Aktuell statistik från UKÄ visar att det största produktivitetstappet sedan 2012 skett inom området humaniora och konst, varvid flera av de tyngsta lärosätena som Stockholm och Uppsala är värst drabbade. Samtidigt minskar antalet publicerade artiklar även i en rad fall på högskolenivå. Orsaken kan vara en omorientering mot en kultur där mjuka värden som utjämnande rättvisa och livskvalitet ersätter traditionella akademiska värden som meritokrati och prestation.

I ett aktuellt inlägg rapporterade vi om statistik som nyligen presenterats av Universitetskanslerämbetet (UKÄ). Vi uppmärksammade där att antalet publikationer inom den svenska högskolan började minska runt 2015 och att det skett en kraftigare nedgång sedan 2018, även om man inte räknar in ”Corona-året” 2020 då ett mycket stort tapp skedde.

Det visar sig nu att det område som tappat mest är humaniora och konst. Genomsnittligt över alla högskolor rör det sig om en nedgång på 15% under perioden 2012-2019. Det betyder att produktiviteten på relativt kort tid sjunkit med ca 1000 publikationer – en avsevärd minskning om man tänker efter.

Om vi räknar in 2020 blir det inte mindre än en 40-procentig nedgång. Det är tydligen väldigt svårt att bedriva humanistisk forskning, dvs. väsentligen läsa och skriva, under ett pandemiår.

Värst drabbade är de tunga universiteten i Stockholm och Uppsala, men även Umeå och Södertörn utmärker sig med stora nedgångar, som främst kommer från kategorin ”övriga publikationer” vilket inkluderar konferenspublikationer och bokkapitel, men även andra publikationskategorier minskar. Diagrammet nedan visar produktivitetsfallet vid Uppsala universitet.

Diagram: Utvecklingen av antal publikationer i humaniora och konst vid Uppsala universitet (Universitetskanslerämbetet).

Även området lantbruksmedicin och veterinärkunskap uppvisar en generell nedgång över längre tid. Samhällsvetenskap håller däremot en relativt konstant nivå vad gäller den genomsnittliga produktiviteten. Det hindrar inte att kraftiga nedgångar skett inom området vid enskilda högskolor, där Linköping utmärker sig på ett anmärkningsvärt sätt. Naturvetenskap och teknik har däremot generellt hållit ställningarna under perioden, och medicin och hälsovetenskap t.o.m. flyttat fram positionerna något.

Vad beror det på att forskningstakten inom humaniora och konst stadigt minskar? Det är svårt att säga, men det är slående att dessa ämnen har det största kvinnliga deltagandet, inte minst inom den viktigaste professorskategorin. Medlemmar av ARW har mot bakgrund av sociologisk teoribildning och annan empirisk forskning lanserat hypotesen att detta kan leda till en omorientering mot en kultur där mjuka värden som utjämnande rättvisa och livskvalitet ersätter traditionella akademiska värden som meritokrati och prestation.

Kvotering, identitetspolitik och relativism är med andra ord knappast produktivitetsfrämjande.

Att det finns sådana omvärderingstendenser i Stockholm och Uppsala indikerar flera ARW-ärenden. Konservative Stockholmsdocenten Johan Lundberg vägrades befordran till professor på rent ideologisk grund. Latinprofessorn Gerd Havering i Uppsala hamnade i storkonflikt med ledningen när hon insisterade på meritokratisk tjänstetillsättning. Tobias Hübinette var överlägset mest meriterad men fick ändå inte tjänsten vid CEMFOR vid samma lärosäte.

Extrema fall av dessa nivelleringstendenser ser vi på de konstnärliga högskolorna, vilket ARW uppmärksammat i ett flertal ärenden där det bl.a. framgår att man numera måste ha utövat normkritik (läs: visat prov på mjuka värden) för att få en professur på Konstfack. Den aktuella affären kring ”vita havet” vittar om hur långt det gått. Produktiviteten vid dessa högskolor är också extremt låg, trots att de ska bedriva konstnärlig forskning. Vid Kungl. Konsthögskolan registrerades 2019 sju publikationer.

Om vi istället tittar på lärosätesnivå är det mest anmärkningsvärda att det skett en märkbar och ibland slående försämring vid sex medelstora och större högskolor. Största sorgebarnet är Karlstad där produktiviteten i perioden sjunkit med hela 40 %. Här kan man tala om ett lärosäte ”i fritt fall”. Om möjligt ännu större oro bereder det faktum att resursstarka lärosäten som Linköping och Luleå går så dåligt. Luleå har nyligen utmärkt sig för överambition när det gäller kvotering: regeringsmålet var 33 procent kvinnliga nyrekryteringar av professorer, men det blev hela 41 procent. Generellt lägre produktivitet hittar vi även på SLU och Södertörn. Nedan har vi sammanställt resultaten på lärosätesnivå.

Förutom en kulturell förändring kan lägre produktivitet på ett lärosäte bero på en strikt linjestyrning som inte tar vara på det kollegiala beslutsfattandet, vilket har en negativ inverkan på arbetslust och energi. ARW har dokumenterat brister av detta slag vid flera av de lärosätena som nu långsiktigt tappar i produktivitet, inte minst Luleå. Att det finns en betydande klyfta mellan ledning och medarbetare även i Linköping illustreras av det infekterade ärendet med BRÅ-rapporten.

Ökande vetenskaplig produktivitet

Jönköping: tydlig ökning under lång tid.

Karolinska: liten men stadig ökning

Jämn vetenskaplig produktivitet

Chalmers: konstant

Göteborg: konstant, viss minskning inom humaniora och konst på sista tiden vilket innebär återgång till tidigare produktivitetsnivåer

KTH: liten, men konstant minskning

Linnéuniversitetet: konstant, viss minskning inom samhällsvetenskap på senare tid vilket innebär återgång till tidigare produktivitetsnivåer

Lund: viss uppgång och sedan nedgång från 2018. Svag längre nedgång i naturvetenskap och teknik.

Malmö: viss uppgång, sedan nedgång till tidigare produktivitetsnivåer.

Stockholm: konstant genomsnittlig produktivitet, lång nedgång i humaniora och konst. Uppgång i samhällsvetenskap.

Umeå: konstant, kraftig nedgång i humaniora och konst från 2012. Nedgång även i samhällsvetenskap, fast mindre.

Uppsala: svag nedgång från 2015, kraftig nedgång i humaniora och konst från 2012. Nedgång även i samhällsvetenskap, fast mindre.

Örebro: konstant. Uppgång i medicin över längre tid.

Minskande vetenskaplig produktivitet

Karlstad: lång nedgång. Nästan halvering av antalet publikationer.

Linköping: stor, stadig minskning, stor nedgång i samhällsvetenskap över lång tid. Tapp i de flesta ämnen, utom naturvetenskap.

Luleå: tydlig nedgång på senare tid, stor nedgång i samhällsvetenskap.

Mittuniversitetet: stadig nedgång från 2012 i de flesta ämnen.

SLU: stadig nedgång från 2012, nedgången kommer från kärnämnet Lantbruksvetenskap och veterinärmedicin.

Södertörn: stadig nedgång från 2012, kraftig nedgång i profilområdet humaniora och konst, kompenseras i viss mån av svag uppgång inom det något större ämnet samhällsvetenskap.

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