Att göra sin plikt som professor och protestera när kvaliteten sjunker i verksamheten kan straffa sig. Vid Institutionen för lingvistik och filologi i Uppsala ledde det nyligen till en arbetsmiljöundersökning utförd av företaget Falck Healthcare, där slutsatsen blev att professorn och en kollega på grund av sin kritik varit ”pådrivande” i en konflikt. Professorn ska därför undergå särskild disciplinering med avseende på ”beteende, tonläge och ordval” och hennes ”framsteg” ska följas upp ”med tremånadersintervall under ett halvår”.
Bakgrunden är en flerårig konflikt vid Institutionen för lingvistik och filologi på Språkvetenskapliga fakulteten. Flera händelser ligger bakom, t.ex. ett tillsättningsförfarande som lämnade mycket att önska i fråga om dåvarande prefektens agerande, men även samma prefekts försök att ta åt sig äran för en doktorands arbeten. Hur ledningsuppdrag fördelats har också varit föremål för kritik.
Dessa och andra händelser uppmärksammades av latinprofessorn Gerd Haverling (numera representant för ARW i Uppsala). Hennes kritik ledde dock inte till några förbättringar, utan till att hon själv fick skriftliga anvisningar från dekanen att upphöra med invändningarna. ARW har tagit upp behandlingen av Haverling i tidigare ärenden (se länkar nedan), där vi bl.a. konstaterat att Haverling aldrig sagt någonting olagligt.
För att komma tillrätta med situationen skulle det nu äntligen göras en objektiv och oberoende arbetsmiljöundersökning på institutionen, på initiativ av dekanen Coco Norén.
Uppsala universitet outsourcar sedan flera år tillbaka undersökningar av denna typ till en stor konsultfirma som heter Falck Healthcare. (Uppsala universitets interna regelverk, som styr hanteringen av konflikter, kränkningar och trakasserier finns här). Ansvarig från Falck har denna gång varit leg. psykologen Mattias Klawitter. Materialet till utredningen består enligt konsultrapporten (som saknar diarienummer) av individuella intervjuer med 21 medarbetare.
Men redan här trampar utredaren rejält i klaveret. Institutionen för lingvistik och filologi är nämligen ovanligt stor med drygt 130 anställda. Det betyder att endast cirka en femtedel av de anställda fått komma till tals i undersökningen. Då blir ju frågan hur de intervjuades valts ut central. Men uppgifter om urval framgår inte av rapporten. Det står bara att de utvalda har ”varierande administrativa och akademiska positioner inom institutionen”, vilket är förenligt med många urvalsmetoder, t.ex. att enbart välja personer ur dekanens inre krets (vilket, enligt Haverling, är vad som faktiskt hänt).
Inget följer av en undersökning där man inte vet hur data samlats in; den är värdelös. Men låt oss ändå gå vidare.
Denna grupp av personer som vi inte vet hur de valts ut anses sedan lägga skulden på just Haverling och hennes kollega, som var de enda som kallades till uppföljning. Om vi bortser från problemet att det för en utomstående inte verkar möjligt att verifiera detta resultat, är de påstådda upplevelserna så diffusa att de är fullt förenliga med att de utpekade bara utövat sin yttrandefrihet.
Här är ett exempel: ”Flera medarbetare beskriver upplevelsen av att några få medarbetare underminerar ledningsfunktionen genom att inte tillskriva den det mandat som krävs för att kunna styra organisationen i gemensam riktning.” Det som här ”upplevs” är förenligt med att de utpekade t.ex. sagt att prefekten är olämplig för sin uppgift, vilket grundlagen tillåter. Det finns ingen regel som säger att man inte får kritisera cheferna. Däremot måste man följa de beslut som cheferna fattat (se t.ex. JK:s beslut angående Högskolan Dalarna, Dnr 8322-14-30). Men ingen ”upplevelse” i rapporten belägger att någon inte skulle ha följt fattade beslut.
