Academic Rights Watch läser och förfäras av en utredning av förmodade kränkningar vid Institutionen för astronomi och teoretisk fysik i Lund, där två framstående professorer av en medarbetare anklagas för än det ena, än det andra, och där en undermålig utredning leder till att deras rykte förstörs för all framtid efter en artikel i tidskriften Nature. Inlägget är det första i en ARW-serie om affären.

Avdelningen för astronomi vid den relativt nybildade Institutionen för astronomi och teoretisk fysik i Lund är något av en vetenskaplig framgångssaga. Det gäller inte minst avdelningen för astronomi. I den senaste utvärderingen av forskningen vid Lunds universitet, RQ20, konstateras att den är ”recognized internationally as a strong research group”. På senare tiden har man varit värd för ett ERC-anslag och tunga projekt från Wallenberg. I Lunds publikationsdatabas LUCRIS är 1400 publikationer registrerade på avdelningen.

För framgångarna har avdelningen till stor del några framstående professorer att tacka, varav flera är internationellt ryktbara, inte minst Sofia Feltzing och Melvyn Davies. Båda är välciterade forskare som dragit in stora mängder externa medel under åren, vilka även kommit många mer juniora forskare vid avdelningen till del. Feltzing, som är ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien, och Davies är för övrigt ett akademiskt par.

I RQ20 framhålls samtidigt att astronomi, liksom andra fysikämnen, har att brottas med stor avhängighet av externa lönemedel, samtidigt som beviljandegraden sjunker hos olika finansiärer. Kanske utgör den stress som detta kan tänkas medföra en pusselbit i den osannolika historia vi ska berätta om i denna serie.

Att det funnits sprickor i muren stod klart efter en arbetsmiljöenkät som gjordes våren 2020, där flera anställda uttryckte missnöje med arbetsmiljön. Protesterna nådde emellertid en ny dimension när en forskare, Florent Renaud, i september 2020 formellt anmälde såväl Davies som Feltzing för ”harrassment, bullying och abusive behaviour”, dvs. väsentligen kränkande särbehandling och diskriminering.

I anmälan räknar Renaud ett stort antal förmodade kränkningar, närmare bestämt 32 stycken. Tonen är affekterad och dokumentation saknas. Det handlar om allt från att han ska ha blivit kritiserad på ett seminarium till att han blivit uppmanad att komma på ett institutionsmöte. I flera fall är anklagelserna lätt bisarra, som när Davies anklagas för att aldrig göra kaffe:

On countless occasions (almost everyday when we are both present in the office), when Davies arrives in the morning, he asks me why I haven’t prepared his coffee. When coffee is already made, he systematically asks who prepared it and takes a cup. If coffee is not prepared, he will wait until someone (usually a student) makes some, and then have a cup. I have seen him drinking coffee every single day I have seen him at work, and I have never seen him preparing coffee.

Renaud har tydligt uppfattat det som ett personligt påhopp att Davies inte engagerar sig i mer i institutionens kaffekokande. (Davies bedyrar i en kommentar att han utöver sina vetenskapliga aktiviteter bidrar till institutionen även i detta avseende.)

Renaud anser också att Feltzing förföljer honom i korridorerna. För att undkomma henne gömmer han sig, skriver han, på någon av toaletterna ”as they are the only room on our floor she won’t be able to open with her key or access card”.

Det intryck läsaren får är att anmälan inte är helt sammanhängande. Renauld berättar i anmälan själv om svår psykisk belastning, som han menar orsakats av de utpekade professorerna men som ju skulle kunna kan ha helt eller delvis andra grunder.

Anmälan ledde hur som helst till en utredning gjord av två organisationskonsulter på företaget LifeWise: Martina Johansson och Mia Gruvstad. Johansson är psykoterapeut och Gruvstad psykolog. Att Renauds problem kan ha andra orsaker verkar inte falla dem in, utan utredningen fokuserar helt på Davies och Feltzing.

Johanssons och Gruvstads lovvärda föresats att bedriva ”faktabaserad utredning” till trots, uppstår redan tidigt i utredningen frågetecken kring den metod som använts.

