Rektor och studenterna delar på makten vid Blekinge tekniska högskola, medan lärare och forskare inte längre garanteras representation i högskolans nämnder. Lärarna väljer i förekommande fall inte heller autonomt sina representanter. Det är kontentan av Academic Rights Watch analys av högskolans centrala styrdokument. Analysen avslöjar en långtgående New Public Management-styrning som troligen har få motsvarigheter i ett internationellt perspektiv.
Flera lärare vid Blekinge tekniska högskola har vänt sig till ARW och slagit larm om utvecklingen vid lärosätet. Oron har gällt såväl ökad toppstyrning som stora brister i arbetsmiljön. Vissa av lärarna har uttryckt rädsla för ledningens repressalier och därför valt att vara anonyma i kontakten med oss.
ARW har därför inlett en närmare granskning av hur högskolan styrs. Analysen av centrala interna dokument bekräftar den bild som lärarna har gett. I princip är det rektor själv som styr och ställer på samtliga nivåer i organisation. Det som främst balanserar rektors makt är studentinflytandet. Lärare och forskare är å andra sidan egendomligt frånvarande i högskolans beslutsfattande. I den mån de har representation i beslutande organ är valet av företrädare från lärarkåren som vi ska se starkt styrt av rektor som, likt gud fader själv, är allestädes närvarande i högskolans beslutsprocesser. Hänvisningar nedan är till BTH:s aktuella arbetsordning om inget annat anges.
Under nuvarande rektor Anders Hederstierna har en kraftig försämring av den kollegiala ledningen skett i och med att såväl fakultetsnämnderna som lärarförslagsnämnden avskaffats. Fakultetsnämndernas uppgifter har övertagits av dekanerna. Istället för en lärarförslagsnämnd finns nu en rekryteringskommitté.
Dekanerna, som alltså fått större makt, utses sedan Hederstierna kom till makten genom ett märkligt förfarande, där lärarna visserligen får nominera till posten men där rektor, dvs. Hederstierna själv, har långtgående möjligheter att frångå lärarnas förstahandsval. Så här går det till enligt BTH’s föreskrifter:
- Samtliga vetenskapligt kompetenta lärare får inkomma med förslag på dekan till en valnämnd.
- Alla föreslagna kandidater förs upp på en valsedel. Nominering sker genom att de sökande på valsedeln markerar minst en och högst tre kandidater.
- De tre kandidater som fått flest röster lämnas till rektor, som utser en av dem till dekan.
Anta att det som fått flest röster är Lisa och Kalle med vardera 75 och 30 röster och Stina med 1 röst. Då kan rektor välja medgörliga Stina istället för principfasta Lisa som ny dekan, trots att Lisa fått långt fler röster av dem hon representerar. En egendomlig regel som i praktiken omyndigförklarar lärarna. Samma tvivelaktiga förfarande gäller vid val av prefekt.
Den andra egendomligheten gäller som sagt studenterna, som – till skillnad från lärarna – har garanterad representation i alla styrelser och nämnder vid högskolan. Här är två exempel:
Likabehandlingsgrupp: ”består av sex företrädare för personalen och tre för de studerande”. Notera att representanter för personalen inte nödvändigtvis behöver vara lärare utan kan vara jurister, ekonomer, sekreterare, lokalvårdare osv.
Arbetsmiljökommitté: ”består av högskoledirektören, tillika ordförande, intendenten, representant för personalavdelningen, huvudarbetsmiljöombudet och ytterligare två arbetsmiljöombud samt två företrädare för studenterna, tillika arbetsmiljöombud för studenterna”. Här saknas lärarna helt.
Den viktiga ledningsgruppens sammansättning följer samma mönster. Den ”består av rektor, prorektor, vicerektor, högskoledirektör, dekanerna, två studentrepresentanter samt vid behov en facklig representant”. Samma sak gäller den tidigare nämnda rekryteringskommittén, som ska bestå av ”vicerektor för särskilda grundutbildningsfrågor, dekaner, studentrepresentant och personalchef eller den personalchefen utser”. Kommittén kan utökas med prefekt och en vetenskapligt kompetent lärare från den institution där ny lärare ska anställas.
Här kan man invända att dekanerna representerar lärarna, men notera att dekanerna inte väljs genom direktval utan enligt ovan nämnda rektorstyrda förfarande. Studentrepresentanterna väljs å andra sidan ”på det sätt som föreskrivs i studentkårsförordningen” (sid 13, arbetsordningen). Av kårens regler för studentrepresentation framgår att tillsättning som väntat sker av studenterna själva och utan rektors/högskolans inblandning. När det gäller likabehandlingsgruppen står att företrädare för personalen, vilka kan men inte måste inkludera lärare, utses av rektor, medan studenterna som alltid autonomt utser sina egna representanter (sid. 13, här benämns för övrigt denna grupp felaktigt ”jämlikhetsgruppen”).