Haverling och kollegan har av allt att döma värnat om kvaliteten genom att påtala olika brister i verksamheten. Grundlagen säger i sådana fall att inga administrativa eller andra sanktioner får förekomma. Det är vad den svenska grundlagsstadgade yttrandefriheten innebär.
Icke desto mindre anser Klawitter att särskild disciplinering av Haverling och kollegan är påkallad, vilken innebär ”upprättande av tidsbegränsad individuell handlingsplan för förändring med avseende på beteende, tonläge och ordval i relation till ledning och kollegor på institutionen, till föremål för en neutral sakdiskussion som är lyhörd för mottagaren i en ömsesidig dialog”.
Professorns framsteg på dessa punkter ska sedan säkerställas vid uppföljning ”med tremånadersintervall under ett halvår”, givetvis av Klawitter själv, fullt konsultarvoderad. Det som då ska utvärderas är ”positiva eller negativa förändringar med avseende på nyckelord som tydlighet, ärlighet, saklighet, respekt, lyhördhet och generell förståelse för en ömsesidig dialog kring sakfrågor”.
Har Klawitter möjligen tagit intryck av den nyligen läckta handboken för uiguriska omskolningsläger i Kina och använder den nu som manual för utredningar av professorer vid Uppsala universitet?
Då Klawitter inte verkar känna till svensk grundlag bryts det här mot följande klausul i det ramavtal som Uppsala universitet haft med Falck Healthcare: ”Leverantören skall ha kännedom om gällande myndigheters krav, lagar, anvisningar och förordningar”.
Det är uppenbart att processen riggats för att göra Haverling och kollegan till syndabockar och tysta ner deras kritik, helt i linje med dekanens tidigare agerande. Det kan t.o.m. vara helt i enlighet med det kontrakt som Uppsala universitet har med Falck Healthcare, enligt vilket universitetet, genom personaldirektören, förbehåller sig rätten att påverka utredningarna i önskvärd riktning:
”I övergripande frågor avseende samarbetsformer, genomförande av uppdrag och uppföljning skall samverkan ske med universitetets personaldirektör”.
”Endast enkäter som är godkända av personalavdelningen skall användas inom ramen för avtalets tjänster.”
Här slösas det inte bara med skattemedel på en värdelös undersökning; Klawitter begår också en grovt oetisk handling som gränsar till förtal genom att utan rationell grund peka ut enskilda individer, vars identitet alla på institutionen känner till, under ett bedrägligt sken av psykologisk legitimitet.
ARW har dokumenterat flera likande utredningsövergrepp i tidigare ärenden. En direkt parallell är behandlingen av tyskaprofessorn Valéria Molár i Lund, för vilken ansvariga chefer fick kritik av Justitieombudsmannen efter en ARW-anmälan.
Grunden är en intressegemenskap mellan högskoleledningen och den externa konsulten. Ledningen vill införa New Public Management och linjestyrning för att stärka sin egen makt, vilket kräver att den akademiska kompetenshierarkin undermineras. Detta motiv kombineras här med ett finansiellt intresse hos konsulten, som genom att leverera det för cheferna önskvärda utfallet hoppas på ytterligare uppdrag i form av uppföljningar, ledningsstöd osv., där förhoppningen är att få fortsätta mjölka den statliga kon.
Det finns tecken på att dekanen Coco Norén påbörjat implementering av Klawitters praktiska konklusioner. Hon riskerar därmed bryta mot grundlagens repressalieförbud. ARW kommer givetvis att anmäla alla sådana handlingar till lämplig tillsynsmyndighet.
ARW har begärt ut aktuellt kontrakt mellan Uppsala universitet och Falck Healthcare, samt även Mattias Klawitters faktura för utredningen. Vi kommer att publicera dessa handlingar när de inkommit.
EJO/MZ/AE/JSS
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦
Liknande ärenden
JO ger ARW rätt: Lunds universitet bröt mot yttrandefriheten i Molnár-ärendet
ARW-TV med Sven-Eric Liedman: ”New Public Management stort hot mot akademisk frihet”
Lärare mobbades av chefer vid Högskolan Dalarna: advokatens utredning blev del av övergreppet