Efter ett beslut av Diskrimineringsombudsmannen (DO)i år är det ett rättsligt tvingande krav att använda pronomenet ”hen” om s.k. ickebinära personer. Om en lärare vägrar anses det utgöra ”diskriminering”. I Kanada har Jordan B Peterson varnat för en likande utveckling där användning av pronomina som signalerar en viss politisk uppfattning blir ”compelled speech”. I ett försök att återta åsikts- och yttrandefriheten i Sverige i denna fråga har ARW i dagarna anmält DO till Justitieombudsmannen. Fullständig anmälan inklusive bilagor kan laddas ner här. En sammanfattning följer.
Det fall som Diskrimineringsombudsmannens (DO) beslut gäller beskrivs så här på myndighetens hemsida:
I samband med att en elev, som identifierar sig som ickebinär, började på skolan informerade elevens vårdnadshavare en lärare och en lärarassistent om att elevens pronomen är hen. Läraren uppgav att hon inte kan använda ordet hen i tal. Vårdnadshavarna upplyste skolans rektor om elevens könsidentitet och lärarens inställning till att tilltala eleven med önskat pronomen. Trots att rektorn lovade att tala med läraren kom eleven att bli kallad för fel pronomen under mer än en termin.
Utbildningsanordnaren har till DO medgett att eleven har utsatts för diskriminering och att situationen pågick alldeles för länge.
Det är utbildningsanordnaren, det vill säga den som driver verksamheten, som ansvarar för de diskriminerande handlingar som begås av en företrädare för skolan, till exempel en lärare. En utbildningsanordnare som får kännedom om att en elev anser sig ha blivit utsatt för trakasserier är skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna kring händelsen och vidta skäliga åtgärder för att förhindra trakasserier i framtiden.
– Att en lärare, mot en elevs uttryckliga vilja, medvetet låter bli att använda det pronomen som eleven identifierar sig med är en allvarlig form av trakasserier och något som en rektor omgående måste se till upphör. I skolan ska alla elever känna sig trygga och respekterade och inte behöva utsättas för diskriminering. Det är särskilt viktigt att lärare gestaltar och förmedlar denna värdegrund, säger DO:s processförare Isabelle Arsova.
Läraren som fortsatt vägrade att använda elevens önskade pronomen blev efter att skolan agerat avstängd och senare uppsagd. DO:s tillsyn har dock inte handlat om huruvida det var rätt eller inte av skolan att säga upp läraren, utan om skolan, genom lärarens agerande, har diskriminerat eleven.
DO begär nu att utbildningsanordnaren ska betala 150 000 kronor i diskrimineringsersättning till eleven. Om utbildningsanordnaren motsätter sig DO:s begäran avser DO att lämna in en stämningsansökan till tingsrätten.
Fallet har rönt uppmärksamhet i medierna. Läraren har själv valt att med namn gå ut med sin historia i en Youtube-video. I denna uttalar hon sig så här, enligt ett tidningsreportage:
– Skolpersonal har stora möjligheter att uppmuntra barn till att man kan vara en pojke om man känner för det, och en flicka om man känner för det, även om man inte har den biologin. Och jag är rädd för att min dotter indoktrineras in i det så att hon en dag säger till mig: ”Mamma, jag känner mig som en pojke. Jag vill ta medicin och operera bort mina bröst.”
– Ytterligare en viktig sak som får mig att tala om detta är att jag tror att det är vad Gud önskar av mig. Jag är en kristen som tror på Bibeln. Jag tror att Gud vill att jag kämpar för dessa oskyldiga barn, säger Gamaleldin i videon.
Hon berättar att det var pojkens mamma som kom fram till henne med önskemålet om att barnet skulle kallas ”hen”. Hon svarade nej, men föreslog senare en kompromiss där hon skulle använda barnets namn i stället för något pronomen. Mamman och skolledningen nappade dock inte på det förslaget.
Gamaleldin gavs chansen att ändra sitt ställningstagande för att kunna behålla jobbet. Men hon stod fast vid att inte säga ”hen” och blev då uppsagd.
