Academic Rights Watch förundras över ett aktuellt sakkunnigutlåtande från Konstfack där manliga sökande till en professur i Visuell kommunikation marginaliseras som grupp därför att deras konst anses vara för maskulin. Vi varnar för att Konstfacks krav på normkritik och normkreativitet hos innehavaren av professuren förstås på ett sätt som i praktiken diskriminerar män.
Manliga sökande till en professur i Visuell kommunikation på Konstfack har det inte lätt. I första omgången kritiserades Konstfack av Academic Rights Watch och andra för att ställa krav på att sökande utövat ”normkritik” och ”normkreativitet”. Kraven uppfattade vi som ideologiska renlärighetskrav som inte har med förtjänst och skicklighet att göra och därför inte har någon plats vid anställning inom det offentliga. Normkritik förstås här i snäv mening som att omfatta kritik av vissa normer men inte andra. Exempelvis anses feministiska normer inte vara lämpliga föremål för kritik.
Tillsättningen av en kvinnlig sökande, Sara Teleman, överklagades hos Överklagandenämnden för högskolan, som inte beaktade normkritiken utan tog fasta på att Konstfack i strid med det egna regelverket enbart anlitat kvinnliga sakkunniga. Det ledde till att förfarandet måste tas om med nya externa experter.
Men även det nya förfarandet är problematiskt. En ny sakkunnig, som lagt stor, för att inte säga avgörande, vikt vid det normkritiska kravet, utmärker sig genom att exkludera en grupp manliga sökande. Anledningen är att de ska ha producerat ”konservativ” och ”kraftfull” machokonst. Detta enligt Merav Salomon, som är senior lecturer vid Department of Visual Communication, Bezalel Academy of Arts and Design, Jerusalem.
Salomon förordar istället Teleman för tjänsten. Teleman beröms särskilt för sin normkritiska aktivitet ”with subject matters such as feminism, sexual education, refugees and immigration, and the History of Swedish illustration”. Salomon framhåller också att Teleman vill inspirera studenterna att “develop critical thinking and recognize their personal point of view”, vilket givetvis är rätt. Att Teleman inte haft något internationellt genomslag eller nätverk och aldrig innehaft en lärartjänst förtar tydligen inte det goda normkritiska intrycket.
Även tvåan, Catherine Grünewald, får mycket normkritiskt beröm. Hon har “demonstrated extensive experience of norm-creative practice, within her one artwork’s subject matters, as well as in her modes of action and fields of action”.
Det samma gäller den tredje kvinnliga sökande, som Salomon rekommenderar att kallas till provföreläsning och intervju: Karin Sunvisson. Sunvisson prisas för att vilja använda sina illustrationer för att ”challenge hegemonies, social norms and structures”. Salomon är också mycket imponerad av Sunvissons tes att det som gör en illustration bra inte är någon kvalitet hos illustrationen själv, utan det viktiga är att illustratören är etiskt högtstående:
Sunvisson recognizes the responsibility of the illustrators’ practice as an ethical obligation to the conclusion of the images massages, suggesting to examine the “goodness” of an illustration not based on its effectiveness or kindness but rather on its creators’ ethics.
Om du är en god, normkritisk person kan vi ha överseende med hur du tecknar – det är väl kontentan. Det är möjligt att Salomon läst in för mycket av sina egna tankar i Sunvissons ansökan på denna punkt.
Tre manliga kandidater utesluts, som sagt, och det med eftertryck: “I recommend the candidates: Vitali Konstantinov, Samuel Nyholm and Lefteris Heretakis not to be considered for the position of Professor of visual communication, specializing in Illustration and Visual Storytelling in the Department of Visual communication and Master Program at Konstfack in the first instance”, skriver Salomon.
Samtliga uppfyller visserligen behörighetskriterierna, men faller tungt på normkritiken:
I found that their record, portfolios, professional career in illustration and storytelling experience, alongside their experience and motivation in Norm creative and norm critical thinking is poor and deficient. … Their professional portfolios, depicting their illustration and storytelling work was somewhat conservative and limited. In some cases, I had a sense of ‘Old time Machoism’ and of forcefulness.
Det här är för övrigt första gången i utlåtandet som Salomon kommenterar någon kandidats arbetsprov. Ingen av dessa män passar enligt Salomon in i den ”delikata” kreativa miljön på Konstfack, utan deras problematiska maskulina tendenser riskerar rubba den sköra feminina harmonin och göra dem till olämpliga förebilder för studenterna:
Hence I concluded that these candidates have little to offer to the position, and fail to present abilities that will able them not only to integrate within the delicate intellectual and creative human fabric at Konstfack, but also pose a role model and inspiration to both students and colleagues.
Här finns inte ett spår av det kritiska tänkande kring det egna perspektivet som Salomon efterlyser hos andra.
Hur ska man då göra om man vill komma ifråga för en professur på Konstfack men råkar vara av manligt kön och riskerar marginalisering? Svaret är som så ofta annars att man måste lära sig spela spelet. En som möjligen insett detta är Gunnar Krantz, som trots sin könstillhörighet får en hel del beröm av Salomon.
Krantz, som främst är serietecknare, menar att seriemediet kan användas för att förändra perspektiv, hegemonier och idéer. Samtidigt finner han att serietecknandet är en alternativ konstform som kämpar för att bli accepterad, vilket är olyckligt men har den normkritiska fördelen att det gör honom själv och andra serietecknare till en, som Salomon formulerar det, ”excluded and underprivileged group”. Och här kommer genidraget: därav följer att Krantz’ engagemang i Konstnärernas riksorganisation och Seriefrämjandet kan ses som en ”norm-critical action”.
Även om Salomon hyser vissa gnagande tvivel kring uppriktigheten väljer hon att fria hellre än fälla och rekommendera Krantz för provföreläsning och intervju. Det kan alltså löna sig att vara lite kreativ vad gäller normkritiken.
Det ska nämnas att de båda andra sakkunniga – Robert Nyberg och Siri Dokken – gjort ett betydligt bättre jobb än Salomon. Båda är positiva till Grünewald och Teleman, men hänför även Nyholm, som exkluderas av Salomon, till toppgruppen. Till skillnad från Salomon nämner båda att Nyholm redan är professor i ämnet i Bremen. De gör även en egen bedömning av arbetsprover och verkar genuint intresserade av om de sökande faktiskt kan illustrera. Dokken ger en annan bild av Krantz normkritiska meriter där dessa framstår som mer seriösa:
On experience with norm creativity, he refers to actively promoting publishing of female and/or queer comics creators, holding lectures on comics and feminism, and initiating a project on power structures within the art scene, which in turn lead to his participation in a working group developing procedures for instituting equal rights at Malmö Högskola.
EJO/JSS/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦
Liknande ärenden
Chockbesked för Konstfack: ÖNH underkänner normkritisk professorstillsättning
ARW svarar Konstfacks rektor: ”underminerar förtroendet för myndigheten”