Högskolan Väst ”friar” lektor: föreläsning om JS Mill var inte diskriminering av muslimsk student

Den kände mångfaldskritikern Göran Adamsons föreläsning om religion som sociologiskt fenomen var inte kränkande. Det framgår av en konsultutredning som Högskolan Väst beställt efter att Adamson anmälts av en muslimsk student. Högskolan ansluter sig därmed till den bedömning som ARW gjorde i ett tidigare inlägg. Utredningen visar i övrigt på paralleller till Dick Harrison-affären, där tvisten ytterst handlar om makten över klassrummet.

Som ARW rapporterat anmäldes lektor Göran Adamson vid Högskolan Väst tidigare i år av en muslimsk student för diskriminering och kränkande särbehandling. Adamson är anställd vid Högskolan Väst sedan han blivit uppsagd från Malmö högskola efter sin kritik av svensk mångfaldspolitik.

Studenten anger att hon upplevt undervisningen, som utgick från J S Mill, som förringande mot henne som individ då det skulle ha framförts ”att religiösa människor är miserabla och hopplösa samt att religion är ett desperat påhitt”. Även Adamsons kollega Annika Theodorsson anmäldes, i hennes fall för medhjälp till de anförda kränkningarna.

Förutom det påstådda uttalandet om religion tar anmälaren upp tre andra händelser. Dels ska Adamson ha ignorerat en fråga som anmälaren ställt angående ett avsnitt i hans bok om mångfald, dels ska han ha sagt ”inte du” när han ställt en fråga till auditoriet och hon räckt upp handen. Slutligen påtalar anmälaren att hon tagit del av en e-postkorrespondens mellan lärarna där hon beskrevs som ett ”brushuvud”.

Men nu slår alltså en av Högskolan Väst beställd konsultutredning fast att det inte funnits fog för anklagelserna:

Det framkommer inte av någon av de intervjuade studenterna att det här ’burdusa’ bemötandet är riktat till vad som uttrycks i diskrimineringslagen 4§, eller kränkande särbehandling. Det verkar inte vara någon som går fri från lärarens bemötanden utan vem som helst kan bemötas ’burdust’. De bemötandesituationer som finns med i anmälan verkar inte ha varken den medvetenhet eller systematik som anses i AFS 1993:17 vara skäl för kränkande särbehandling. Utan det sista stycket under Kommentar till särskilda paragrafer, definitioner till 1 §, gör sig aktuellt; att detta är en tillfällig meningsmotsättning i samarbetsrelationen.

Högskolan Väst konstaterar mot denna bakgrund att anmälan var grundlös.

Högskolans bedömning är välkommen och överensstämmer med ARW:s tidigare uttryckta uppfattning. Adamson är lättad över den positiva utgången:

– Det är inte omöjligt att uppmärksamheten i ARW spelat in, skriver Adamson i ett mejl till oss.

I vårt inlägg påpekade vi att det framstod som uppenbart redan inledningsvis att det inte kunde röra sig om vare sig diskriminering eller kränkande särbehandling, då det bl.a. inte funnits något beslut eller någon annan konkret åtgärd som gått anmälaren emot. Vår rekommendation var därför göra en intern snabbutredning istället för att anlita en konsult.

En ambitiös och utdragen konsultutredning på lösa grunder kan av den lärare som utsätts uppfattas som i sig kränkande. ARW har tidigare dokumenterat flera fall av utredningsövergrepp mot lärare. Dessutom bör högskolor, liksom myndigheter i övrigt, hushålla med skattemedel och bara betala ut konsultarvoden om situationen kräver det.

Ett test för om det behövs en mer detaljerad utredning kan vara följande. Anta att allt som anmälaren påstår är sant. Kan det då vara fråga om diskriminering eller kränkande särbehandling? Om svaret är ja, gå vidare med utredningen. Om svaret är nej behövs ingen ytterligare utredning. I Adamsons fall var svaret uppenbarligen nej.

