Ny prorektor i Lund var inte valbar: får gräddfil till professur

 Hur mycket våld kan man göra på det kollegiala systemet utan att förlora sin akademiska trovärdighet? Lund har för första gången hämtat sin prorektor utanför lärosätet, trots att uppdraget förutsätter att innehavaren redan har en anställning vid universitetet. När man nu ändå baxar igenom den nya prorektorn genom att kalla henne till professor gör man det på bekostnad av att frångå kollegialiteten och uppenbart missbruka kallelsemöjligheten, konstaterar Academic Rights Watch.

I veckan utsågs Lunds universitet nya prorektor efter det att universitetets tidigare prorektor, Eva Wiberg, tillträtt tjänsten som rektor för Göteborgs universitet. Nu står det alltså klart att Sylvia Schwaag Serger tillträder det treåriga uppdraget den 1 januari 2018.

Processen att utse Schwaag Serger har emellertid varit föremål för skarp kritik från Universitetskollegiet som menar att man haft högst begränsat inflytande över processen. Kollegiet har inte haft kännedom om någon av de övriga 21 kandidaterna och när man gick till val fanns bara en kandidat att rösta på – ett förfarande som leder tankarna till val i Syrien eller Nordkorea.

En annan komplicerande faktor är att Schwaag Serger hämtats utanför universitetet. Eftersom uppdraget som prorektor är ett förtroendeuppdrag förutsätter det att den tilltänkte kandidaten redan har en anställning vid universitetet. Det finns alltså en kollegial struktur inbyggd i systemet – prorektor är tänkt att utses inom högskolan. Sylvia Schwaag Serger var således en olämplig kandidat redan från början då hon inte ens var valbar.

När Schwaag Serger trots allt fick tillräckligt om än svagt stöd i Universitetskollegiet, ett organ som numera saknar akademisk majoritet, har man alltså att hantera det pikanta problemet att skaffa en anställning åt den nya prorektorn. Problemet är att anställningar generellt måste utlysas och tillsättas i konkurrens, ett förhållande som nu är allmänt känt inom högskolesverige, inte minst efter den s.k. Göteborgskandalen.

Att anställa Schwaag Serger som universitetslektor vore av detta skäl omöjligt. Den enda möjligheten att ge henne en fast anställning på laglig väg är att kalla henne som professor.

Högskoleförordningen 4 kap. 7 § medger att en högskola får kalla en person till anställning som professor ”om anställningen av personen är av särskild betydelse för en viss verksamhet vid högskolan”. I ett sådant fall behöver tjänsten inte utlysas och beslutet att anställa fattas av rektor. Personen ifråga måste naturligtvis uppfylla behörighetskraven, dvs. efter sakkunnigbedömning bedömts vara professorskompetent.

Enligt universitetets föreskrifter om handläggning ska kallelseförfarandet användas restriktivt:

Kallelseförfarandet ska användas restriktivt och syftar till att underlätta och påskynda rekrytering av internationellt framstående forskare. Förfarandet ska användas som ett verktyg för strategiska rekryteringar. Förfarandet ska användas så att svenska universitet kan konkurrera med internationella lärosäten om mycket framstående personer som universitetet annars skulle riskera att gå miste om vid ett alltför utdraget anställningsförfarande.

I det aktuella fallet är det svårt att bortse från misstanken att det fanns krafter på universitetet som redan tidigt bestämt sig för Sylvia Schwaag Serger som prorektor och att det stod klart att detta måste innebära att Schwaag Serger anställdes som professor. Intressant nog gavs Ekonomihögskolans prefekt redan i juni 2017 uppdraget att inhämta sakkunnigbedömningar rörande Schwaag Sergers eventuella professorskompetens.

Enligt de båda sakkunniga, och Ekonomihögskolans rektor (se länken ovan), uppfyller Schwaag Serger villkoren för professorskompetens även om de sakkunniga påpekar att hon på flera viktiga punkter inte uppfyller de krav som Ekonomihögskolan uppställt för befordran av professorer, vilka i samtliga fall går utöver de krav som specificeras i universitetets anställningsordning.

Hade man tillämpat dessa kriterier och Schwaag Serger varit anställd som universitetslektor vid Ekonomihögskolan är det sannolikt att en ansökan om befordran till professor aldrig hade skickats till sakkunniga. Schwaag Serger uppfyller exempelvis knappast kravet på ”teaching excellence”, något som framhålls också av Ekonomihögskolans prefekt som påpekar att hennes pedagogiska meritering är ”väsentligt svagare än som är normalt i professorsärenden”. Också hennes vetenskapliga produktion ter sig något mager. Av ett sakkunnigutlåtande framgår att den är begränsad till:

1 PhD dissertation
1 White book
9 peer review articles in scientific journals
3 chapters in edited books or large publications
20 Reports and research papers

Viktigt i sammanhanget är att flera fakulteter vid Lunds universitet införde ett totalstopp för befordringar av ekonomiska skäl 2013. Det finns alltså gott om docenter vars ansökningar aldrig ens prövats och vars vetenskapliga och pedagogiska meriter med all sannolikhet vida överstiger Schwaag Sergers.

Det är med andra ord uppenbart att Schwaag Serger, som Sydsvenska Dagbladet påpekat, getts en gräddfil till en professur vid Lunds universitet och att detta är ett hån mot alla mer meriterade lärare vars ansökningar om befordran aldrig kommer att prövas.

Få förnekar att Sylvia Schwaag Serger är administrativt välmeriterad och bedriver betydande forskning, och att hon antagligen passar bra för uppdraget som prorektor vid Lunds universitet. Grundproblemet är att hon inte var valbar från början. När man nu ändå baxar igenom henne gör man det på bekostnad av att frångå det kollegiala systemet och genom att uppenbart missbruka möjligheten att kalla professorer. Den förtroendeskada som uppstår är ansenlig och riskerar att negativt påverka Schwaag Sergers möjligheter att utföra prorektorsuppdraget.

Lunds universitet har en historia av toppstyrning och därav orsakade konflikter när det gäller tillsättning av ledningspersoner, vilket har uppmärksammats av ARW i tidigare inlägg. I samband med valet av Per Eriksson till rektor ordnades det också en professur trots mycket svag vetenskaplig meritering och felaktiga uppgifter i CV. De senare befanns av en av universitetet inhyrd advokat som specialiserat sig på att ”fria” ifrågasatta högskolor vara ”försumbara och ursäktliga”. Nuvarande rektor Torbjörn von Schantz kuppades igenom av de externa ledamöterna i styrelsen som såg till att de hade full kontroll över beredningsgruppen, ledd av dåvarande styrelseordföranden och nuvarande utrikesministern Margot Wallström.

Universitetets devis verkar vara: gärna kollegialitet men bara så länge saken inte är av vikt!

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Liknande ärenden

Kollegialt inflytande minimalt när Lunds universitet väljer ny rektor: Unescos regler överträds

När varumärket hotas: advokaterna som ”friar” ifrågasatta högskolor i strid med grundlagen

Biologer i uppror vid Göteborgs universitet: odemokratiskt prefektval bryter mot Unescos regler

Efter MAH-dekanens kupp: ARW-grundare överklagar utestängning från fakultetsstyrelse till kammarrätten

This entry was posted in Akademisk frihet and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Comments are closed.