I det aktuella förslaget på ny forskningsetiklag ska lärosätena få till uppgift att pröva vilken forskning som ska undantas från etikprövning. Låter det paradoxalt? Academic Rights Watch tittar i detta inlägg på hur den nya lagen är tänkt att åtgärda dagens etikprövningsdebakel, vilket många forskare ser som ett av de största hoten mot den akademiska friheten.
Kritiken mot det nuvarande systemet för etikprövning av forskning har varit massiv. En effekt av lagen är att forskning som uppenbart är etiskt oproblematisk ändå måste etikprövas. Det gäller exempelvis statsvetenskaplig forskning där politikers uttalanden i medierna används som forskningsmaterial, liksom enkätstudier och intervjuer där personer samtyckt till att berätta om sin egen politiska eller religiösa uppfattning.
Den andra typen av kritik riktar sig mot den nuvarande lagens starkt repressiva, oproportionerliga karaktär, då den som bryter mot lagen riskerar fängelse eller böter. Konkret betyder detta att den som bedriver exempelvis traditionell humanistisk eller statsvetenskaplig forskning utan etikprövning kan råka riktigt illa ut.
ARW har tidigare dokumenterat hur etikprövningen blivit ett instrument för att tysta ner politiska och vetenskapliga motståndare. Det kanske mest kända exemplet är Sameh Egyptsons avhandling om islamistiska nätverk i Sverige, som anmäldes till Överklagandenämnden för etikprövning (Önep) av en konkurrerande islamologisk forskargrupp. Egyptsons påstådda ”brott”: att han använt personers egna uttalanden i medierna – ”känsliga personuppgifter” – för att kartlägga islamistiska nätverk. Ett annat uppmärksammat fall gällde den medicinska toppforskaren Kristina Sundquist vars registerforskning bland annat undersökte etnicitet hos våldtäktsmän.
I båda fallen avskrevs anmälningarna av åklagare, i Sundquists fall efter 20 månader av ovisshet. Sundquist har beskrivit den utdragna processen men också det stöd hon fått av andra forskare, experter och debattörer (inklusive ARW) här.
Det är alltså goda nyheter att regeringen tagit initiativ till en utredning som syftar till att komma tillrätta med en situation som bara kan beskrivas som katastrofal.
Företrädare för Academic Rights Watch gick den 16 oktober på ett seminarium i Lund för att bilda sig en uppfattning om det nya lagförslaget. Presentatör var utredaren själv, justitierådet i Högsta förvaltningsdomstolen Ulrik von Essen, som biståtts av utredningssekreteraren Elin Niklewski Nilsson. Utredningen (Ds 2024:21) kan du läsa här. Modererade gjorde vicerektor Jimmie Kristensson.
Utredningen har formellt skett inom Utbildningsdepartementet, men von Essen försäkrade inledningsvis att han ”fått fria händer” och att departementet inte lagt sig i utredningsarbetet.
Utredningens huvudsakliga förslag gäller forskning som innefattar just behandling av personuppgifter. Andra delar av den nuvarande etikprövningslagen överförs oförändrade till den nya lagen. De stora nyheterna är dels att det ska finnas undantag från krav på etikprövning för viss forskning som innefattar behandling av personuppgifter, dels att straffansvaret begränsas.
Angående det senare är tanken att den nya lagen ska bli mindre repressiv och mer vägledande. Detta ska åstadkomma genom att forskning som bryter mot lagen inte per automatik ska åtalsanmälas, utan detta ska ske endast när Önep anser att det rör sig om allvarliga överträdelser. Dessutom ska Önep få möjlighet att utdela ”kritik” i form av så kallade granskningsbeslut, i likhet med andra granskningsorgan, såsom Justitieombudsmannen och Justitiekanslern.
Många andra frågor, som inte omfattats av utredningsuppdraget, har inte utretts. Det gäller exempelvis vad som ska avses med forskning och huruvida studentundantaget bör avskaffas. Utredningen berör inte heller frågan om undantag för viss registerforskning.
Konkret ska undantag från etikprövning göras om de känsliga personuppgifterna 1) avser en forskningsperson över 18 år efter att ett informerat samtycke har inhämtats, 2) avser en forskningsperson som är över 18 år och har getts allmän spridning eller 3) finns i allmänna handlingar och inte är sekretessreglerade. Kravet är att forskningen endast innebär en ”ringa risk för enskilds hälsa eller säkerhet”. Annars måste etikprövning göras enligt det nuvarande systemet.
– Samtyckesundantaget berör uppgifter som hämtas in genom intervjuer och enkäter. Det bör innebära en lättnad för exempelvis sociologer, antropologer, viss omvårdnadsforskning med mera, menade Ulrik von Essen.
Undantaget gällande uppgifter som getts allmän spridning vänder sig främst till statsvetenskaplig, medie- och kommunikationsvetenskaplig och sociologisk forskning, medan förslaget om uppgifter i allmänna handlingar är tänkt att underlätta till exempel sedvanlig rättsvetenskaplig forskning i databaser med rättsfall.
Emellertid är det inte forskaren själv som bedömer om hans eller hennes forskning faller under ett av undantagen. Det ska i stället forskningshuvudmannen, dvs. högskolan, avgöra. I paneldebatten efter presentationen diskuterades vad detta betyder i praktiken, i form av nya etiknämnder, ökade kostnader för hanteringen med mera. I panelen ingick Mats Johansson (docent i medicinsk etik och forskningsetisk stödperson), Vilhelm Persson (professor i juridik) och Agnes Andersson (dekan vid Samhällsvetenskapliga fakulteten). Samtliga bidrog med insiktsfulla synpunkter och reflektioner.
I den allmänna diskussionen uttrycktes farhågor för att Önep:s ”kritik” av forskning skulle kunna ha långtgående konsekvenser och i förlängningen kväva hela forskningsfält. Det framhölls också att mycket forskning fortfarande måste etikprövas utan anledning även om den nya lagen går igenom. Det rör sig exempelvis om registerstudier, påverkansforskning inom psykologin och intervjuer som inte bara handlar om personen själv.
– Det är bra att dessa viktiga frågor snabbutretts, och de undantag som medges är högst rimliga. Men förslaget att högskolan ska bedöma om undantagen är tillämpliga riskerar leda till ytterligare byråkratisering av lärosätena, säger ARW:s Erik J Olsson.
Ulrik von Essen framhöll i detta sammanhang vikten av att lärosätena inte ”sönderadministrerar” den interna bedömningen.
– Dessutom visar den enkätstudie som UKÄ gjorde i samband med den så kallade cancelkulturutredningen att det finns en kraftig ideologisk likriktning i många ämnen. Förslaget skapar nya verktyg att motarbeta obekväm forskning internt, vilket kan göda de interna konflikter som vi vet redan finns, menar Olsson.
– Ett alternativ hade varit att i avbyråkratiseringens och den akademiska frihetens namn utelämna steget där lärosätena kopplas in i bedömningen, säger Olsson.
Även om detta lagförslag går igenom riksdagen lär alltså inte sista ordet vara sagt om det svenska etikprövningssystemet.
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