För vissa nämnder finns särskilda regler för val av lärarrepresentanter, där en valberedning ingår. Här kunde man förledas att tro att det är lärarna själva som utser valberedningen. Men icke: det är givetvis rektor som står för detta. Vidare ingår även förvaltningschefen i valberedningen – som extra kontrollinstans får man förmoda. ”Rektor utser för mandatperioden och för varje val en valberedning bestående av tre lärare … Dessutom ingår förvaltningschefen eller den han/hon utser som sammankallande”. Det ska sägas att denna tvivelaktiga regel, som är från 2007, tillkom under förra rektorn Ursula Hass.
Slutsatsen av denna översiktliga studie kastar en skugga över Blekinge tekniska högskola som akademisk institution och lärosäte: förutom att studenterna, till skillnad från lärarna, har garanterad representation i högskolans nämnder är studenterna mer betrodda än lärarna! Kanske borde de i konsekvensens namn byta roller: studenterna kan flytta upp till katedern och lärarna återgå till skolbänken.
ARW har tidigare berättat om den alltmer utbredda toppstyrningen av svenska högskolor i linje med New Public Management, en styrmodell enligt vilken statliga högskolor ska ledas som om de vore privata företag. Utvecklingen har belagts av flera ingående Uppsala-studier av högskolesverige efter autonomireformen. Tendensen är att rektor och administrativa chefer får alltmer makt medan verksamheten – lärarna och forskarna – får allt mindre av samma vara.
I NPM-konceptet ingår också en djup misstro för verksamhetens företrädare och ett därur härlett behov att kontrollera deras förehavanden in i minsta detalj. En annan logisk konsekvens av NPM-tänket är att studenterna, ”kunderna”, uppvärderas. Detta sker med känslosamma argument för vikten av att studenterna mår bra och är nöjda.
Ett närmare studium av läget visar att det ökade studentinflytandet sker på lärarnas bekostnad. Vi har inte sett något fall där ledningen släppt till lite av sin egen makt till studenternas fördel. Tydligen finns det, de fina orden till trots, gränser för hur viktigt man i praktiken anser att studentinflytandet är.
Samtidigt är det säkert lättare att vinna över studenter än lärare för olika kortsiktiga strategiska utspel av den typ som dagens högskoleledningar demonsterat så stor fallenhet för. Ledningarnas vurmande för studentinflytande är åtminstone delvis ett led i en strategi att utvidga den egna makten. Ett praktiskt sätt att slippa bli motsagd av mer kvalificerade (och mindre lättcurlade) interna kritiker.
Att det ska finna ett studentinflytande är rimligt och får stöd av Unscos rekommendation för utbildning för internationell förståelse m.m. (1974). Unescos rekommendationer för högre utbildning (1997) är samtidigt föredömligt klara i fråga om lärarnas centrala ställning inom akademin. Enligt denna ska lärarna vara i majoritet i samtliga akademiska nämnder (”academic bodies”). Genom att inte ens garantera att lärarna är representerade i högskolan nämnder är Blekinge tekniska högskola längre från att uppfylla detta krav än någon annan högskola vi sett.
Rektor Anders Hederstierna är ledamot i en referensgrupp som på Universitetskanslersämbetets uppdrag ska granska hur effektivt verksamheten bedrivs vid universitet och högskolor, ett uppdrag för vilket han enligt ovan är dokumenterat olämplig. Risken finns nu att BTH istället för att bli ett avskräckande exempel betraktas som ett föredöme för landets övriga lärosäten.
Liknande ärenden
Regeringens utredare vill införa Tredje rikets styrmodell inom högskolan
Dekan blockerade val av ordförande till fakultetsstyrelse vid Malmö högskola: bröt mot regelverket
Biologer i uppror vid Göteborgs universitet: odemokratiskt prefektval bryter mot Unescos regler
Rektor gör upp med New Public Mangement: Malmö Högskola vill stärka kollegialiteten
Ny Uppsala-studie: nedmonterad kollegialitet vid Linnéuniversitetet och Malmö högskola
Autonomireformen ledde till minskad akademisk frihet
Utdrag ur Unescos rekommendation angående utbildning för internationell förståelse m.m. (1974)
Member States should promote, at every stage of education, an active civic training which will enable every person to gain a knowledge of the method of operation and the work of public institutions, whether local, national or international; and to participate in the cultural life of the community and in public affairs. Wherever possible, this participation should increasingly link education and action to solve problems at the local, national and international levels. Student participation in the organisation of studies and of the educational establishment they are attending should itself be considered a factor in civic education and an important element in international education
Utdrag ur Unescos rekommendationer för högre utbildning (1997)
- Higher-education teaching personnel should have the right and opportunity, without discrimination of any kind, according to their abilities, to take part in the governing bodies and to criticize the functioning of higher education institutions, including their own, while respecting the right of other sections of the academic community to participate, and they should also have the right to elect a majority of representatives to academic bodies within the higher education institution.
EJO/MZ