Vad handlar sexologiaffären vid Malmö universitet egentligen om? ARW snabbutreder i detta inlägg ett anonymt tips från en intern källa inom universitetet enligt vilken ärendet egentligen ska syfta till att studenterna – ”en drös V-politiker och Fi-politiker” – vill få två politiskt inkorrekta lärare sparkade från universitetet.

Det var den 25 februari i år som en grupp Malmöstudenter i sexologi skrev ett uppmärksammat debattinlägg i Sydsvenskan, där de beskriver vad de uppfattar som rasism och sexism i undervisningen:

Vi är studenter på sexologimastern, Fakulteten för hälsa och samhälle på Malmö universitet, och vill påtala den rasism vi upplever att vi mött vid upprepade tillfällen under utbildningen. Viktiga perspektiv samt ett inkluderande och normkritiskt förhållningssätt i undervisningen och i klassrummet saknas. Fördomar och ’vi och dom-tänk’ har florerat oemotsagt av lärare och kursansvariga. Vi har till exempel haft föreläsare som inte svarat på frågor om hur de ser på att deras forskning citeras på högerextrema sidor. För flera av oss innebär detta både otrygghet och minoritetsstress.

Inlägget bemöttes direkt av Eva Elmerstig, utbildningsansvarig för Masterprogrammet i sexologi, Maria Hjortsjö, prefekt på Institutionen för socialt arbete, och Anders Kottorp, dekan på Fakulteten för hälsa och samhälle. De menar att det skulle strida mot grundläggande akademiska principer om utbildningen skulle väja för att ta upp känsliga frågeställningar även om dessa kan väcka starka känslor. Sexologin är, skriver de, ”tvärvetenskaplig i grunden och innefattar en mängd olika aspekter och svåra frågor” och ”[d]et är inte möjligt att styra hur innehållet i utbildningen tolkas av varje enskild student men utgångspunkten är att det ingår i akademisk utbildning att analysera fenomenet i ljuset av olika teoretiska perspektiv”.

Även den lärare som kritiserades för sin bildvisning – Mariah Larsson – replikerade på studenternas inlägg. Larsson menar att det är hennes uppgift att förmedla kunskap, inte att skydda studenterna från obehag. Debatten i Sydsvenskan avslutades med ett inlägg där rektorerna för Lunds och Malmös universitet skrev att en gräns hade överträtts och att det är viktigt att värna undervisningens oberoende, även om studentinflytande också är väsentligt.

Det intryck som debatten ger är att en grupp överkänsliga studenter i enlighet med tidsandan upprörts över vissa bilder och ord som ansetts rasistiska och sexistiska. De har därför gått till tidningen för att ge utlopp för sin upprördhet. Det enda som skaver något är att de agerande studenter som låtit sig fotograferas i Sydsvenskan inte ser helt purunga ut (se bild nedan, Sydsvenskan).

Ett anonymt tips som kom in till ARW i denna veva ger ett helt annat perspektiv på affären. Enligt mejlskrivaren, som beskriver sig som tillhörande Malmö universitet, handlar konflikten egentligen om ”hur studenterna – en drös V-politiker och Fi-politiker – vill få Aje Carlbom och dennes hustru Sara Johnsdotter sparkade från universitetet”.

Mejlskrivaren fortsätter:

Både Aje och Sara föreläser på den aktuella kursen och det är Aje som omtalas av studenterna som den föreläsare som vägrade kommentera hur han ser på att han blivit citerad i så kallade högerextrema medier i den första artikeln som studenterna publicerade. Aje har som blivit mobbad på sin arbetsplats sedan han lade fram sin, enligt kollegorna, ’rasistiska avhandling’ år 2003. Mobbningen har tidigare kort beskrivits av ARW år 2015. Pådrivande i mobbningen har som bekant varit Enrique Perez, som bland annat beskriver den i sin bok ’Ett helt liv, men ändå inte riktigt! En chilensk politisk flyktings historia’ och Paula Mulinari.

