Hur det går till när folk får tjänster vid Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori vid Göteborgs universitet är återigen föremål för missnöje. Tidigare uppdagades att ett betydande antal tjänster tillsatts utan utlysning, i strid med gällande regler. Den aktuella kontroversen rör den nuvarande prefektens befordran från forskare till lektor, varvid prefektuppdraget i sig ansågs utgöra ett ”särskilt verksamhetsskäl” för befordran. En som upprörts är tidigare prefekten Christina Thomsen Thörnqvist, som i ett skarpt formulerat brev till fakultetsledningen varnar för konsekvenserna av det inträffade.
Att byta anställning från tillsvidareanställd forskare till lektor är en betydande fördel för personen i fråga. Medel för forskare tas normal från externa medel, medan en lektor avlönas med grundutbildningsmedel, som är betydligt säkrare. En tillsvidareanställd forskare riskerar att bli uppsagd på grund av ”arbetsbrist” när projektmedel tar slut. En lektor kan normalt räkna med att anställningen kvarstår till pensioneringen. Dessutom är lönen för lektorer generellt högre än för forskare.
Vidare är meriteringen för att bli forskare annorlunda än för att bli lektor. För att bli forskare räcker det normalt med tillräcklig forskningsmeritering för att man ska kunna konkurrera om externa anslag. För att bli lektor behövs det dessutom pedagogisk meritering samt annan meritering som varierar beroende på högskolan (samverkan, ledarskap osv.).
Att tillåta befordran från tillsvidareanställd forskare till lektor är alltså allt annat än självklart. Om det ska medges måste det rimligen ske en sakkunniggranskning innan befordran är ett faktum.
Det är bakgrunden till ett aktuellt ärende vid Institutionen för filosofi, logik och vetenskapsteori (Flov) vid Göteborgs universitet, som att döma av de tips som kommit in till ARW orsakat viss upprördhet. En som opponerat sig offentligt är tidigare Flov-prefekten Christian Thomsen Thörnqvist. Mer om det strax.
Den nuvarande prefekten på Institutionen för filosofi, logik och vetenskapsteori (Flov) vid Göteborgs universitet, Fredrik Engström, inkom före sommaren med sin ansökan om befordran från forskare till lektor. Det skedde för övrigt bara någon dag innan en ny anställningsordning trädde i kraft, där denna möjlighet inte längre finns.
I den anställningsordning som gällde då Engströms ansökan inkom står följande om detta:
Utöver möjligheterna för lärarpersonal att befordras kan i undantagsfall – om särskilda verksamhetsskäl föreligger – även en innehavare av en tillsvidareanställning inom kategorin forskande personal befordras till professor eller universitetslektor. Prövningen av ett sådant ärende ska ske enligt samma regler som i övrigt vid befordran till universitetslektor eller professor. Den skillnad som föreligger mellan lärare och forskande personal ifråga om möjlighet till befordran betingas till stor del av de skilda förutsättningar vad gäller rekryteringsförfarande som finns mellan de två kategorierna. Den som innehar en läraranställning är i normalfallet rekryterad med sakkunnigförfarande och utifrån både vetenskaplig och pedagogisk skicklighet.
På ett annat ställe står det att ”starka verksamhetsskäl” krävs. Vidare:
Sakkunnigförfarande ska normalt tillämpas vid rekrytering till anställningar tills vidare som fordrar vetenskaplig och/eller konstnärlig skicklighet samt vid anställning av biträdande lektor och forskarassistent. Vid anställning av professor ska utlåtande inhämtas från minst två sakkunniga. I övriga fall ska utlåtande inhämtas från minst en sakkunnig. Sakkunnigutlåtande behöver ej inhämtas om det är uppenbart obehövligt med hänsyn till omständigheterna i ärendet. Det är ordföranden i lärarförslagsnämnden som, på förslag av berörd prefekt, utser sakkunniga.
Tillbaka till Engströms ansökan. Man hade förväntat sig att Engström först skulle ansöka om befordran och att det därefter skulle göras en bedömning om det föreligger ”särskilda verksamhetsskäl” för att befordra honom till lektor. Istället ingår två bilagor i Engström ansökan där två ledningspersoner intygar att det föreligger sådana skäl. Dessa beredningar har alltså gjorts innan ansökan inkommit, vilket i sig är minst sagt underligt.
Den ena beredningen är undertecknad dekanen Marie Demker. Argumentationen innehåller rena felaktigheter, såsom att Engström som prefekt skulle vara missgynnad vid ansökningar om tjänster därför att han i denna egenskap vore jävig vid tillsättningen. Lösningen på detta triviala problem är givetvis att närmast överordnade fattar anställningsbeslutet, nämligen Demker själv. Demker menar, i en annan förvirrad passus, att Engströms auktoritet som prefekt hänger på att han befordras därför att en prefekt måste kunna betraktas som ”den främste bland likar”. Tanken att ett dekanbeslut i sig skulle ha en sådan magisk kraft är givetvis befängd.
