I svaret på en JK-anmälan medger rektor Marita Hilliges nu att högskolan i flera fall överträtt lagen i samband med att en professor sades upp och sedan köptes ut. Det gäller dels en undermålig utredning om påstådda sexuella trakasserier, dels flera fall av bristande diarieföring. Nya detaljer kring ärendet visar också att studenterna varit starkt kritiska mot ledningen och att rektor försökt förhindra diarieföring av kritiken genom att föreslå att ett dokument skulle ”råka glömmas” på hennes skrivbord.
Vi har i en rad inlägg följt fallet med professor Rune Wigblad som sades upp från Högskolan Dalarna för att sedan bli utköpt efter förhandling i Arbetsdomstolen. Som vi rapporterade i det senaste inlägget valde Wigblad att JK-anmäla högskolan för brott mot bl.a. förvaltningslagen. Det ledde till att JK ombad högskolan uttala sig om påståendena i anmälan. I svaret från 2014-09-04, som är undertecknat rektor Marita Hilliges, ger nu högskolan i flera fall anmälaren rätt.
En central händelse i historien är – för att rekapitulera – ett olyckligt kärleksmejl som Wigblad skickade till en student. Wigblad ångrade mejlet och skickade en ursäkt till studenten. Mejlet ledde dock till att högskolan, efter en egen diskrimineringsutredning, bedömde att Wigblad gjort sig skyldig till ”sexuella trakasserier”. Ursäkten lades in i akten i diskrimineringsärendet men tillfördes inte ärendet genom diarieföring. Den nya bedömning som högskolan gör är att handlingen ”omgående borde ha lämnats in till registrator för diarieföring i diskrimineringsärendet”.
Högskolan beklagar också att det yttrande som högskolan författade som svar på en kritisk skrivelse från SULF:s chefsjurist Carl Falck inte diariefördes i samband med expediering. Anledningen uppges vara ”förbiseende”. Man erkänner vidare att en sida i ett annat dokument bytts ut efter diarieföring men förnekar att det fanns uppsåt att förfalska urkunden.
Det centrala medgivandet är dock att diskrimineringsutredningen inte gjordes i enlighet med förvaltningslagen. Enligt denna (§ 16) gäller att ”[e]n sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som har tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild”. Men parterna fick inte ta del av anteckningar från samtalet med den andra parten. För Wigblads del betydde detta att han inte fick möjlighet att bemöta belastande uppgifter om honom som tillförts ärendet och kan ha påverkat utgången. Högskolan meddelar att en översyn av hanteringen av diskrimineringsärenden påbörjats till följd av bristerna.
Nya detaljer kring fallet visar att studenterna varit starkt kritiska mot ledningens agerande mot Wigblad samt att det även funnits studentkritik mot ledningens agerande i andra avseenden. Detta gäller bl.a. upplevelsen hos flera studenter att ”negativ kritik faller bort i kursvärderingarna”. Akademichef Stina Jeffner kritiseras för att vara otydlig och sopa problem under mattan.
Den mest uppseendeväckande detaljen är dock rektors eget förslag att mörka studenternas kritiska dokument. Så här beskriver studenterna själva vad som hände under ett möte (s. ):
Innan mötet avslutas föreslår rektorn att vi ska ’’råka glömma’’ dokumentet på hennes skrivbord. Då det annars måste diarieföras. Vi svarar att vi står för det som står i dokumentet och gärna ser att det diarieförs. Rektorn svarar att i de fall de diarieförs kan det drabba oss genom att media kan komma att kontakta oss. Vi upprepar att vi står för innehållet och att det därmed inte skulle innebära något problem för oss. Detta påverkade vårt helhetsintryck av rektorn negativt.
Händelsen kommenteras i högskolans svar till JK:
I skrivelsen framför studenter att rektor skulle ha föreslagit att de skulle ’’råka glömma’’ ett dokument på hennes skrivbord. Uppgiften är svårbegriplig; rektor har för vana att i känsliga ärenden upplysa besökare om att inlämnade handlingar kan komma att bli offentliga, vilket är en rimlig åtgärd. Om studenterna skulle glömma en handling blir den ju inkommen, varför förfarandet skulle förfela sitt syfte om tanken vore att den inte skulle bli allmän. Det får antas att något missförstånd har förekommit.
Handläggaren bortser från möjligheten att dokumentet om det ”glömts kvar” skulle ha åkt rakt ner i rektors papperskorg.
Att högskoleledningar försöker hindra studenternas kritik av utbildningen från att nå offentligheten sker inte bara i Dalarna. Vi har tidigare rapporterat kring ett fall vid Stockholms universitet där en magisteruppsats som kritiserade en omorganisation inte publicerades i vanlig ordning. (Uppsatsen publicerades omedelbart efter påtryckning från ARW.) Studerande på Juridicum vid Lunds universitet fick nyligen uppleva att deras rapport om genusperspektiv i undervisningen censurerades av ledningen. I en aktuell artikel i studenttidningen Lundagård argumenterar medlemmar ur ARW mot denna bakgrund att lärare och studenter har ett gemensamt intresse att bevaka och försvara den grundläggande rätten till yttrandefrihet vid våra lärosäten.
Ett utdrag ur studenternas skrivelse, som får avsluta detta inlägg, visar att Wigblad haft rörande starkt stöd hos sina elever:
Vår subjektiva tolkning är att Rune Wigblad fungerar utmärkt som lärare inom de kurser vi haft med honom. Vi tvåor har under detta läsår haft honom i flertalet kurser och vi vet att en övervägande del av oss studenter anser att vi utvecklats mest under hans vägledning. Rune Wigblad är alltid mycket engagerad i sina kurser. Han besitter vidare en kompetens som, enligt oss, ingen kan ersätta i dagsläget.
Enligt vår uppfattning av treornas examensarbeten har de uppskattat Runes kompetens och hjälp mycket. Idag har vi varit på redovisningarna av dessa examensarbeten, vi anser att arbetena överlag var bra. Det fanns dock tre arbeten som skiljde sig från mängden. Genom att vara mycket bra och alla de arbetena hade handletts av Rune. En annan lärare har vid flertalet tillfällen under våren berömt Runes ”otroliga insatser” med examensarbetena och sagt att de generellt håller en väldigt hög klass. Detta har gjort att vi med förväntan sett framemot de goda förutsättningar, samma koncept skulle innebära för oss, att få möjlighet att skriva bra examensarbeten. Samma lärare sade vid ett senare tillfälle att Rune Wigblad ”lagt ner ett enormt engagemang och skapat ett fantastiskt resultat” och att han som tack för detta gedigna arbete fått negativ kritik av Stina Jeffner.
Bristen på respekt för ämneskompetens har alltså nått en nivå där studenter måste böna och be inför högskoleledningen för att få behålla sin bäste lärare och ”få möjlighet att skriva bra examensarbeten”.
EJO/MZ