Det går inte längre att hänvisa till arbetsmiljön för att inskränka lärares och forskare yttrandefrihet. Det är innebörden i ett viktigt aktuellt avgörande från Justitieombudsmannen (JO) där JO uttalar kritik mot Lunds universitet. Bakgrunden är en anmälan från Academic Rights Watch angående en kvinnlig professor i tyska som fick yttrandefriheten beskuren av sina chefer vid Humanistisk fakultet.
ARW har alltid hävdad att yttrandefriheten – en grundpelare i den akademiska friheten – är överordnad arbetsmiljön, då den förra till skillnad från den senare är skyddad i svensk grundlag. Att få gehör för denna självklara princip från de rättsvårdande myndigheterna har dock varit allt annat än enkelt. Justitiekanslern (JK) exempelvis har systematiskt låtit arbetsmiljöargument ursäkta inskränkningar av yttrandefriheten, vilket vi tidigare kunnat berätta t.ex. angående det kända Arnason-ärendet.
Situationen har lett till att högskoleledningar kunna sätta i system att framställa interna kritiker som ”psykosociala arbetsmiljöproblem”, ibland med externa konsulters hjälp, varefter kritiken kunnat tystas ner utan påföljd för de agerande cheferna.
Men nu har något avgörande hänt: Justitieombudsmannen (JO) ger oss i ett aktuellt avgörande från 2018-02-07 rätt på denna centrala punkt.
I beslutet konstateras att chefer vid Lunds universitet bröt mot yttrandefriheten när de förbjöd en kvinnlig professor att tala med andra om sin problematiska arbetssituation – och, märk väl, att detta gäller oavsett frågan om det förelåg ett arbetsmiljöproblem. De inblandade cheferna Lynn Åkesson och Anders Ohlsson, dåvarande dekan respektive prefekt, får JO-kritik för sitt agerande.
Bakgrund är en JO-anmälan som ARW skickade in i augusti 2016 gällande en kvinnlig professor i tyska, Valéria Molnár, vid Språk- och Litteraturcentrum (SOL).
Molnár kom i kläm i samband med vad som framstår som ett försök till ”spouse agreement” vid Lunds universitet, dvs. rättsvidrig anställning av ett akademiskt par. Först fick kvinnan en tjänst, vilket Molnár opponerade sig emot i lärarförslagsnämnden. När mannen sedan skulle anställas som lektor i tyska fick Molnár flytta på sig. Efter en arbetsmiljöutredning gjord av externa konsulter lyckades man nämligen ta de grundutbildningsmedel som var knutna till hennes tjänst i beslag. De frigjorda medlen användes sedan för att finansiera den manlige lektorns anställning. Även rent fysiskt flyttades Molnár till en annan avdelning. ARW har i tidigare ärenden (se nedan) i detalj dokumenterat hur det gick till när en kvinnlig professor på detta anmärkningsvärda sätt fick lämna plats för en manlig lektor.
ARW har analyserat arbetsmiljöutredningen och konstaterat att den inte uppfyller ens grundläggande krav på objektivitet och alltså saknar bevisvärde.
När Molnár klagar hos ansvarig prefekt och dekan – Anders Ohlsson respektive Lynn Åkesson – får hon ett direktiv där hon förbjuds diskutera frågan med andra:
Den läsåret [2013/2014] genomförda kartläggningen av den psykosociala arbetsmiljön bland de anställda inom ämnet tyska samt de ovan nämnda beslut som därpå fattades ska inte vara föremål för vidare diskussion. Valeria Molnar ska uteslutande vända sig till SOLs prefekt alternativt HTs dekan när hon har frågor kring och synpunkter på arbetsrelaterade frågor på SOL eller sin egen tjänstgöring.
I ett mejl daterat 2015-11-23 upprepar prefekten Anders Ohlson att man förväntar sig att Molnar ska hålla sig till direktivet, dvs. inte diskutera sin arbetssituation med andra, vilket prefekten påpekar att han vet att hon gjort.
Dessa instruktioner från cheferna tar JO:n Lilian Wiklund fasta på i sitt beslut. Hon konstaterar inledningsvis:
Universitet har i sitt remissvar uppgett att åtgärderna mot V.M. grundade sig i arbetsmiljöproblem, och att syftet med direktivet inte vara att begränsa V.M:s yttrandefrihet. Jag tar inte ställning i frågan om huruvida det var befogat att vidta åtgärder mot V.M. utifrån ett arbetsmiljöperspektiv. Frågan gäller om universitetet har begränsat V.M:s yttrandefrihet i strid med RF [regeringsformen].
Wiklund fortsätter:
Enligt min mening ger direktivet intryck av att arbetsgivaren hade synpunkter på vilka personer som den anställde fick framföra sina åsikter till i frågor om verksamheten och sin egen arbetssituation. Dessutom innehöll det mejl som skickades senare kritik mot V.M. för att hon hade uttryckt åsikter om sin arbetssituation till medarbetare. En offentligt anställd har, som jag redovisat ovan, rätt att uttrycka tankar, åsikter och känslor om arbetsgivaren, verksamheten och sin egen arbetssituation. Det saknar betydelse om synpunkterna framförs intern eller till exempelvis media och om synpunkterna är befogade eller inte. Jag är därför kritisk till hur direktivet och mejlet utformades.
ARW:s Magnus Zetterholm är glad över JO:s beslut:
– Det är förträffligt att JO markerar att lärare och forskare har rätt att utöva sin yttrandefrihet inom lagens ram och att hänvisningar till arbetsmiljön inte kan förhindra detta. Det här innebär en nyordning då det tidigare varit möjligt att använda arbetsmiljön som förevändning för att kväva intern debatt, vilket enligt vår bedömning är precis vad som skett i Molnárs fall.
Enligt Zetterholm reser JO:s kritik tvivel på ledningens bedömningsförmåga:
– Det här är andra gången på kort tid som Lund får JO-kritik för bristande yttrandefrihet. Det senaste var fallet med ”twitterprofessorn” Erik Svensson 2015. Även då betonade JO vikten av att yttrandefriheten upprätthålls.
Rektor Torbjörn von Schantz kommenterade då twitter-beslutet så här på sin rektorsblogg:
Jag ser allvarligt på all kritik av JO i sådana här sammanhang. Yttrandefriheten är grundlagsstadgad och det får inte råda några tvivel om att det råder yttrandefrihet för anställda vid Universitetet.
– Men von Schantz verkar inte ha dragit någon praktisk lärdom av detta. Tvärtom försvarade han i ett remissvar chefernas inskränkning av Molnárs yttrandefrihet, vilket framgår av JO:s beslut, framhåller Zetterholm.
– Grundproblemet verkar vara att rektor med flera egentligen inte grundar sitt handlande i sådana här fall på principer, utan det handlar snarare om att vara lojal med andra chefer. Därför kan samma fel upprepas utan att man lär sig av tidigare misstag. Tyvärr får det svåra konsekvenser för enskilda medarbetare, i detta fall en kvinnlig professor, säger Magnus Zetterholm på Academic Rights Watch.
Liknande ärenden
Att utmanövrera en kvinnlig professor: ARW svarar om fallet Molnár
Kvinnlig lundaprofessor blev av med yttrandefriheten: rektor vägrar ingripa
Efterlängtat JO-beslut: Lunds universitet kränkte twittrande professors yttrandefrihet
Ledande människorättsadvokat tar Arnason-fallet till Europadomstolen: kritisk mot universitetet