En rad empiriska studier från olika länder indikerar att kvinnliga forskare är statistiskt mindre produktiva än manliga. I Sverige har dock inte publikationsstatistiken varit könsuppdelad. Men nu har två forskare tagit sig an denna uppgift. Resultatet av deras SNS-studie är att kvinnor är mindre produktiva från 30 års ålder och över hela den akademiska livscykeln. Resultaten indikerar att ökad jämställdhet inom akademin måste kombineras med strategier för att öka kvinnliga forskare produktivitet.
Academic Rights Watch har som enda organisation i Sverige vågat lyfta den känsliga frågan om det finns skillnader i vetenskaplig produktivitet mellan kvinnliga och manliga forskare.
Frågan är viktig. Om kvinnliga forskare generellt är mindre produktiva än manliga reser det frågetecken kring olika försök att, med hänvisning till jämställdhet, öka andelen kvinnliga forskare på högskolorna. Ökar vi jämställdheten till priset av sjunkande vetenskaplig produktivitet? Är det i så fall en god användning av skattemedel?
Till saken hör att andelen kvinnliga forskare stadigt ökar vid våra lärosäten, detta samtidigt som officiell publikationsstatistik från Universitetskanslerämbetet (UKÄ) visar på en nedåtgående trend för antalet publikationer. Från ca 2018 har den tidigare stadiga ökningen i produktivitet avstannat, och på senare tid har produktiviteten sjunkit, vilket gäller även om man bortser från Covid.
Till saken hör också att en rad empiriska undersökningar gjorts som indikerar att kvinnliga forskare, statistiskt sett, är mindre produktiva än manliga, vilket är förenligt med att många kvinnor är mycket mer produktiva än de flesta män. En sådan indikation kommer från KTH-bibliometrikern Ulf Sandströms rankning av de bästa svenska forskarna baserat på produktivitets- och citeringspoäng. Studien, som publicerades 2019 i tidskriften Fokus, visade att bland de 800 mest produktiva var endast 29 procent kvinnor. Av de 10 mest produktiva inom varje ämne var endast 13 procent kvinnor. Studier från Norge och Nederländerna bekräftar att kvinnor generellt är mindre produktiva forskare och att det rör sig om betydande skillnader.
De förklaringar som lagts fram är bl.a. att kvinnor tenderar att värdera andra saker i livet, särskilt när barnen kommer, och att mäns personlighetsdrag statistiskt sett är mer extrema. Det finns fler högt begåvade och väldigt företagsamma män. Det finns, för övrigt, också fler underbegåvade och mindre energiska män än kvinnor, men man får anta att de inte lyckas ta sig in på högskolan.
ARW har, med hänvisning till etablerad sociologisk teori, föreslagit att kvinnodominans inom ett ämne kan leda till en feminin kultur som värderar livskvalitet och en trevlig arbetsmiljö högre än produktivitet och konkurrens, vilket i sin tur skulle kunna leda till en nedåtgående produktivitetsspiral även för de män som ingår i denna kultur.
Det är alltså av största betydelse för svensk forsknings framtida konkurrenskraft att ta reda på hur det verkligen förhåller sig.
Tyvärr har det dock inte gått att undersöka detta då UKÄ:s publikationsstatistik, rättsliga krav till trots, inte varit könsuppdelad (§ 14 förordning 2001:100 om den officiella statistiken). Handläggare på KTH har vid kontakt med ARW hänvisat till tekniska svårigheter med matcha författarnamn med kön i databasen Swepub som man använder sig av. I ett inlägg från 2021 uppmanade ARW UKÄ att lösa problemet. Det ser helt enkelt inte bra ut att UKÄ självt inte uppfyller det rättsliga kravet på könsuppdelad statistik.
Lyckligtvis behöver UKÄ möjligen inte bekymra sig om detta längre. Två forskare – Olof Ejermo som är professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet och Yotam Sofer som är doktorand i strategi och innovation vid Copenhagen Business School – har nämligen själva löst matchningsproblemet. I en forskningsrapport från SNS, ”Vetenskaplig produktion och högskolors övergång till universitet – bakgrund, utveckling och analys av publikationsdata”, redovisar de sina resultat.
Det är nedslående, om än ej oväntade, siffror som Ejermo och Sofer redovisar för perioden 1996-2009. Män är generellt mer produktiva än kvinnor efter doktorsexamen. Det gäller dels i absoluta termer, men även kvinnors medelproduktivitet är mycket lägre (se bilderna nedan från Ejermos och Sofer rapport).
Forskarna kommenterar:
Eftersom kvinnors totala produktion faller skarpt vid cirka 30 års ålder, samtidigt som produktiviteten ligger kvar på ungefär samma nivå, innebär det att antalet kvinnor i forskning faller dramatiskt. En rimlig tolkning är att detta hänger samman med att kvinnor ofta får barn i den åldern … Produktiviteten tycks emellertid inte öka på samma sätt för kvinnor som är kvar i akademin. Även här spelar troligen familjebildningen en negativ roll för utvecklingen.
Academic Rights Watchs ordförande Erik J Olsson gläder sig över att svensk publiceringsstatistik äntligen könsuppdelats:
– Det krävs mod att göra denna typ av statistisk undersökning då resultaten reser allvarliga tvivel på den ensidiga satsningen på jämställdhet i betydelsen lika utfall som karakteriserat den svenska högskolan de senaste 20 åren. Att publicera dessa resultat är verkligen att svära i genuskyrkan.
Olsson är inte överraskad över siffrorna:
– Att kvinnliga forskare generellt är mindre produktiva än manliga var väntat, men att skillnaderna är så stora över hela den akademiska livscykeln manar verkligen till eftertanke. Vad det nu än beror på visar detta att det inte längre är försvarbart att anta att allt annat automatiskt kommer att vara lika när jämställdheten ökar.
– Ökad jämställdhet, om man nu väljer att gå den vägen, måste kombineras med initiativ som kraftigt ökar kvinnors produktivitet, säger Erik J Olsson på Academic Rights Watch.
EJO/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