Enligt källan är det ”förmodligen Paula Mulinari som har iscensatt den nu rådande konflikten”. Mulinari ska vara en ”före detta V-politiker och personligt vän med flera av de påstått upprörda studenterna”.

Hur mycket av denna alternativa bild av skeendena kan faktiskt styrkas? För att besvara frågan har ARW gjort en snabbutredning där vi bl.a. begärt ut Mulinaris mejlkorrespondens under den aktuella perioden.

Den första frågan vi ställde oss är huruvida de studenter som skrivit på inlägget kan beskrivas som ”en drös V-politiker och Fi-politiker”. Grundfrågan är huruvida studenterna agerat på uppdrag från en extern politisk organisation så att det handlar om politisk påtryckning i syfte att påverka utbildningen.

Att det finns ett korn av sanning i källans specifika uppgifter illustreras av att studenten Soledad Quintana, till vänster på bilden ovan, tills för något år sedan faktiskt var högt uppsatt inom Feministiskt initiativ. Hon var styrelsemedlem i Fi Uppsala 2017, politisk sekreterare i Fi:s socialutskott 2018 och medlem i valberedningen på riksnivå 2018. Vi har inte kunnat googla fram huruvida hon för närvarande innehar uppdrag i Fi. Angående de flesta studenterna har vi dock inte kunnat se att de arbetar för något politiskt parti.

Men en sak sticker ändå ut: att så många i den aktiva studentgruppen innehar uppdrag i Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU). Det gäller Anette Grander, även hon på bild ovan, som är socionom på RFSU och projektledare för RFSU kompetenscentrum sexualitet. Josefin Björck är ordinarie ledamot i styrelsen för RFSU Malmö. Björck beskriver sig så nätet som en ”socionom, förälder och heltidsfeminist” som ”[b]rinner för allas rätt till sexuell och reproduktiv hälsa och integritet, intersektionalitet och normkritiskt ifrågasättande av rådande patriarkala samhällsstrukturer”.

Ellen Sturesson, en annan student, är också ordinarie styrelseledamot i RFSU Malmö. Hon skriver så här om sig själv: ”Mitt namn är Ellen, har pronomen hon och är 25 år. … Jag brinner för sexualupplysning, HBTQIA-frågor och aborträtt.” Även Beatrice Rundström arbetar för RFSU och då som skolinformatör om ”sexualitet, kroppen och relationer utifrån ett normkritiskt perspektiv”.

Att många av de aktiva studenterna vid sidan av sina sexologistudier arbetar för en organisation som ”upplyser om sexualitet” kan tyckas helt oproblematiskt. Dock är inte RFSU den helt objektiva och oproblematiska spridare av information som organisationen utger sig för att vara. Det framgår av RFSU:s idéprogram:

Feministiska och intersektionella perspektiv utgör en särskilt viktig grund i RFSU:s arbete. Makt är i regel ojämlikt fördelad mellan könen. Det innebär att män har en oproportionerligt stor del av makten över sexualitet och reproduktion. Flera starka normer kring genus är också kopplade till sexualitet och gör att sexualiteten i sig används för att befästa rådande maktordning.

Där står också:

Ojämlikheten mellan könen är inte den enda maktordningen som måste brytas för att allas frihet att vara, välja och njuta ska kunna realiseras. Sexualitet skär in i och samverkar med andra faktorer – exempelvis ålder, funktionsvariation, ursprung, religion, klass, könsuttryck och könsidentitet.

RFSU vill alltså inte bara upplysa om sexualitet utan även förändra samhället genom att bryta ner ”maktordningen”. Det handlar med andra ord om en politisk grupp till vänster på skalan, vars ideologiska uppfattningar är i linje med den kritik som studenterna riktat mot undervisningen. Vår bedömning stärks av att vissa mer konservativa grupper uppfattar RFSU som ”förment värdeneutrala” och ”normupplösande”.

