Kvinnlig lundaprofessor blev av med yttrandefriheten: rektor vägrar ingripa »

Lunds universitets rektor vill ha fler kvinnliga professor, men behandlingen av dem som redan finns lämnar ibland mycket i övrigt att önska. Det visar ett aktuellt ärende där professorn i tyska, Valéria Molnár, på Språk- och litteraturcentrum (SOL) fick sin yttrandefrihet inskränkt av sina chefer. När hon vände sig till rektor Torbjörn von Schantz fick hon ingen hjälp. Istället återförvisades ärendet – till samma chefer som begått övergreppet. Academic Rights Watch kräver nu att von Schantz omedelbart ogiltigförklarar chefernas direktiv samt tillsätter en oberoende utredning av universitetets behandling av Molnár de senaste åren.

Behandlingen av tyskaprofessorn Valéria Molnár vid Lunds universitet hör till det egendomligaste och mest beklämmande som vi någonsin dokumenterat (och vi har sett en hel del). Utgångspunkten är att hon tydligen stått i vägen för anställningen av ett akademiskt par där både kvinnan och mannen i förväg utlovats tjänster vid Språk- och litteraturcentrum (SOL). I bakgrunden ligger enligt Molnár ett jäv: paret ska vara goda vänner till centrala beslutsfattare vid SOL (som ingår som del i HT-fakulteten).

När kvinnan ska anställas 2011 hamnar ärendet i lärarförslagsnämnden där Molnár sitter som ledamot. Molnár reagerar på att sakkunniga instrueras av beslutsfattare vid SOL att kvinnan ska sättas i första förslagsrummet och reserverar sig mot förslaget. Kvinnan rekryteras dock ändå, och Molnár utesluts så småningom ur lärarförslagsnämnden. När mannen ska anställas som lektor inom Molnárs eget ämne tyska saknas erforderliga medel. Då händer det unika att grundutbildningsmedlen flyttas från Molnárs professur så att de kan användas för mannens lektorat.

En rekryterad kvinnlig professor har alltså fått lämna plats för en manlig lektor. Hur rimmar det med LU:s satsning på kvinnliga professorer, kan man undra?

För att genomdriva denna kreativa lösning genomförs, med externa psykologers hjälp, en undermålig skenutredning av den ”psykosociala arbetsmiljön” vid avdelningen för tyska vars yttersta syfte är att utmåla Molnár som ett ”arbetsmiljöproblem”. Med hänvisning till utredningen, som genomförts av Malmö-företaget Beteendemedicinskt center med psykologen Jehoshua Kaufman i spetsen, omplaceras Molnár till avdelningen för svenska/nordiska språk.

Omplaceringen, som godkänns av den lokale facklige representanten för Saco-S, slår två flugor i en smäll: dels blir man av med en intern kritiker med stor integritet, en kvinnlig Dick Harrison, dels passar man på att i samma veva omärkligt och liksom i förbigående lägga beslag på de grundutbildningsmedel som är knutna till hennes professur. Mannen kan nu anställas som vikarierande lektor och tar över grundutbildningen i tyska.

När Molnár klagar hos ansvariga prefekten och dekanen – Anders Ohlsson respektive Lynn Åkesson – får hon ett direktiv där hon förbjuds diskutera frågan med andra:

Den läsåret [2013/2014] genomförda kartläggningen av den psykosociala arbetsmiljön bland de anställda inom ämnet tyska samt de ovan nämnda beslut som därpå fattades ska inte vara föremål för vidare diskussion. Valeria Molnar ska uteslutande vända sig till SOLs prefekt alternativt HTs dekan när hon har frågor kring och synpunkter på arbetsrelaterade frågor på SOL eller sin egen tjänstgöring.

I ett mejl daterat 2015-11-23 upprepar prefekten Anders Ohlson att man förväntar sig att Molnar ska hålla sig till ’’Direktivet’’, dvs. inte diskutera sin arbetssituation med andra, vilket prefekten påpekar att han vet att hon gjort. Tydligen är Ohlsson och Åkesson medvetna om att de inte har rent mjöl i påsen, annars skulle de inte förbjuda Molnár att prata med andra om vad hon blivit utsatt för.

