Får en högskoledirektör påverka en valberedning att utesluta en nominerad lärare enbart därför att denne innehar ett fackligt uppdrag? Enligt det interna regelverket i Halmstad finns det ingen sådan möjlighet. Ändå var det precis detta som hände huvudskyddsombudet Navid Ghannad. Högskoledirektören menar att hon bara upplyst om innebörden i högskolelagen. Frågan ligger nu hos Justitieombudsmannen för bedömning.
I den bästa av alla möjliga världar är interna val till olika beslutande organ en föredömligt transparent och öppen process, där alla parter gör sitt bästa för att följa lagar och regler i god akademisk och demokratisk anda.
Som Academic Rights Watch dokumentation visat ser verkligheten ibland annorlunda ut. När lärarna på Institutionen för biologi och miljövetenskap i Göteborg skulle välja prefekt fick de ett oväntat besked: dekanen meddelade i förväg att huvudkandidaten inte kunde komma i fråga. Även när ARW:s ordförande Erik J Olsson föreslogs som fakultetsordförande i Malmö ingrep en dekan och ändrade förslaget. Och då ska vi inte tala om rektorsval, där ledningens kontrollbehov kanske inte helt oväntat visat sig vara särskilt stort, vilket lett till en rad akademiska överträdelser.
Bakgrunden till en aktuell JO-anmälan är att det vid Högskolan i Halmstad var dags att välja ledamöter till högskolestyrelsen. Ordförande och sju ordinarie ledamöter utses av regeringen, tre ledamöter utses av studentkåren och tre av lärarkollegiet, vilket sker genom val.
När valberedning i Halmstad lade fram sitt förslag var Navid Ghannad, universitetslektor tillika huvudskyddsombud, med som ett av fyra namn. Detta ogillades dock av högskoledirektören, Catarina Couquand, som fann Ghannad olämplig på grund av hans fackliga uppdrag. Som rapporterats i Hallandsposten skrev högskoledirektören i ett mejl:
Om man sitter i högskolestyrelsen så måste man exempelvis kunna fatta beslut om att lägga ner en verksamhet om det är det bästa för högskolan, hur upplever då medlemmar och medarbetare om att be om stöd om man vet att du varit med och fattat beslutet?
Ghannad kontaktar valberedningens ordförande, professorn Göran Sahlén, som dock låter meddela att det inte finns några formella hinder för den som är fackligt aktiv att sitta i högskolans styrelse och att ledningen inte bör ha några synpunkter på valberedningens förslag. Detta stämmer också om man tittar på det interna regelverket som inte ger något utrymme att diskvalificera ledamöter som föreslås av lärare på grund av fackligt uppdrag.
Högskoledirektören har enligt Hallandsposten i stället hänvisat till andemeningen i den ändring i högskolelagen som gjordes 2016, där den gamla skrivningen om att lärare och studenter får utse ”representanter” bytts ut mot en formulering enligt vilken de utser ”ledamöter”. I den proposition som föregick den nya lagen förklaras detta drag så här:
I propositionen föreslås att högskolelagen (1992:1434) ska ändras så att lärare och studenter i stället för att vara representerade i styrelsen för ett statligt universitet eller en högskola, ska få rätt att utse ledamöter i styrelsen. Den föreslagna ändringen syftar till att tydliggöra styrelsens helhetsansvar och ledamöternas ansvar att i sitt styrelsearbete stå obundna av partsintresse och uteslutande företräda högskolan.
Ett par dagar senare har Sahlén bytt ståndpunkt. På grund av vad som uppfattats som påtryckningar från Couquand, som förankrats hos hela ledningen, väljer valberedningen att avstå från att föreslå Ghannad för att ”slippa hetluften”.
Motståndet mot Ghannad kan möjligen ha sin upprinnelse i att han i rollen som skyddsombud tidigare anmält högskolan till Arbetsmiljöverket där han krävde en utredning av huruvida en lärares dödsfall kunde bero på för hög arbetsbelastning. Att han gjort detta gör honom givetvis inte i sig oförmögen att som ledamot i styrelsen opartiskt representera hela högskolan. Såvitt vi vet finns det inget som tyder på att anmälan varit obefogad. Vill ledningen hävda något annat måste den producera någon typ av argumentation.
Den misstanke som i stället uppstår är att ledningen helt enkelt hyser agg mot Ghannad efter denna händelse och att det i själv verket är denna aversion som förklarar den beslutsamhet och energi med vilken högskoledirektören drivit frågan om Ghannads uteslutning.
Högskoledirektören har visserligen rätt när hon reser frågan hur högskolelagens skrivning om ”ledamöter” ska tolkas i det konkreta fallet. Men i ljuset av tidigare händelser är det, som sagt, olyckligt att hon driver frågan med sådan frenesi, då intrycket uppstår att det egentligen är fråga om en repressalie för att Ghannad tidigare krävt denna utredning och därmed gjort sig – kan man ledas att tro – rejält obekväm och illa omtyckt inom ledningsskiktet.
Vidare måste det antas att valberedningen vid den ursprungliga nomineringen av fyra kandidater utöver det interna regelverket redan känt till de lagar och förordningar som i övrigt reglerar förfarandet, och vid nomineringen även tagit de senare i beaktande – inklusive Ghannads förmåga att uteslutande företräda högskolans intressen. Att det skulle finnas ett särskilt behov av att från högskoledirektörens sida upprepat påminna om detta är därför svårt att se.
EJO/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