Konsultutredningen, som utförts av Avonova Hälsa AB, består huvudsakligen av sammanfattningar av intervjuer med fem slumpvis utvalda studenter i klassen samt en student som föreslagits av anmälaren. De anmälda lärarna fick möjlighet att föreslå studenter men avböjde. Utredningen var enligt ovan egentligen onödig i relation till frågan om oegentligheter förekommit. Den kastar dock visst ljus över orsakerna till konflikten, vilket som vi ska se inte är utan intresse för den som vill se de större sammanhangen.

Ingen av de intervjuade studenterna har uppfattat Adamsons föreläsningar som diskriminerande eller kränkande. Kommunikationen mellan Adamson och anmälaren beskrivs istället så här:

Student 1 upplever att läraren bemöter och bekräftar den anmälande studenten i undervisningen, om än på sitt korta och raka sätt. Utifrån den klassrumssituation där läraren ska ha sagt inte du till den anmälande eleven, så bekräftar student 1 att han sagt inte du. Dock beskriver hon situationen annorlunda än i anmälan, då det finns en ordväxling fram och tillbaka och lärarens uttalande kan ses lika olämpligt som den anmälande studentens bemötande till läraren i den situationen.

En annan student anger att den anmälande studenten ”var bra på att provocera läraren och att de [hon och läraren] hade flera ordväxlingar”. Adamson beskrivs som ”rak” i sin kommunikation – en ”god pedagog”, som är ”professionell och korrekt i sin lärarroll”. Enligt en student är Adamson den ”bästa lärare han haft”.

Adamson odlar m.a.o. en traditionell akademisk föreläsningsstil där läraren utnyttjar sin auktoritet för att styra händelseförloppet i klassrummet, t.ex. genom att avbryta diskussioner och frågor som riskerar att konsumera för mycket tid. Intervjuerna indikerar något som vi redan visste, nämligen att en traditionellt ”burdus” lärare av många elever föredras framför en som låter vissa elever, ofta de mest högröstade, breda ut sig utöver vad som är försvarbart.

Men den lagstiftning som tillkommit på senare tid, inte minst när det gäller diskriminering och kränkande särbehandling, har gett de studenter som tävlar med läraren om uppmärksamheten i klassrummet nya verktyg. Dessutom ses studenterna alltmer som ”kunder” som det gäller för ledningen att hålla sig väl med, varför det tidigare stödet för läraren uppifrån inte längre är självklart.

Adamsons fall har ur detta perspektiv vissa drag gemensamt med Dick Harrison-affären. Harrison råkade som bekant ut för liknade studentbeskyllningar i samband med sin likaledes på en traditionell lärarroll baserade undervisning. Även i hans fall togs anklagelserna på stort allvar av ledningen, även om ingen formell utredning gjordes.

Det rör sig såvitt vi kan bedöma om ett fåtal studenter som utnyttjar anmälningar mot lärare mer eller mindre strategiskt. Vi reserverar oss i frågan om det var så i Adamsons fall. Men enbart det faktum att det är så lätt att göra en anmälan, som sedan automatiskt följs av en utredning, riskerar skapa en förlamande osäkerhet som kan avskräcka en lärare från att i klassrummet agera i enlighet med den egna professionella bedömningen.

Högskolorna behöver nu ta tag i detta problem och införa medvetna strategier för att motverka okynnesanmälningar så att en sund maktbalans mellan lärare och student kan återupprättas inom ramen för gällande lagstiftning. En åtgärd är som sagt att våga sätta ner foten och snabbutreda uppenbart ogrundade anmälningar internt istället för att i alla lägen gömma sig bakom en utdragen konsultutredning. På den punkten har Högskolan Väst, trots det riktiga beslutet att ”fria” Adamson, fortfarande ett och annat att lära.

EJO/MZ

Liknande ärenden

Lektorer vid Högskolan Väst utreds för religiös diskriminering: föreläste om JS Mill

Malmö högskola rensade ut mångfaldskritiker: passade på vid nedskärning

Lärare mobbades av chefer vid Högskolan Dalarna: advokatens utredning blev del av övergreppet

Studenterna har mer makt än lärarna vid Blekinge tekniska högskola

This entry was posted in Akademisk frihet, Yttrandefrihet and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.