Även om vi inte kunde styrka att det finns större inslag av Fi och V bland studenterna, har vi här funnit en inte obetydlig grupp studenter som innehar uppdrag inom en i grunden politisk organisation, vilket får anses vara andemeningen hos källans uppgift.

Vad stöder då påståendet att Paula Mulinari skulle ha ”iscensatt” konflikten? Tyvärr har vi bara kunna få ut en begränsad del av de mejl vi anhållit om, då många skickats internt inom MAU och därför inte räknas som allmänna handlingar. Att hon på något sätt deltagit eller varit knuten till skeendena stöds av ett mejl hon får från en av de agerande studenterna, Karin Forsslund, som är aktiv i Fryshuset och en fri teatergrupp (se bild ovan), den 9 februari, två veckor innan studenternas artikel publiceras. Ämnet för mejlet är: ”Debattartikel rasism”. Mejlet är en inbjudan att diskutera detta på tjänsten Messenger. Forsslund skriver: ”Ville inte ta det denna vägen då detta är din jobbmail och det rör MAU och masterprogrammet i sexologi.” Detta tyder på att Mulinari tidigt varit åtminstone informerad om var som var på gång, men att hon troligen inte tagit initiativet till studenternas artikel.

Mulinari kommenterar sedan debatten på Facebook, vilket leder till att hon blir inbjuden av Sydsvenskans kulturchef Ida Ölmedal att skriva en replik på Mariah Larssons inlägg.

I inlägget anstränger sig Mulinari för att, i linje med källans hypotes, flytta fokus från ”överkänsliga arga studenter” till den rasism som hon menar finns på MAU. Debatten borde enligt Mulinari handla om ”hur de som utsätts för rasism och sexism blir de som organisationen pekar ut som problemet”. Detta för att ”slippa diskutera problemet som studenterna i över ett år försökt lyfta – frågan om rasism och hur kunskap om rasism hanteras inom utbildningen”.

Mulinari är även med på en listan av dem som fått ett mejl med rubriken ”Sexologin – vi som agerar behöver samla oss” från den 16 mars, samma dag som Mariah Larssons inlägg publicerades. Med på listan finns sex andra lärare vid MAU. Tyvärr har det inte gått att få en kopia på innehållet i mejlet då det inte klassats som allmän handling.

De slutsatser som kan dras är först och främst att det bland de agerande studenterna faktiskt finns en grupp som är politiskt aktiva inom samma organisation, nämligen RFSU, och där i flera fall innehar ledande positioner. RFSU har vidare en politisk agenda som är i linje med studenternas klagomål, och givet de politiska ambitionerna ligger det i organisationens intresse att påverka sexologiutbildningen vid MAU i önskvärd ideologisk riktning. Det sammantagna intrycket blir i så fall att det här troligen rör sig om en kupp iscensatt av RFSU.

Paula Mulinari verkar inte ha varit initiativtagare till studentartikeln. Däremot var hon troligen tidigt informerad om vad som komma skulle, och hon verkar ha ingått i en grupp av agerande lärare inom MAU som stöder studenternas/RFSU:s sak. Mulinaris eget inlägg i debatten visar att det från hennes synvinkel borde handla om att åtgärda vad hon ser som rasism inom MAU, men vi har inte hittat konkreta bevis för att det specifikt skulle gälla att bli av med Carlbom och hans fru, men steget från det förra till det senare kanske å andra sidan inte är så långt.

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦

Liknande ärenden

Malmö högskola rensade ut mångfaldskritiker: passade på vid nedskärning

Dekan blockerade val av ordförande till fakultetsstyrelse vid Malmö högskola: bröt mot regelverket

Twitterkrisen i Lund: politisk högerkampanj bakom uppläxning av professor

Lundalärare pressad efter studentprotest: föreläste om biologiska könsskillnader