Den anmälan om diskriminering vid sexologimastern i Malmö som inkom tidigare i år har nu utretts internt på universitetet. Juristen konstaterar att det inte är universitetets sak att ”likt en domstol” avgöra huruvida diskriminering förekommit. ARW finner att utredningen är kompetent utförd, man att de olika förebyggande åtgärder som föreslås är omotiverade och i vissa fall skadliga. Som ARW tidigare avslöjat består de anmälande ”studenterna” väsentligen av anställda vid organisationen RFSU.
Det var den 3 maj 2021 som en skriftlig anmälan om trakasseri/diskriminering inkom till Malmö universitet. Som ARW tidigare berättat rör det sig om en anmälan riktad mot flera lärare på sexologimastern. ARW kunde då också avslöja att anmälarna inte var vilka studenter som helst, utan att de flesta innehar uppdrag vid RFSU som då organisationen har en särskilt ideologisk inriktning på sexualområdet kan betraktas som ett externt särintresse.
I anmälan riktar studenterna inte bara klagomål mot vissa lärare, utan ger även förslag på nya kurser och föreläsare. ARW noterade tidigare att dessa förslag är slående lika de som finns i RFSU:s idéprogram. Det rör sig framför allt om identitetspolitiskt och s.k. normkritiskt tankegods.
Här uppstår ett uppenbart hot mot Malmö universitets ställning som autonomt lärosäte och saklig och opartisk myndighet. Redan intrycket att universitetet skulle anpassa sin utbildning efter påtryckning från en extern påverkanskraft som RFSU vore förödande för trovärdigheten.
I utredningen, som gjorts av en intern jurist, är fokus i stället på diskrimineringslagens tillämpning på det aktuella fallet. Som sådan är utredningen på många sätt exemplarisk i sin utformning.
Till skillnad från många liknande utredningar som ARW kritiserat har exempelvis de personer som intervjuats valts ut efter ett objektivt kriterium: de utgörs av dem som direkt eller indirekt omnämns i den anmälan samt de som står bakom anmälan. De har alltså inte valts ut strategiskt för att peka ut den person som ledningen anser vara en lämplig syndabock.
Vidare begränsas utredningen till det som universitetet faktiskt har befogenhet att utreda, dvs. omständigheterna bakom klagomålen med siktet inställt på att identifiera möjliga åtgärder så att eventuella problem ska kunna förhindras i framtiden. Utredaren skriver:
Denna utredning avgränsar sig på så sätt att den inte ska leda fram till att Malmö universitets jurist avgör, likt en domstol, huruvida diskriminering förekommit eller ej. Utredningen ska inte heller klarlägga och avgöra eventuella personal/arbetsrättsliga frågor, GDPR-frågor eller publiceringsetiska frågor.
Genom denna tydliga avgränsning förhindras att en katastrofal situation uppstår som den i Lund där två professorer i astronomi nyligen medverkade i en utredning som i själva verket visade sig vara en utomrättslig skenrättegång där de, mot sitt nekande, ”dömdes” för kränkande särbehandling av anställda, utan minsta stöd i lag.
Utredaren går sedan igenom de olika klagomålen i anmälan men konstaterar att ord står mot ord, exempelvis angående vad som ska ha sagts vid olika undervisningstillfällen. I alla händelser görs ingen bedömning av om diskriminering förekommit, utan i vilken mån det funnits risk för diskriminering som bör åtgärdas.
Utredaren anser sig i vissa fall finna sådana risker, t.ex. en händelse där en lärare i pedagogiskt syfte uttalat ordet ”neger”. Utredaren menar att efter det inträffade ”finns anledning att arbeta med pedagogiskt utvecklingsarbete vid undervisning i sal och online om svåra ämnen och användandet av provokation som pedagogisk metod”.
Detta leder sedan till en lång rad förslag på nya policydokument och andra byråkratiska redskap som ska förhindra att någon någonsin känner sig diskriminerad eller kränkt. Bl.a. föreslås insatser av Centrum för akademiskt lärarskap (CAKL) som, illavarslande nog, sägs arbeta med ”aktiva åtgärder” när det gäller att utveckla undervisningsformer och organisering av utbildning kring ”widening participation, critical thinking och normkritisk/medveten undervisning”.
Här uppstår tyvärr intrycket att RFSU-aktivisterna kanske trots allt är på väg att få igenom en del av sin agenda.
Ingen av de åtgärder som föreslås verkar på något sätt motiverad av det som skett på sexologimastern. Vidare: medan utredningen föreslår flera sidor av åtgärder för att stärka studenternas ställning nämns lärarnas rättigheter bara i förbigående:
Utöver ovanstående Riktlinje behöver det också lyftas och utbildas kring Högskoleförordningens regler om disciplinära åtgärder och om störande av undervisning och verksamhet samt respekt för undervisande lärares upplägg.
Många skulle säga att det reda finns en stark slagsida i regelverket till studenternas förmån.
Av liknande skäl har en av de anmälda lärarna, professor Sara Johnsdotter, i Sydsvenskan gått ut med hård kritik av utredningen som hon menar förespråkar ”ideologisk omskolning av lärarkåren”. Johnsdotter skriver:
Trots att det i början av utredningstexten slås fast att utredningen inte ska ta ställning till huruvida det förekommit diskriminering eller inte, utgör det föreslagna åtgärdspaketet en illa underbyggd och partisk dom mot lärare och chefer.
I sitt svar till Johnsdotter bedyrar rektor Kerstin Tham att kollegiala principer även i fortsättningen ska råda inom undervisningen:
Universitetsledningen är mycket noga med att värna den akademiska friheten inom såväl forskning som utbildning. Det innebär bland annat att alla kursplaner och litteraturlistor är framtagna i enlighet med de akademiska värdena och kollegiala principerna där ämneskunniga kolleger kritiskt granskar materialet och deltar i besluten.
Tham fortsätter:
Innehållet i kurserna bestäms alltså inte av förslag som har framkommit i en utredning om diskriminering. Det är också viktigt att påpeka att det nu är jag som rektor som är ansvarig för om, och i så fall hur, utredningen ska ligga till grund för olika åtgärder.
På det hela taget finner ARW att Malmö universitet hanterat den svåra situation som uppstått på ett godkänt sätt. Även om utredningen innehåller en del tveksamheter är det fortfarande möjligt för Malmö universitet att framstå som ett akademiskt föredöme som står bakom sina lärare och deras undervisningsfrihet, men mycket hänger givetvis på hur rektor väljer att agera i fortsättningen.
Enligt en uppgift i Sydsvenskan deltar sex av de åtta RFSU-aktivisterna inte längre i utbildningen.
EJO/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