En lektor vid Lunds universitet förbjöds söka externa medel av sin prefekt. Trots att Sverige sedan 2021 har en lag om akademisk frihet har detta inte vägts in i behandlingen av lektorn. I sitt yttrande till UKÄ i detta principiellt viktiga ärende menar LU:s ledning att den nya lagen inte påverkar dess möjligheter att bestämma över individuella forskare. Detta trots att lagen enligt regeringens proposition ”fokuserar främst på den akademiska friheten mellan individ och lärosäte”.
Som Academic Rights Watch tidigare rapporterat förbjöds en lektor och docent vid Lunds universitet att söka externa forskningsbidrag för att rekrytera personal. Prefektens beslut föranleddes av att två doktorander klagat på arbetsmiljön i forskargruppen. Lektorn fick dock aldrig kommentera klagomålen, som således inte utretts på ett rättssäkert sätt, och menar att de båda doktoranderna i själva verket inte klarade av forskningsuppgifterna. Andra doktorander ska ha varit nöjda med situationen i gruppen.
Lektorn framhåller i en aktuell anmälan (Dnr 31-00533-22) till Universitetskanslerämbetet (UKÄ) att förbudet, som gäller tills vidare, är en ”extrem och ovanlig åtgärd” som inkräktar på hans akademisk frihet då hans forskningsproduktion är avhängig externa medel. ARW har bistått lektorn i utarbetandet av anmälan och ställer sig bakom denna.
I anmälan gör lektorn gällande att de agerande cheferna inte beaktat hans akademiska frihet. Detta trots att Sverige sedan 2021 har en ny lag som ska främja och värna den akademiska friheten. Lektorn önskar i anmälan att UKÄ utreder i vilken mån Lunds universitet vid uppställandet av ansökningsförbudet främjade och värnande hans akademiska frihet.
I sitt aktuella yttrande (dnr V 2023/76) till UKÄ i ärendet menar LU:s ledning, med rektor Erik Renström i spetsen, att den nya lagen i praktiken inte behöver beaktas. Motiveringen är att den ”innebär ingen förändring” i ledningens makt att styra över enskilda forskare (sid. 2):
I prop. 2020/21:60 refereras till propositionen En akademi i tiden – ökad frihet för universitet och högskolor (prop. 2009/10: 149). Förslagen i den propositionen innebar tex. långtgående avregleringar när det gäller högskolans organisation, vilket medför att svenska universitet och högskolor därmed har möjligheter att själva bestämma hur verksamheten ska läggas upp och hur resurser ska användas. I samma stycke anger detta förarbete att ’införandet av en allmän principbestämmelse om akademisk frihet innebär ingen förändring i detta avseende’.
Prefektens beslut var, menar ledningen, i enlighet med gällande delegationsordning vid LU och innebar sammantaget inget ingrepp i lektorns akademiska frihet.
Men ARW:s ordförande Erik J Olsson underkänner ledningens argumentation:
– Det som förblir vid det gamla efter den nya lagen är att högskolornas autonomi i förhållande till staten inte påverkas. Emellertid påverkas förhållandet mellan individuella forskare och högskolorna av lagen. Hade ledningen läst lite längre i propositionen hade den insett detta.
Det avsnitt i propositionen som Olsson åsyftar finns på samma sida (sid. 130) och lyder: ”[d]e förslag till ändringar i högskolelagen som följer av denna proposition fokuserar främst på den akademiska friheten mellan individ och lärosäte”. På nästa sida står vidare: ”[d]et som avses i författningsförslaget är den individuella akademiska friheten i högskolans verksamhet dvs. i både forskning och utbildning”. I propositionen framgår även (sid. 130) att ”[l]ärosätes-ledningarna har ett ansvar för att prioritera frågan om akademisk frihet och värna en kultur som tillåter fritt kunskapssökande och fri kunskapsspridning inom de ramar som finns”.
Olsson är kritisk till ledningens agerande:
– Antingen har man inte förstått vad den nya lagen innebär eller också vill man inte förstå det. Överlag finns inget spår av förståelse för den enskilde forskarens akademiska frihet i yttrandet, än mindre av att ledningen prioriterat denna fråga.
– Vi får nu hoppas att UKÄ:s utredare drar den enda rimliga slutsatsen, nämligen att Lunds universitet trots förändrat rättsläge inte beaktade hur anmälarens akademiska frihet kunde främjas och värnas innan beslutet om ansökningsförbud fattades, säger Erik J Olsson på Academic Rights Watch.
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