Förre KI-professorn Thomas Lundebergs söker nu upprättelse i Europadomstolen efter att i en undermålig VR-utredning ha anklagats för forskningsfusk. Det ledde till att han förbjöds att undervisa och till att all eventuell forskning skulle betraktas som ”förtroendeskadande bisyssla”. Fallet illustrerar vikten av rättssäkra bedömningar av oredlighet med tanke på konsekvenserna för den anklagade. I ett s.k. amicus brief till Europadomstolen uttalar ARW sitt stöd för Lundebergs sak.
Tänk dig att du blir ovän med en professorskollega över en affärsuppgörelse. Den fientligt inställda kollegan börjar anklaga dig för forskningsfusk. En utredning tillsätts på Vetenskapsrådet där kollegan matar nämnden med material som du inte får se och dessutom träffar ansvariga personer utan din vetskap. Dina egna skrivelser tillförs inte utredningen. Utredningen utmynnar så småningom i slutsatsen att du begått grov oredlighet i forskningen. Din ställning som professor har underminerats. Som forskare är du tillintetgjord.
Det är precis vad som hände tidigare KI-professorn Thomas Lundeberg. Det ena leder sedan till det andra och när Lundeberg flyttat över till KI-anknutna Danderyds sjukhus (DS) beläggs han med såväl forsknings- som undervisningsförbud.
Lundeberg är läkare med specialisering inom rehabiliteringsmedicin. Han var fram till 2003 professor i fysiologi vid Karolinska institutet. Han har publicerat ca 300 artiklar i internationella tidskrifter samt flera böcker. Han har även handlett ett stort antal doktorander fram till doktorsexamen. Lundeberg är slutligen också uppfinnare av ett trettiotal patent och har fungerat som sakkunnig för Regeringen och Socialstyrelsen i frågor som gäller alternativa behandlingsmetoder.
En mönsterkarriär så långt. De problem som komma skall har sin upprinnelse i att Lundeberg träffar Kerstin Uvnäs Moberg, läkare och dåvarande professor vid SLU. Lundeberg och Moberg inledde under 90-talet ett samarbete. De startade i denna veva två bolag med inriktning på tillämpningar av forskning om hormoner. De fick ett bud på båda bolagen med en erbjuden köpeskilling om 66 miljoner kronor. Det var nu konflikten flammade upp. Parterna kunde nämligen inte komma överens om huruvida de skulle acceptera budet eller inte. Detta ledde sedan till två tvister i domstol med avslutande förlikning. Dessa uppgifter kommer från den JK-anmälan som Lundeberg med ombud Percy Bratt gjorde till JK. Uvnäs Moberg har i kommunikation med ARW bestridit uppgifterna (uppdaterat 2018-06-11).
Osämjan kvarstod och Moberg började rikta allvarliga anklagelser till Lundeberg om vetenskaplig oredlighet. Lundeberg väljer i detta sammanhang, men även av privata skäl, att lämna sin professur vid KI. Detta sker, som sagt, 2003. Ett år senare får KI en ny rektor, Harriet Wallberg-Henriksson, som angående Lundeberg vänder sig till VR med begäran om biträde av VR:s etikkommittés expertgrupp för utredning av oredlighet i forskning.
En för ändamålet tillsatt grupp av sakkunniga utför granskningen, som inriktas på tre huvudfrågor: (1) om forskningen som angetts i patentansökningarna har genomförts vid KI, (2) om oegentligheter förekommit i samband med arbeten som ingått i en viss doktorands avhandling och (3) ifrågasatt originalitet och tillförlitlighet i två ytterligare publikationer. De sakkunniga kommer fram till att oegentligheter ägt rum i samtliga tre avseenden. Detta redovisas i en skrivelse våren 2006.
En rad kollegor till Lundeberg protesterar mot utredningen, såväl till KI som till VR. De anför bl.a. att frånvaron av dokumentation av vissa gamla prov låg utanför Lundebergs kontroll och att den kritiserade avhandlingen godkänts av sju forskare (handledare och betygsnämnd) med minst docentkompetens och specialkunskap på området. Johan Thyberg, professor i cell- och molekylärbiologi (numera emeritus) identifierar omfattande felaktigheter i VR:s hantering av ärendet. Många av detaljerna i Lundebergs-fallet dokumenterades f.ö. först av Johan Thyberg, som också skrivit två böcker om ärendet. Dessa kan laddas ned här och här.
Men ingen upplysning, den må vara aldrig så graverande, kan beveka expertgruppen, som i ett utlåtande från maj 2006 går på de sakkunnigas linje och riktar allvarlig kritik mot Lundeberg.
Som konsekvens fattar KI:s rektor kort därefter, i juni 2006, beslutet att Lundeberg begått forskningsfusk. Det är enligt rektor ”inte möjligt att känna förtroende för Lundeberg som vetenskapsman”. Då Lundeberg inte längre är anställd vid KI får beslutet inte någon omedelbar konsekvens – förutom att det ytterligare befläckar Lundebergs heder och goda namn.
Kritiken mot utredningen skulle senare, 2012, bekräftas i ett tungt vägande utlåtande av dåvarande professorn i konstitutionell rätt i Uppsala och nuvarande justitierådet Thomas Bull, som i kraftfulla ordalag invänder mot brister i fråga om grundlagens krav på saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 § regeringsformen). ”Kritiken mot den enskilde synes motsägelsefull och knappast sakligt grundad”, skriver Bull. Det har även framkommit att Kerstin Uvnäs Moberg och hennes ombud vid ett flertal tillfällen besökt VR och bidragit till utredningen med egna utsagor och inlämnad dokumentation samt, i motsats till Lundeberg själv, fortlöpande fått ta del av handlingar.
