När lektor Inga-Lill Aronsson på en kurs om arkivsökning uttalade ordet ”neger” kom en utredning fram till att hennes ordval var ”beklagligt och omotiverat”. Men när universitetets likavillkorsspecialist Hooshang Bazrafshan uttalade det likaledes pejorativa ordet ”hora” i radio var det inte beklagligt och omotiverat. Det framkommer av universitetets utredning med anledning av en anmälan från Academic Rights Watch.
Universitetslektorn Inga-Lill Aronsson uttalade under ett seminarium ordet ”neger” som exempel på en sökterm man tvingas använda när man söker i gamla arkiv. Det skulle hon inte ha gjort. Fyra studenter anmälde saken. I anmälan hävdade de att ”ordet saknade relevans i sammanhanget” och att Aronsson inte hade ”någon som helst rättighet att använda ordet”, eftersom ”hon varken är svart eller rasifierad”.
I den utredning som följde av misstänkt trakasseri konsulterades universitetets särskilde ”likavillkorsspecialist” Hooshang Bazrafshan. Utredningen nådde slutsatsen att ”lärarens ordval var beklagligt och omotiverat”. Det hade varit ”fullt möjligt att föra samma resonemang med ett annat ordval”. Aronsson fick lova att det inte skulle upprepas. Efter mötet bjöd institutionen in de anmälande studenterna för att förklara hur man hanterat ärendet. Ingen av studenterna närvarade dock – en meddelade förhinder, de andra uteblev helt sonika.
Därefter medverkade Bazrafshan i ett radioprogram om Aronsson-fallet. Där får han frågan om det finns andra kontroversiella ord som man som anställd vid Uppsala universitet bör undvika att uttala. Det finns det, förklarar Bazrahshan, och uttalar som exempel ordet ”hora”.
Men därmed har ju Bazrafshan gjort precis det som Aronsson inte fick göra: han har som anställd vid Uppsala universitet inför andra uttalat ett förbjudet ord.
Vidare: är det ”beklagligt och omotiverat” att uttala ”neger”, så torde det, om logiken får råda, vara lika beklagligt och omotiverat att uttala ”hora”, i radio dessutom. Här finns en uppenbar risk att någon skulle kunna tänkas bli kränkt, resonerade ARW, som (med glimten i ögat) anmälde Hooshang Bazrafshan för diskriminering.
Anmälan ledde, som sig bör, till en utredning vars resultat meddelades den 28 april 2020. I utredningen finner universitetet emellertid att ”[d]et anmälarna beskriver indikerar inte att det uttalande som gjordes i programinslaget utgör något missgynnande eller är att betrakta som diskriminering eller någon form av trakasserier enligt diskrimineringslagen och det finns inte heller indikationer på att uttalandet utgör kränkande särbehandling”. Hooshang Bazrafshan har alltså, till skillnad från Inga-Lill Aronsson, inte gjort något fel.
Det ska nämnas att Uppsalas vicerektor Torsten Svensson i Uppsala Nya tidning den 10 mars 2020 (betallänk) opponerade sig mot det officiella utredningsresultatet i Aronsson-ärendet och hävdade att ”Inga-Lill Aronssons svar var klargörande och att hon inte är klandervärd”. Att Aronsson inte gjort fel är en uppfattning som delas av hela universitetsledningen, menade Svensson, vars förklaring till det inträffade var att utredningen hamnat ”olyckligt” i sin slutsats.
Men en vicerektors i och för sig lovvärda utspel i medierna upphäver inte tidigare utredningsresultat, och hittills har ingen hört av sig personligen till Aronsson med en formell ursäkt. Reprimanden kvarstår således – och därmed även olikheten i behandling mellan henne och ”likabehandlingsspecialisten” Hooshang Bazrafshan.
Av regeringsformen 1 kap. 9 § framgår att förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter i sin verksamhet har att beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Så har inte skett i detta fall. Academic Rights Watch uppmanar därför Uppsala universitet att omgående ge Aronsson formell upprättelse.
EJO/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦
Liknande ärenden
ARW anmäler Uppsala universitets likavillkorsspecialist: uttalade själv förbjudet ord