Den andra, inte fullt så egendomliga, beredningen har författats av vicedekanen Åsa Wengelin. Där argumenteras att ämnet logik av examinationsskäl behöver anställa en lektor som också är docent. Engström är docent men anställd som forskare och därför inte behörig examinerande lärare. Wengelin skriver: ”Eftersom institutionen för närvarande inte har ekonomiska förutsättningar för nyrekrytering skulle verksamheten gynnas av att en forskare – förutsatt att denna har erforderlig vetenskaplig och pedagogisk kompetens – befordras till lektor.” Men att verksamheten skulle ”gynnas” är inte detsamma som att det finns ”starka verksamhetsskäl” för en befordran. Det uppenbara alternativet vore att utlysa en tjänst som lektor med krav på docentkompetens, som Engström och andra skulle kunna söka. Engström skulle dessutom ha haft en rejäl chans att få tjänsten, åtminstone om man betraktar hans avsevärda forskningsmeriter.
Nu hade man hoppats att lärarförslagsnämnden hade reagerat på att de ”särskilda verksamhetsskäl” som anförts knappast kan gälla som sådana, och på denna grund avslagit Engströms ansökan. Det var emellertid inte vad som skedde. Lärarförslagsnämnden fattade istället beslut att föreslå Engström för befordran 2018-05-29. Någon sakkunniggranskning gjordes aldrig och det finns ingen angivelse i lärarförslagsnämnden förslag om att sakkunniggranskning i Engströms fall skulle vara ”uppenbart obehövligt med hänsyn till omständigheterna i ärendet”.
Tyvärr är dysfunktionella lärarförslagsnämnder inte helt ovanliga inom den svenska högskolan. Inte heller lärarförslagsnämnden vid Humanistiska fakulteten i Stockholm är att lita på alla gånger, vilket det uppmärksammade fallet med Johan Lundberg vittnar om (han som av politiska skäl förvägrades befordran till professor).
Tidigare prefekten, Christina Thomsen Thörnqvist, har som sagt opponerat sig mot Engströms befordran, vilket sker i en skrivelse till fakultetsledningen daterad 2018-04-24, dvs. en månad innan lärarförslagsnämndens beslut fattades.
Till saken hör att Thomsen Thörnqvist förekommit i flera mindre smickrande sammanhang såväl i ARW-inlägg som i lokalpressen. Hon har bundits till en rad regelvidriga anställningar under sin tid som prefekt, anklagats för korruption i samband med att hon anställde sin egen chef som sedan gav henne lönehöjning samt JK-anmälts för brott mot grundlagens förbud att efterforska källor. För det senare fälldes hon i tingsrätten, men friades av en oenig hovrätt. Justitiekanslern, som drev ärendet i domstol, valde att inte överklaga hovrättens dom.
Det är mycket glädjande att konstatera att Thomsen Thörnqvist uttalar sig så varmt om vikten av att följa regelverket och värna det meritokratiska systemet.
Thomsen Thörnqvist underkänner i skrivelsen de olika skäl som anförts för att befordra Engström på väsentligen samma grunder som ovan. Hon framhåller vidare att ärendet skapar ett olyckligt prejudikat där ”starka verksamhetsskäl” inte längre tolkas på det restriktiva sätt som var avsikten. I det sammanhanget kunde man tillägga att, även om befordran från forskare till lektor inte längre är möjlig vid GU, hänvisas det i anställningsordningen till starka verksamhetsskäl och synonyma uttryck också angående kallelse till professor. Risken är att det nu i princip är fritt fram att kalla vem som helst till professor även på mycket svaga grunder.
Här finns en parallell till ett aktuellt fall vid Lunds universitet, där den nya prorektorn i samband med att hon fick uppdraget också kallades till professor vid Ekonomihögskolan. Detta trots att många bedömare är ense om att regelverkets restriktiva krav inte var uppfyllda.
Thomsen Thörnqvist framhåller i sin skrivelse att det finns många andra duktiga forskare på institutionen som inte fick möjlighet att konkurrera om det lektorat som nu tillfallit Engström. Det är givetvis meritokratiskt oacceptabelt och riskerar leda till osämja och försämrad arbetsmiljö. Många ARW-ärenden tyder på att tjänstetillsättningar och befordringsärendet som uppfattas som orättvisa är en vanlig källa till arbetsmiljöproblem. Tyvärr sker detta vid en institution som redan är svårt prövad vad gäller denna typ av problematik.
Ingen betydande skugga faller över den person som enligt vår mening blivit felaktigt befordrad. Kritiken i inlägget riktar sig främst mot beslutande organ och överordnade chefer.
EJO/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦
Liknande ärenden
Nya regelbrott vid Göteborgs universitet: universitetsdirektör anställde föreståndare utan utlysning
Sensationell vändning för GU-prefekten: kvinnliga hovrättsdomare friar Christina Thomsen Thörnqvist
Ny prorektor i Lund var inte valbar: får gräddfil till professur
SU går emot sakkunniga: vägrar befordra känd kritiker av identitetspolitik