Ett frågetecken gäller de personer som hörts som ”vittnen”, men där det inte framgår hur dessa har valts ut. Vissa i astronomiämnet står på listan, t.ex. Oscar Agertz, andra har tydligen inte hörts, t.ex. David Hobbs. I en rättvis tvist kallar båda parterna sina egna vittnen. Så har uppenbarligen inte skett här. Så frågan kvarstår: varför har just dessa vittnen valts ut och vem har ansvarat för urvalet? Hur har det garanterats att det inte bara är Feltzings akademiska ovänner eller konkurrenter, eller vänner till den klagande för den delen, som fått vittna?

I fortsättningen gör utredarna ingen bedömning av vittnenas trovärdighet, utan det räcker att ett enda vittne ger stöd för berättelsen för att anklagelsen ska anses ”bevisad”. Därvid är det tillräckligt, verkar utredarna anse, att vittnet säger något som vagt påminner om Renauds beskrivning även om det inte är riktigt samma sak.

En konsekvens av metoden är att om anklagelserna är tillräckligt många, såsom i detta fall, blir sannolikheten nära 1 att något vittne någon gång säger något som vagt påminner om anklagelsen så att anklagelsen kan ses som ”bevisad”. Detta behöver inte beror på att Davies eller Feltzing gjort något annat än sin plikt som akademiska ledare, exempelvis genom att ställa höga krav på sig själva och sina medarbetare, utan bara på att beviskraven är så lågt ställda.

Ett annat graverande fel som utredarna gör är att i utredningen beskriva Davies och Feltzing som ”the accused”, ”de anklagade”, vilket förespeglar att de skulle stå inför rätta och att de, om de ”fälls”, kan betraktas som kriminella. Den miljölagstiftning som utredarna själva hänvisar till säger uttryckligen att den inte kan användas för att utkräva individuell skuld.:”[a]rbetsmiljölagstiftningens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall och reglerar inte frågor om kompensation och skuld.” (AFS 2015:4, sid. 12).

Om det är någon som är ”anklagad” i detta fall är det Lunds universitet, som har en plikt att förebygga arbetsmiljöproblem. Som det står i arbetsmiljölagen: ”Huvudansvaret för arbetsmiljön ligger på arbetsgivaren. Denne ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagarna utsätts för ohälsa eller olycksfall i arbetet.”

Utredarna har alltså missförstått syftet med arbetsmiljölagstiftningen, vilket gör att det hela urartar till ett slags utomrättslig skenrättegång. Det bådar inte gott.

Det första som utreds är huruvida Feltzing begått kränkande särbehandling, (eng. victimisation), dvs.  ”[h]andlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap.” (AFS 2015:4, sid. 6).

Den första händelsen rör Feltzings frågor under ett av Renaud hållet föredrag på ett seminarium (GalForm Meeting). Då det var ett seminarium torde det ha funnits många vittnen bland åhörarna. I utredningen kommer dock bara två vittnen till tals, Eric Andersson och Anders Johansson. Man frågar sig vad som hände med alla andra vittnen till händelsen. Varför valdes just dessa två ut?

Feltzing förklarar i sin kommentar att hon var på dåligt humör den dagen och att detta kan ha bidragit till en dålig atmosfär. Hon intygar att syftet med hennes frågor under föredraget var att förstå detaljerna. Hon tillägger: ”So no, I never intended to diminish or minimize his performance”. Utredarna vill dock inte lyssna på det örat utan drar slutsatsen att anklagelsen ändå ”kan bevisas” (sid. 11):

The accused confirms the statement made by the claimant. The witnesses confirm that the situations implying victimisation have occurred. The alleged claim of victimisation can be proven according to an evaluation of the facts.

Redan här blir det fel: Att Feltzing skulle ha bekräftat Renauds påstående om kränkande särbehandling är helt enkelt felaktigt. Feltzing har ju uttryckligen sagt att hon inte avsåg att kränka denne.

En rad frågor infinner sig här: Räcker det alltså att man har en dålig dag för att man ska ”fällas” för kränkande särbehandling i en arbetsmiljöutredning? Handen på hjärtat: hur många av oss har inte haft en dålig dag som gått ut över någon annan? Varför ska just Feltzing ”dömas” för detta? Är det inte just så selektiv rättvisa ser ut?

