Högskolan i Gävle har varslat fyra fysiker om uppsägning, varav två lektorer. Som grund anges bland annat att forskningen inom ämnet fysik varit obefintlig under de närmaste åren, att undervisningen är begränsad samt att enheten uppvisar ett stort underskott. Mot bakgrund av ledningens uppgifter har fackförbundet SACO gått med på att det råder arbetsbrist inom enheten. Men mycket pekar på att arbetsbristen fingerats och att forskarna varslats av andra skäl.
Academic Rights Watch har tidigare rapporterat om en professor i litteraturvetenskap vid Högskolan i Gävle som, tillsammans med två kollegor, avskedades med hänvisning till arbetsbrist. Det hette bland annat att det saknades undervisningsuppdrag samt att ett stort underskott uppstått i enhetens budget. Men efter granskning framstod arbetsbristen som fingerad. T ex hade underskottet av allt att döma uppstått genom att enbart kostnaderna bokförts på enheten själv medan intäkterna överförts till andra enheter. Detta är möjligt sedan det kollegiala beslutssystemet i Gävle förlorat kontrollen över ämnesindelningar och -budgetar. Det visade sig dessutom att samtliga avskedade hade, ibland upprepat och i skarpa ordalag, kritiserat högskolans ledning i ortstidningen. Den förklaring som mot denna bakgrund framstod som trolig var att högskolan fingerat arbetsbristen därför att man ville bli av med personer som man uppfattade som obekväma.
Det fysikerärende som vi nu tar upp uppvisar många likheter med detta fall. Även här argumenteras det från ledningshåll att undervisningen har för liten volym och att enheten går på minus. Dessutom framhålls, intressant nog, forskningen inom enheten som särskilt bristfällig. I ledningens förklaring bakom varslen heter det nämligen:
Under en följd av år har forskningen i fysik varit obefintlig vid Högskolan i Gävle, senaste publicerade arbete enligt ISI Web of Science var 2003. I det underlag som skickats till tidigare NT-nämnden och nuvarande Utbildnings- och Forskningsnämnden (UFN), och där hänsyn tas till allt forskarna lägger in i DIVA, har de under senaste åren (2008-) ingenting registrerats och heller inga externa medel använts. De erhöll bidrag till ett litet forskningsprojekt 2012 med medel från ÅF där dessa betalades tillbaka innan projektet startade. En av forskarna är involverad som biträdande handledare till en forskarstuderande i elektronik, men detta upphör vid årsskiftet 2012/2013.
Vi har kollat upp meriteringen för två av de avskedade forskarna och konstaterat att deras publikationslistor inte är anmärkningsvärt svaga. Det framgår heller inte hur mycket forskningstid som ingått i tjänsten. En översiktlig jämförelse gav vid handen att många lektorer, inte minst i Gävle, skulle ligga risigt till om dessa nya strängare forskningskrav blev allmän lag.
Vid vår granskning gjorde vi en annan slående upptäckt som talar emot Gävles bedömning: väsentligen samma forskningsmeritering som vid Högskolan i Gävle nu anges som grund för uppsägning är vid Lunds universitet tvärtom meriterande för befordran till professor. När vicerektor Eva Wiberg nyligen befordrades till professor skedde det med en publikationslista som knappast är starkare än Gävlefysikernas.
När det gäller undervisningens volym bestrids ledningens uppgifter av forskarna själva. Dessa har lämnat detaljerade redogörelser för antalet Hås som vida överstiger ledningens uppgifter. Även här ser vi likheter med litteraturvetarfallet. I ett av deras dokument ges också en förklaring av hur det stora minuset – 2,3 MSEK enligt ledningen – kan ha uppstått:
2.3Mkr på fyra stycken är nästan omöjligt. Jag misstänker att vi står för hyra av labblokaler som används även av elektronikgruppen och för lokaler som används av alla ämnen inom avdelningen och akademin. Även vår labutrustning används ibland av lärare inom andra ämnen. Vad händer med intäkter/utgifter när vi undervisar inom andra program eller på kurser klassade som elektronik? Fysik har ju inget eget program och numer inte lov att ge egna fristående kurser heller, så den inkomst vi inbringar går till stor del till andra ämnen.
Vi håller med om att ett så stort underskott låter osannolikt för en liten enhet med bara en handfull medarbetare. Den troliga orsaken är ovanligt kreativ bokföring av samma sort som litteraturvetarna råkade ut för.
Vi kan på dessa grunder praktiskt taget utesluta att de skäl som ledningen angivit är de verkliga skälen bakom varslen.
Men varför har man då varslat fysikerna? Det vet vi inte med säkerhet. Men vi har noterat att Högskolan i Gävle marknadsför sig som en högskola inriktad på miljöteknik och hållbar utveckling. När man googlar på högskolan så får man meddelandet att ”Högkolan i Gävle är en modern högskola med stark miljöprofil”. Högskolans måtto på hemsidan är ”För en hållbar livsmiljö för människan”. Vi ifrågasätter det lämpliga i att ha en så snäv inriktning på en statlig högskola. Hur som helst: inriktningen på fysikenheten är å andra sidan kärnfysik vilket gemene man torde förknippa med motsatsen till en hållbar miljöprofil. Att en fysiklärare i anslutning till katastrofen i Fukushima gick ut i ortstidningen med uppgifter om planer för en ny utbildning till kärnkraftstekniker var av ledningen möjligen inte så uppskattat från ”varumärkessynpunkt”. (Utbildningen blev, som väntat, heller aldrig av.)
En lärare vi haft kontakt med tror dock inte att detta är skälet bakom den styvmoderliga behandlingen av fysikämnet i Gävle. Istället ska det handla om att man vill bli av med kritiker inom organsationen, vilket i så fall skulle stärka parallellen med litteraturvetarna ytterligare. Även andra faktorer kan ha spelat en roll, menar man, såsom personlig motvilja hos ledningen mot vissa anställda samt att man från ledningshåll ska vara medveten om att man begått fel som man inte vill ska komma fram i dagsljuset. Hotande arbetsbrist inom elektronikämnet skulle slutligen kunna lösas genom att elektroniklärarna nu övertar fysikernas undervisningsuppdrag.
Enligt en av våra källor har SULF på sista tiden agerat med något större beslutsamhet i ärendet, och den senaste förhandlingen sägs i dagarna ha slutat i oenighet då facket menat att en av forskarna inte kunde bli föremål för uppsägning. Man ska även ha uppmanat arbetsgivaren att starta en process om omplaceringar.
Vi får hoppas att det hela kan lösas på ett sätt som inte innebär ytterligare påfrestningar för de redan prövade Gävlefysikerna. Inte minst är det viktigt att denna affär hanteras på ett sätt som inte kastar fler skuggor över Högskolan i Gävle, vars akademiska trovärdighet redan är ifrågasatt.
EJO/MZ