”Könskvoterade kurslitteraturlistor är ett uttryck för konsensuskulturen. Det ska inte finnas någon friktion. Allt ska vara som den välling som man fick som barn med obestämbara beståndsdelar och som inte behöver tuggas, där alla måste anse att samma saker är rätt.” Det säger lundaprofessorn Kristian Gerner i en intervju med ARW:s Jens Stilhoff Sörensen angående debatten kring Statsvetenskapliga institutionen.
Denna gång är det Kristian Gerner, professor emeritus i historia i Lund, som samtalar med Jens Stilhoff Sörensen i ARW:s serie intervjuer med framstående svenska akademiker. Förutom debatten kring könskvotering av kurslitteratur kommer Gerner in på svensk migrationsdebatt och fallet med Johan Lundberg vid Stockholms universitet. Han jämför också den akademiska friheten förr och nu vid svenska lärosäten, varvid han ser en utveckling mot dogmatism och konsensuskultur.
Studentmiljön i Lund på 60-talet beskriver Gerner som ett ”ständigt pågående kritiskt seminarium” där olika uppfattningar fick brytas mot varandra. På studentcaféet Aten rådde en ”ideologiskt öppen atmosfär” där det var ”fritt att röra sig mellan miljöerna”. ”Man skulle ha olika uppfattning och testa vems argument som höll bäst”, varvid ”den hade rätt som lyckades övertyga andra med sina argument”.
Sedan kom dogmatismen. Efter 1970 började man identifiera sig med befrielserörelser i de forna kolonierna i den s.k. tredje världen. ”Då skulle man vara partisk och ta ställning och då hade man inte tid att höra på andras uppfattningar.” Undantaget var inom freds- och konfliktforskningen, där olika perspektiv fortfarande kunde mötas.
– Det som hänt sedan 90-talet är att det har blivit alltmer dogmatiserat. Olika aktörer – studenter, lärare och inte minst politiska beslutsfattare – vill föreskriva vad ska anses vara rätt och fel åsikter. Bara de rätta åsikterna ska få komma fram, menar Gerner.
Gerner är starkt kritisk mot vad statsvetarnas könskvotering av kurslitteratur i Lund. Han erinrar om konstverket ”Mannen som bryter sig ur klippan” i Lund, som ska symbolisera frigörelse från okunskap:
– Mina tankar leds till en travesti från 1930-talet som hette ”Mannen som bryter sig in i klippan”, dvs. som lämnar kunskapen för mörkret. När jag hörde talas om problem på statsvetenskapliga tänkte jag att man håller på att lämna paradiset och gå ner till helvetet.
Gerner fortsätter:
– Bakom föreställningen att det finns en enda korrekt kurslitteratur som inte kan kränka någon ligger s.k. trigger warnings, dvs. idén att man som student inte ska behöva konfronteras med uppfattning som kan uppfattas som stötande. Utom för den som vill söka kunskap utan skygglappar. Just den minoriteten bryr man sig inte om längre.
– Könskvoterade kurslitteraturlistor är ett uttryck för konsensuskulturen. Hela kurslitteraturen måste skapa harmoni och homogenitet. Det ska inte finnas någon friktion. Allt ska vara som den välling som man fick som barn med obestämbara beståndsdelar och som inte behöver tuggas. Poängen är att alla måste anse att samma saker är rätt.
Det leder till akademins problem idag:
– Största hotet mot akademiska friheten är att vi i Sverige är uppfostrade i en anda där en uppfattning, en tes, ska vara vägledande. En linje ska råda inom undervisning och politik. Det gäller att inte avvika för tidigt utan istället att vänta ut några kritiska röster.
Gerner tar flyktingpolitiken som exempel:
– All akademisk migrationsforskning vet man att om man har en helt öppen invandring, om man öppnar paradisets portar, så kommer alla dit. Vissa människor som känner till migrationsforskning vågade då inte ta fram det enkla faktumet att man inte kan ha en total öppenhet, för då skulle man brännmärkas som främlingsfientlig eller t.o.m. som fascist. Det blir så om man är ute för tidigt med en åsikt i Sverige.
– Den enorma konformismen i det svenska samhället, som akademin är en del av, är den större förklaringen till nedrustningen av det kritiska kunskapssökandet, menar Gerner.
Hur ska man då stärka den akademiska friheten? Gerner anser att kollegialitet och studentinflytande är viktiga, där han med kollegialitet avser att man tillsätter tjänster inifrån systemet under demokratiska former. Även forskningsfinansieringen är central:
– Forskningsråden var tidigare ett komplement till universitets egna medel för dem som vill ägna sig åt ett visst problem tillsammans med andra, där problemet kan sägas ha samhällsnytta. Det skedde inom ramen för ett system där lärarna inom ramen för sina tjänster också hade möjlighet att välja problem helt självständigt. Vitsen med det var att när kompetensen plötsligt behövs så har vi någon som håller på med det. Ett exempel är islamforskning.
Gerner menar att förskjutningen av medel till forskningsråden subtilt påverkar vilken typ av forskning som bedrivs, där det säkra främjas framför det osäkra:
– Man måste våga misslyckas: se ett problem som man vill definiera och undersöka och sedan konstatera att man inte kan komma åt rätt material, ens efter flera månader. Det blev ingenting. Det enda man vunnit är erfarenheter, men de går ju inte att redovisa.
Gerner tar slutligen avstånd från behandlingen av Johan Lundberg vid Stockholms universitet:
– Bedömningen av Johan Lundbergs ansökan om befordran till professor var rättsosäker. Man lade till kriterier efter tjänstebeskrivningen som gick ut på att Lundberg inte hade tillräcklig forskningsadministrativ erfarenhet, men det fanns inte med i den ursprungliga beskrivningen.
Kristian Gerner studerade vid Lunds universitet och disputerade i historia i Lund 1984. Han var professor i östeuropeisk historia och kultur vid Uppsala universitet från 1994 till 2002, och var från 1 september 2002 till pensioneringen professor i historia vid Lunds universitet. Sedan 1991 är han utländsk ledamot av Finska Vetenskaps-Societeten. Gerner har författat ett tiotal böcker, varav flera handlar om utvecklingen i Ryssland.
EJO/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦
Liknande ärenden
Statsvetare i Lund lägger ner kurs: tvingades använda könskvoterad kurslitteratur
SU går emot sakkunniga: vägrar befordra känd kritiker av identitetspolitik
Efter Lundberg-affären: ARW varnar sakkunniga för Stockholms universitet
Kungsväg till SU-professur: lärarförslagsnämnd kryddade postmodernists meriter