Och det fortsätter på likande sätt. Ta Renauds anklagelse att han blivit ”exkluderad” från ett forskningsprojekt. Han verkar här mena att det är närmast en mänsklig rättighet att få vara med i ett forskningsprojekt. Så är ju inte fallet, utan vilka som får vara med bestäms normalt av forskningsledaren eller andra seniora forskare utifrån en bedömning vilken kompetens som behövs.

De båda vittnen som av någon anledning får uttala sig inser detta. Det rör sig om samme Eric Andersson, men nu även Oscar Agertz. Båda menar att Renaud borde ha varit med på grundval av vetenskapliga bedömningar som de gör av hans relevans för projektet. Problemet är att Andersson är doktorand och Agertz forskarassistent, medan Feltzing ju är professor och får anses vara bra mycket mer kompetent att avgöra den frågan. Utredarna, som inte verkar begripa hur akademin fungerar, slår trots detta återigen fast att Feltzing gjort sig skyldig till kränkande särbehandling, denna gång genom ”exkludering”. Kontentan är att professorer inte längre får bestämma vilka som är med i forskningsprojekt. Det är ett stort ingrepp i akademisk praxis som här görs av två konsulter utan förståelse av akademins normer.

Feltzing ska även ha ”kontrollerat” Renaud genom att uppmana honom att gå på ett institutionsmöte. Feltzing kommentarer att hon möjligen kan ha knackat på dörren och sagt att det vore bra om Renaud kom men förnekar att det skulle röra sig om kränkande särbehandling. Om detta uttalar sig två vittnen. Loke Lönnblad säger att han inte kommer ihåg någonting. Det andra vittnet, Maxime Delorme, säger att det var ungefär som Renaud beskrivit det.

Återigen ”fälls” Feltzing mot sitt nekande efter att ett vittne angett att hon upplevt situationen på samma sätt som Renaud. Ord står mot ord. Varför denna persons intygande väger tyngre än Feltzings intygande om motsatsen och räcker för att det ska vara ett ”bevis” framgår inte.

Tolv av anklagelserna tror inte ens utredarna på, trots de extremt lågt satta beviskraven. Men Feltzing ”fälls” ändå i sex fall. Davies ”frias” å sin sida från samtliga anklagelser, inklusive den om underlåtelse vid kaffekokning.

Utredningens felaktiga val av metod och terminologi gör att det för kollegorna kan framstå som att Feltzing, ”the accused”, fällts för brott och således nu är betrakta som kriminell. Det vore som sagt en grov missuppfattningen av lagstiftningen.

I klartext betyder detta att utredarna själva bedriver kränkande särbehandling mot Feltzing, på ett sätt som dessutom gränsar till förtal. Feltzing om någon utsätts ju här av utredarna för ”[h]andlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap”.

Att utredningar av denna typ kan vara direkt skadliga varnas det för i Arbetsmiljöverkets kommentarer till lagtexten om kränkande särbehandling:

Ett undermåligt utredningsförfarande när det gäller kränkande särbehandling kan vara skadligt både ur arbetsmiljö- och hälsosynpunkt. Den som genomför en utredning bör därför ha tillräcklig kompetens, möjlighet att agera opartiskt och ha de berördas förtroende. (AFS 2015: 4, sid. 11).

Vi vet inte i vilken mån utredarna haft möjlighet att agera opartiskt. Att de inledningsvis haft de berördas förtroende verkar sannolikt, men det framgår också av Davies och Feltzings kommentarer att processen rubbat detta förtroende. Att utredarna saknat kompetens för uppgiften och bedrivit ett ”undermåligt utredningsförfarande” kan knappast betvivlas.

Detta är tyvärr inte det första fallet där utredare av kränkande särbehandling själva ogenerat bedriver sådan. Likartade fall på senare tid gäller Bellardini (Högskolan Dalarna), Haverling (Uppsala universitet) och Molnar (Lunds universitet). Se länkar till dessa ärenden nedan.

I nästa avsnitt: ny anmälan leder till ny undermålig utredning där även Davies ”fälls”, artikeln i Nature, drevet mot Davies och Feltzing startar på Twitter.

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦

Liknande ärenden

Lärare mobbades av chefer vid Högskolan Dalarna: advokatens utredning blev del av övergreppet

Privat företag hjälpte Uppsala universitet tysta professor: riggade arbetsmiljöundersökning

Kvinnlig lundaprofessor blev av med yttrandefriheten: rektor vägrar ingripa