Är du litteraturvetare och vill ha en professur men saknar vissa kvalifikationer? Vänd dig i så fall till Stockholms universitet så ordnar det sig kanske ändå. En aktuell professorstillsättning avslöjar hur långt ansvariga vid Humanistiska fakulteten är villiga att gå för att främja vissa sökande och utesluta andra genom strategiska brott mot gällande regler.

När Johan Lundberg sökte befordran till professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet blev det nobben. Trots att eniga sakkunniga förordade befordran valde lärarförslagsnämnden att inte gå Lundberg till mötes. Prorektorn Clas Hättestrand beslutade sedan om avslag.

Vari låg det påstådda problemet? I alla fall inte i Lundbergs vetenskapliga produktion, som är omfattande, eller i hans mångåriga lärargärning vid olika lärosäten, utan i tolkningen av andra meriteringsgrunder som man hittar i SU:s regelverk.

Särskilt graverande ansågs det vara att Lundberg inte gått högskolepedagogiska kurser. Så här skrev nämnden: ”Lundberg har heller inte genomgått den högskolepedagogiska utbildning (15 hp) som enligt universitets anställningsordning är ett krav för befordran.”

Den faktiska SU-regeln lyder (vår kursivering): ”Den sökande ska ha genomgått högskolepedagogisk utbildning om minst 15 högskolepoäng eller av områdesnämnden [lärarförslagsnämnden] bedömts ha motsvarande kunskaper.” Lundberg, som bl.a. har gymnasielärarexamen, bedömdes av sakkunniga ha sådana kunskaper.

Vi granskade tidigare befordringsärenden till professor vid Humanitiska fakulteten och fann att kravet på högskolepedagogiska kurser om 15 hp bara gällde för Lundberg. I flera andra befordringsärenden kom de sökande undan med ”motsvarande kunskaper”. När Kari Anden Papadopoulos befordrades till professor i Medie- och kommunikationsvetenskap skrev samma nämnd: “Lärarförslagsnämnden finner att Kari Anden Papadopoulos har genomgått vissa universitetspedagogiska utbildningar och att hon kunnat styrka att hon förvärvat motsvarande kunskaper.”

Som utförligt exempel på hur olika lärarförslagsnämnden bedömt sökande vid likartad meritering ska vi ta tillsättningen i december 2016 av TG som professor i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik, dvs. samma institution som Lundberg verkar vid.

TG och Lundberg har påfallande likartad bakgrund. Båda har gjort långa uppehåll i sina akademiska karriärer till förmån för annan verksamhet (kulturskribent och redaktör). Båda bedömdes för en professur i litteraturvetenskap av Lärarförslagsnämnden för de historisk-filosofiska institutionerna ungefär samtidigt och mot bakgrund av samma gällande regelverk. Båda förordades av eniga sakkunniga.

Men det finns också skillnader. TG har verkat på liberala Dagens Nyheter, medan Lundbergs icke-akademiska aktiviteter hänför sig till den mer konservativa SvD- och Axess-sfären. TG bedriver forskning utifrån postmoderna perspektiv och är särskilt påverkad av Foucault. Lundberg är, å andra sidan, starkt kritisk mot postmodernismen, en kritik som han nyligen uttryckt bl.a. i boken ”Ljusets fiender”. Lundberg har i medierna uttalat kritik mot undervisningen inom ämnet litteraturvetenskap, inklusive hur undervisningen bedrivs vid den egna institutionen. TG har såvitt vi vet inte utmärkt sig på liknande sätt.

Det visar sig att inte heller TG har tagit de önskvärda 15 hp högskolepedagogiska kurser. Han har enligt de intyg han bifogade ansökan tagit två sådana kurser om vardera 3 hp, vilket ger sammanlagt 6 hp. Betyder det att han liksom Lundberg därmed diskvalificerat sig för en professur? Nej, inte alls. I hans fall skriver nämnden istället: ”Både Cullhed och [TG] har genomgått högskolepedagogiska utbildningar som motsvarar kravet på 15 hp.” (Anna Cullhed tillsattes samtidigt med TG på en professur.)

Nämnden lämnar här den felaktiga, men för TG fördelaktiga, uppgiften att han har den meritering som krävs. Förutom att TG själv angett att han bara har 6 hp har ingen av de sakkunniga påstått något annat.  Det finns i sakkunnigutlåtandena för övrigt heller ingen konkret diskussion om huruvida TG skulle ha motsvarande kunskaper. Inte heller lärarförslagsnämnden för en sådan diskussion eller reser ens frågan.

Andra kriterier som tas som utgångspunkt för en negativ bedömning av Lundbergs meriter lämnas utan hänseende i bedömningen av TG. Nämnden skriver: ”Dock saknar Lundberg såsom ovan påpekats meriter från akademiskt ledarskap.” De sakkunniga ansåg emellertid återigen att Lundberg har motsvarande kvalifikationer. Den springande punkter är dock att även TG saknar erfarenhet av akademiskt ledarskap, vilket samtliga sakkunniga framhåller, dock utan att systematiskt dryfta frågan om det föreligger motsvarande kvalifikationer. Då det rör sig om ett absolut krav (”ska” snarare än ”bör”) måste TG nu, om rätt ska vara rätt, diskvalificeras.

Men icke: saken berörs inte med ett ord i lärarförslagsnämndens bedömning. Andra kriterier som diskuteras i nämndens utlåtande om Lundberg men inte om TG är: internationell publicering och artiklar som antagits efter peer-review, sakkunniguppdrag, undervisning på forskarnivå och handledning av doktorander. Inget av dessa kriterier är rimligen till TG:s fördel.