Grundlagens förbud mot statligt tvång att delta i politisk eller religiös meningsyttring
Åsiktsfriheten är skyddad i svensk grundlag, där den relevanta bestämmelsen finns i 2 kap. 2 § regeringsformen:
2 § Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.
Det följer att det allmänna (staten) inte får tvinga någon att delta i en politisk eller religiös meningsyttring.
JO har i flera beslut kritiserat överträdelser av ovanstående paragraf i sammanhang som i hög grad liknar det aktuella. Ett fall (dnr 647-2020) gällde en skola som hade temavecka om människors lika värde. Veckan avslutades med att elever under en aktivitet på skolgården viftade med regnbågsflaggor. JO slog dock fast att en skola inte får agerar på ett sätt som kan ge intrycket att någon tvingas att delta i en meningsyttring. Skolan fick därför kritik.
I ett annat fall (dnr 7013-2019) gällde temaveckan istället klimat och hållbarhet. Veckan avslutades med att elever tågade med plakat till en plats utanför skolans område, där de framförde vad de ville göra för att bidra till en hållbar utveckling. Eftersom aktiviteten var en del av den obligatoriska undervisningen kom JO även denna gång fram till att eleverna hade tvingats att delta i en politisk meningsyttring, vilket föranledde kritik.
Användande av ”hen” innebär politiskt ställningstagande
Det aktuella fallet gäller användningen av ”hen” som benämning på person som inte vill kategorisera sig som vare sig man eller kvinna. Språkrådet menade 2014 att denna användningen av ”hen” är en del av en feministisk ”språkpolitik” som blivit ”en symbol för en större diskussion och använder man ordet blir det som att man tar ställning i frågan” (vår kursivering).
Likande beskrivningar finner man i en forskningsrapport från Lunds universitet om bakgrund, attityder och användande av ”hen” (”Hen. Bakgrund, attityder och användande”, 2018). Enligt forskarna infördes ”hen” som resultat av en aktiv feministisk ”språkplanering” som led i ett politiskt projekt som delvis syftar till att ifrågasätta ”idén om könsdikotomin”. Huruvida detta är en önskvärd politik har varit och är en omdebatterad och polariserande fråga, skriver forskarna.
Av den enkätstudie som forskarna redovisar i samma rapport framkommer bl.a. att ”ju mer högerorienterad politisk inställning desto mer negativ attityd till hen och mindre användning av ordet”. Vidare är ”personer som har en mer vänsterorienterad politisk åskådning, och då framförallt personer som skulle rösta på Feministiskt Initiativ, mest positiva”.
DO:s beslut innebär statligt tvång att delta i politisk och religiös meningsyttring
Slutsatsen blir att ett från det allmänna utgående krav på användande av ”hen” i den här relevanta betydelsen innebär ett statligt tvång att delta i en politisk meningsyttring till förmån för en omstridd politik vars syfte delvis är att ifrågasätta uppdelningen av kön i man och kvinna. Då en sådan könsuppdelning är fundamental i vissa religiösa sammanhang innebär ett dylikt krav även en påtvingad meningsyttring i förhållande till vissa religiösa uppfattningar, vilket fallet med läraren illustrerar.
Då effekten av Diskrimineringsombudsmannens beslut är en från det allmänna utgående påtvingad politisk och religiös meningsyttring har myndigheten på ett flagrant sätt brustit i förhållande till 2 kap. 2 § regeringsformen.
Eftersom beslutet har en prejudicerande effekt och på grund av DO:s ställning kan antas påverka opinionsläget i en politisk och religiös fråga har ARW föreslagit att utredningen av anmälan får hög prioritet.
EJO/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦
Likande ärenden
Efter Hesslow-affären: Medicinska fakulteten kräver ”korrekt” genusterminologi på läkarutbildningen
Lundalärare pressad efter studentprotest: föreläste om biologiska könsskillnader
När inkludering blir fel: Uppsala anordnade inspirationsdag i datavetenskap för ”ickebinära”