetenskapliga angelägenheter. De tvära kasten och olika motiveringarna av filtret ger snarare intryck av hastverk och av bristande rättslig och akademisk analys.

Forskare ska enligt högskolelagen på sin arbetstid ”samverka med det omgivande samhället”. Denna samverkan fångas inte enbart i bedrivandet av ren forskningsinformation. Annars hade regleringen i högskolelagen sett annorlunda ut. Denna avsiktliga vaghet i den tredje uppgiftens innebörd gör det i sig omöjligt att på förhand veta vilken information som forskaren kan behöva komma åt på arbetstid. Varje sådan begränsning av den kritiserade typen ovan måste därför ses som stridande mot högskolelagen.

Möjligheten för forskare att be om lov hos en statlig chef (prefekten) för att få titta på spärrade webbplatser gör enligt vår mening inte situationen nämnvärt bättre. Reglerna för filtrering har, även om denna möjlighet tas i beaktande, en klart hämmande karaktär och utgör uppenbara statliga hinder på den fria forskningens väg som inte är acceptabla i ett demokratiskt samhälle. Effekten riskerar bli en godtycklig statlig styrning av den fria forskningen i strid med regeringsformen och högskolelagen.

Du hittar vår JO-anmälan här, som även innehåller utdrag ur relevant lagstiftning.

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Liknande ärenden

ARW avslöjar: Justitieombudsmannen missade Macchiarini-affären

Nästa granskningsmyndighet som krisar? JO har inte längre ”tid” att kritisera cheferna

KI:s ”uppförandekod” får underkänt: visselblåsare riskerar lägre lön