Om Lundberg heter det exempelvis att hans ”erfarenhet av undervisning från forskarnivån är begränsad och hänför sig huvudsakligen till två kurser vid Umeå universitet läsåret 1997-98”. Att TG inte heller har något större erfarenhet på området uppmärksammas inte.

Men den kanske största underlåtelsen är att TG:s svagaste punkt inte tas upp: att han ansågs meriterad för en docentur först 2014, dvs. bara två år innan han skickade in ansökan om professur.  Följande kriterium finns i SU:s centrala anställningsordning: ”Den vetenskapliga skickligheten ska ha visats genom självständiga forskningsinsatser som i betydande grad överstiger vad som krävs för docentkompetens, såväl kvalitativt som kvantitativt.”

TG har sedan han blivit docent i SU:s publikationsdatabas DiVA registrerat fyra antologiartiklar. Att han till ansökan också bifogat ett kortare bokmanus förtar inte intrycket av i förhållande till kriteriet otillräcklig meritering redan i kvantitativt avseende. Eftersom det återigen är fråga om ett absolut krav måste TG diskvalificeras. Men saken lämnas som sagt utan beaktande i lärarförslagsnämndens beslut (och även av de sakkunniga).

Inte heller i Lundbergs fall diskuteras kriteriet av nämnden, vilket även gäller prorektorn Clas Hättestrands beslut om avslag. Men för Lundberg hade det varit högst fördelaktigt om det hade tagits upp. Lundberg blev nämligen förklarad docentkompetent redan 1999, dvs. 15 år innan TG fick samma titel, och en stor del av hans vetenskapliga produktion tillkom därefter, vilken inkluderar flera monografier, 12 uppsatser och ett antal recensioner. De sakkunniga slår också fast att Lundberg uppfyller kriteriet.

Trots att TG och Lundberg har likartad meritering och bakgrund, behandlas deras ansökan om professur alltså helt olika. I TG:s fall har man tydligen överseende med att han inte uppfyller flera kriterier, även sådana som uppställts som absoluta krav. Dessa förbigås med tystnad.

I Lundbergs fall däremot hänvisas det till regelverket i de fall som nämnden uppfattar vara till hans nackdel. Dock utelämnas bedömning av hans meriter i fråga om ett kriterium som talar mycket till hans fördel. I ett avseende överdriver lärarförslagsnämnden TG:s meriter och bedömer Lundberg i relation till en felaktig regeltolkning. Det gäller, som vi såg, regeln om högskolepedagogisk meritering.

Det är svårt att tolka situationen på annat sätt än att regelverket använts selektivt för att gynna TG och missgynna Lundberg och att detta skett av andra skäl än rent vetenskapliga. Här uppstår den olyckliga misstanken att det är ideologiska och politiska motiv som avgjort saken, samt möjligen det faktum att Lundberg utmärkt sig som intern kritiker.

Lärarförslagsnämnden och prorektorn är, i likhet med alla andra statsanställda, bundna av grundlagens krav på likabehandling samt saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 § regeringsformen). Mot dessa grundläggande regler för offentlig sektor bryts det här på ett flagrant sätt.

Lärarförslagsnämnden bryter också mot SU:s interna regler som förbjuder selektiva urval av redovisade bedömningskriterier. Så här står det nämligen i SU:s anställningsordning:

Lärarförslagsnämnden ska redovisa sin bedömning av var och en av de av nämnden föreslagna sökandenas skicklighet i förhållande till de kriterier som gäller för anställningen. Redovisningen ska omfatta både skickligheten beträffande varje bedömningsgrund för sig och vid en sammanvägning av alla bedömningsgrunderna.

Uppenbarligen har lärarförslagsnämnden enligt ovan inte redovisat skickligheten beträffande ”varje bedömningsgrund för sig”, vilket blir särskilt tydligt i TG:s fall, men även gäller bedömningen av Lundberg.

ARW har uppmärksammat åtskilliga exempel på hur gällande regler åsidosätts vid våra högskolor, ofta för att gynna vissa personer snarare än andra. Inte minst Göteborgs universitet har varit svårt drabbat. Regelverket har i många fall blivit ett strategiskt redskap snarare än något som är lika för alla. Historien upprepar sig nu vid Stockholms universitet, men situationen där är på sätt och vis ännu allvarligare då det inte gäller tillsättning av tjänster på lägre nivå utan de främsta akademiska positionerna.

ARW bedömer också att den lärarförslagsnämnd som bedömde TG:s ansökan inte var korrekt sammansatt och därför inte beslutsmässig. Här föreligger i så fall ytterligare ett regelbrott. Detaljerna om detta hittar du här.

Vi vill avslutningsvis betona att detta inlägg inte handlar om TG:s och Lundbergs meriter i sig, utan fokus är på att likartade fall ska behandlas lika samt att saklighet och opartiskhet ska råda. Det vi kritiserar är den interna kulturen av regelbrott kring tillsättning och befordran av professorer vid SU:s humanistiska fakultet och den resulterande rättsosäkerhet som uppstått. TG rekryterades efter utlysning medan Lundbergs ansökte om befordran. Reglerna är dock i alla relevanta avseenden identiska.

EJO/JAW/JSS/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Liknande ärenden

Efter Lundberg-affären: ARW varnar sakkunniga för Stockholms universitet

SU går emot sakkunniga: vägrar befordra känd kritiker av identitetspolitik

Anställningsskandal får konsekvenser: GU under tillsyn efter allvarlig kritik från UKÄ