Direktivet innebär att Molnárs yttrandefrihet beskurits. Enligt svensk grundlag har alla rätt att fritt yttra sig så länge som det som sägs inte faller under förtal, hets mot folkgrupp eller andra inskränkningar som är fastställda i lag (dvs. efter riksdagsbeslut). Inga sådana lagstadgade inskränkningar är relevanta i Molnárs fall. Myndigheter får inte införa egna lokala begränsningar av yttrandefriheten. Att detta särskilt gäller högskolor har JO slagit fast i det uppmärksammade ärendet med Twitter-professorn (se länk nedan), som också utspelades sig i Lund.

Europadomstolen, vars avgöranden är rättsligt bindande för Sverige, har dessutom deklarerat att “the importance of academic freedom […] comprises the academics’ freedom to express freely their opinion about the institution or system in which they work” (Sorguç v. Turkey 2009, § 35). Att Molnár inte får diskutera sin situation med andra än prefekten och dekanen innebär motsatsen: att hon inte får fritt uttryck sin uppfattning om den institution inom vilken hon verkar.

Den ohållbara situationen leder Molnár till att per mejl kontakta rektor Torbjörn von Schantz, som i ett inlägg på rektorsbloggen offentligt proklamerat att ”[y]ttrandefriheten är grundlagsstadgad och det får inte råda några tvivel om att det råder yttrandefrihet för anställda vid Universitetet”. Molnárs naturliga förhoppning är att von Schantz, som tydligen sätter yttrandefriheten i främsta rummet, nu ska lyssna på hennes rop på hjälp.

Men Molnárs mejl besvaras inte av von Schantz själv utan av förvaltningschefen Susanne Kristensson, som återförvisar Molnár till Ohlsson och Åkesson, dvs. till de chefer som beskurit Molnárs yttrandefrihet och är jäviga i frågan. Samma sak händer när Molnár upprepar sin förfrågan, denna gång inte via kansliet utan i ett mejl direkt till von Schantz e-postadress.

Vi får inget av detta att gå ihop med rektor Torbjörn von Schantz offentliga förklaring att han står för yttrandefrihet och att nolltolerans ska råda vad gäller oegentligheter vid Lunds universitet.

Academic Rights Watch kräver nu att von Schantz omedelbart ogiltigförklarar prefektens och dekanens olagliga och akademiskt förkastliga direktiv. Det är orimligt att en kvinnlig professor inte ska få åtnjuta den yttrandefrihet som andra professorer och akademiker har. Vi kräver också att von Schantz håller löftet om nolltolerans och omedelbart tillsätter en opartisk utredning av alla aspekter av Molnárs ärende den senaste femårsperioden.

Med tanke på von Schantz uttalade ambition att verka för yttrandefrihet, nolltolerans vad gäller oegentligheter och satsning på kvinnliga professorer, avvaktar vi universitetets interna agerande i detta fall innan vi anmäler berörda tjänstemän till JK för inskränkning av Molnárs yttrandefrihet.

Förutom det uppenbara yttrandefrihetsbrottet finns fog att tro att Molnár utsatts för kränkande särbehandling, då hon under längre tid fått utstå negativ behandling av överordnade och genom omplaceringen ställts utanför arbetsplatsens gemenskap. Särskilt det uppenbara utredningsövergreppet mot Molnár är djupt kränkande och gränsar till förtal. Ärendet uppvisar slutligen en rad förvaltningsrättsliga oegentligheter, t.ex. systematiska brister i diarieföringen, beslut som inte undertecknas och felaktigt daterade handlingar.

Utredningen måste göras av oberoende jurist och inte av en advokat med lojalitetsplikt gentemot universitetet. ARW har dokumenterat många fall där advokater fått utreda uppdragsgivarens egna chefer, med förutsägbara resultat. Frågan om det föreligger grund för åtal för tjänstefel alternativt grovt tjänstefel måste ställas och seriöst utredas. Ingen betydande skugga faller dock på den man och kvinna som gynnats av de kritiserade tjänstetillsättningarna utan huvudansvaret ligger givetvis på de agerande cheferna.

Dokumentationen kring Molnárs försök till kontakt med rektor finns här. Mer detaljer och dokumentation kring ärendet samt en kronologi hittar du här.

EJO/JSS/MZ