Utredningen och beslutet ska komma att förfölja Lundeberg under hans senare karriär. Likt fallande dominobrickor avgörs det ena efter det andra ärendet till hans nackdel. Han söker en ny professur som han inte får trots att han placeras i första förslagsrummet av de sakkunniga. Tillsättningen avbryts och utlyses senare med snävare profil, som passar en annan sökande. Även en annan professur som han sökt dras in. KI:s beslut leder till att Lundebergs nya arbetsgivare, Danderyds sjukhus (DS), förbjuder Lundeberg att forska. All eventuell forskning betraktas som ”förtroendeskadande bisyssla”. Beslutet får 2010 stöd i en bedömning av KI:s dåvarande etikråd.
Enligt Danderyds sjukhus senaste beslut (2014) får Lundeberg bara forska utanför arbetstid och utan att associera sin forskning på något sätt med sjukhuset. Han får vidare inte ange DS som förvaltare av forskningsmedel eller åberopa sin ställning på DS vid ansökan om forskningsmedel från annat håll. Han får heller inte bedriva handledning av studenter där examensarbeten, doktorandarbeten eller motsvarande genomförs.
Enligt Unescos rekommendationer på området har personal inom högre utbildning rätt att såväl forska som undervisa (artiklarna 27-29). Det rör sig alltså om svåra ingrepp i Lundebergs akademiska frihet, och det på grund av en VR-utredning som inte ens uppfyller elementära krav på objektivitet.
Ärendet illustrerar den stora vikten av saklighet och opartiskhet vid utredningar av påstått forskningsfusk. Betydelsen av att dessa värden upprätthålls är t.o.m. större i dessa fall än i många andra. Det beror dels på de fatala konsekvenser som det har för den enskilde att bli fälld, dels på vagheten i själva frågeställningen. Det är troligen sällan otvetydigt huruvida en forskare begått oredlighet i forskningen, utan det blir till slut och sist en bedömningsfråga.
Lundeberg har inte fått gehör för sina anspråk på skadestånd från det svenska rättsväsendet, senast Justitiekanslern. En av tvistefrågorna har varit huruvida VR:s utlåtande ska ses som ett myndighetsbeslut, som kan överklagas. För detta talar de starkt negativa effekter som utlåtandet haft för Lundeberg personligen. Men de svenska rättsinstanserna har inte velat lyssna på det örat.
Lundeberg har därför vänt sig till Europadomstolen i ett sista försök att få upprättelse. Som ombud har han den framstående människorättsadvokaten Percy Bratt. ARW publicerar här Bratts och Lundebergs överklagande till Justitiekanslern och den senares avslag. Vi publicerar överklagandet till Europadomstolen här. ARW har på Bratts inbjudan skrivit ett s.k. amicus brief till domstolen där vi understryker de akademiska överträdelser som Lundeberg utsatts för.
Vi hoppas att Europadomstolen, trots mycket hög arbetsbelastning, tar sig tid att sätta sig in i Lundebergs fall och att han äntligen får den upprättelse han så länge väntat på.
Epilog
Harriet Wallberg-Henriksson, som 2006 beslutade att Lundeberg begått forskningsfusk, avsattes 2016 som Universitetskansler efter sin inblandning i Macchiarini-skandalen. Det etikråd vid KI som tog upp Lundebergs fall till omprövning 2010 upplöstes 2016 efter rådets tvivelaktiga roll i samma skandal. Etikrådet återuppstod nyligen med delvis annat uppdrag. Bl.a. plockades oredlighetsärenden bort från dess ansvarsområde.
2010 fälldes en annan forskare – Suchita Holgersson – för forskningsfusk av VR:s expertgrupp. Efter liknande klagomål på hanteringen som de som riktades mot utredningen av Lundeberg drogs utredningen mot Holgersson tillbaka av den då nytillträdde generaldirektörer Mille Milnert. Det rörde sig bl.a. om felaktig diarieföring och allmän oordning. VR har dock inte ändrat sig när det gäller Lundeberg, varför frågan uppstår om VR i hans fall även brustit i förhållande till grundlagens krav på likabehandling (1 kap. 9 § regeringsformen). Thomas Bull har tagit upp denna fråga i ett kompletterande utlåtande.
Efter anklagelserna mot Thomas Lundeberg har Kerstin Uvnäs Moberg gått vidare och anmält 26 andra forskare, bl.a. för stöld. Hon har även skickat anmälningar till Säpo om en påstådd internationell konspiration riktad mot hennes person. (Säpo tyckte inte riktigt att det var deras bord). Hon har också anmält en egen doktorand för forskningsfusk och stöld. Till bakgrunden hör att doktoranden vid djurförsök inte lyckades bekräfta den teori som gjort Moberg känd. Mössen, som enligt teorin skulle må bra av att bli masserade på magen och som tecken därpå utsöndra ett viktigt hormon (oxytocin), blev i doktorandens experiment istället stressade. Doktoranden friades så småningom från anklagelserna. Moberg har för sin ”massageteori” på senare tid själv fått utstå kritik för bristande vetenskaplighet från en rad professorer i Uppsala-trakten.
EJO/JSS/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦
Liknande ärenden
ARW JO-anmäler Karolinska institutet: webbfilter utestänger forskare från internet
ARW avslöjar: Justitieombudsmannen missade Macchiarini-affären
Uppsaladoktorand anklagade prefekt för vetenskaplig oredlighet: förbjöds söka forskningsmedel
KI:s ”uppförandekod” får underkänt: visselblåsare riskerar lägre lön