När Universitetskanslerämbetet fick uppdraget att utreda den akademiska friheten i Sverige uppmanade vi myndigheten att del av våra dokumenterade fallstudier. I UKÄ:s aktuella rapport kommer tre av de fyra inledande exemplen från ARW-anmälningar. Inget av de båda fallen från Uppsala fanns med i lärosätets remissvar. Uppgifter som vi fått visar att Nationella sekretariatet för genusforskning, en nationell enhet med ett särskilt uppdrag att främja genusvetenskapen, i ett tidigt skede försökte påverka utredningen genom att erbjuda ”material och kompetens”.
Det var i januari 2023 som Universitetskanslerämbetet (UKÄ) fick i uppdrag av regeringen att göra fallstudier om lärosätenas arbete med akademisk frihet enligt högskolelagen. Syftet var att skapa förståelse för lärosätens arbete med att främja och värna akademisk frihet och en kultur som tillåter fritt kunskapssökande och fri kunskapsspridning. Projektledare har varit Caroline Tovatt.
Rapporten, som kom i onsdags, föranledde utbildningsminister Mats Persson att göra följande uttalande i Svenska Dagbladet:
– Det som framkommer är värre än vad jag anade. Många forskare beskriver att det är lågt i tak, att det finns en tystnadskultur.
Och det finns fog för påståendet. I den gedigna och överlag värdefulla rapporten, som delvis bygger på en enkät som gått ut till 10 000 lärare och forskare, läser vi att varannan lärare, forskare och doktorand upplever att den akademiska friheten vid svenska lärosäten är utmanad idag. Tre fjärdedelar av dessa menar att detta medfört någon form av förändring i deras beteende. Svarsfrekvensen var 38 procent.
Få söker stöd från lärosätet när deras akademiska frihet utmanats. Av dessa är det endast knappt en femtedel som upplever att de fick tillräckligt stöd. Det framgår också av rapporten att det finns olika uppfattningar om vad akademisk frihet är och att detta försvårat utredningen. De data som samlats in utgör en ovärderlig resurs för fortsatt forskning.
Det ingick också i utredningsuppdraget att göra fallstudier. Det görs i rapporten, dels i inledningen, dels i ett särskilt senare avsnitt. UKÄ nämner, med något undantag, inte vilka lärosäten det rör sig om eller varifrån de fått uppgifterna (sidnumren nedan är till rapporten).
Det visar sig att av de fyra fall som diskuteras inledningsvis härrör tre från anmälningar som ARW skickat in eller bidragit till. Det gäller Aronsson-fallet (”n-ordet”, s. 22) och Haverling-fallet (arbetsmiljö kontra yttrandefrihet, s. 21) – båda utspelade sig i Uppsala – och lundafallet med lektorn som inte fick söka forskningsmedel (akademisk frihet kontra arbetsmiljö, s. 19-20).
Vi anmälde såväl Aronsson-fallet som lundafallet till UKÄ. Haverling-ärendet anmäldes till Justitiekanslern (JK). Beslutet i det senare fallet blev föremål för en debatt i SvD mellan ARW-representanter och dåvarande JK Anna Skarhed, där vi fick slutrepliken. Inget av dessa fall fanns med i de remissvar som universiteten skickade in till UKÄ med anledning av utredningen. (För länkar till våra inlägg om dessa anmälningar, se ”Liknande ärenden” nedan.)
En fördjupad analys av Aronsson-fallet finns i avsnittet om fallstudier (s. 115-119), som även diskuterar två andra exempel på akademiska brister. Avsnittet inleds dock positivt med ett exempel på en institution som enligt utredarna lyckats värna och främja den akademiska friheten. Enligt en källa som vi haft kontakt med handlar det om Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. Varför UKÄ valt ut just denna institution är för läsaren inte uppenbart.
En metodreflektion är värd att återge (s. 99):
I samband med identifiering av lämpliga fallstudier har tillfrågade potentiella intervjupersoner vid några tillfällen avstått från att delta i intervjuer trots att de ansåg frågan vara viktig; priset för att medverka upplevdes vara för högt. Det har exempelvis funnits farhågor för repressalier både inifrån lärosäten eller från externa parter.
I den kanske minst övertygande delen av rapporten konstateras, tvärtemot många internationella mätningar, att Sverige ligger bra till i fråga om akademisk frihet (s. 129-134). Denna tes bygger på Academic Freedom Index, ett index som tagits fram inom ramen för projektet V-Dem vars föreståndare är professor vid Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg. GU:s statsvetare har alltså i två avseenden fått tjäna som akademisk måttstock.
I stället för att, lite polemiskt uttryckt, låta svenska forskare med stora statliga anslag ranka det egna landets akademiska frihet hade man kunnat använda exempelvis European University Associations rankningar. Då hade emellertid resultatet blivit mindre smickrande för svensk del.
Material som vi kunnat ta del av visar att det tidigt, i februari 2023, fanns kontakter mellan den dåvarande tillförordnade generaldirektören på UKÄ och föreståndaren för Nationella sekretariatet för genusforskning, där sekretariatet erbjöd sig att bidra med ”material och kompetens”, något som gd:n i materialet uttrycker stor entusiasm inför.
Emellertid har sekretariatet en särställning vid GU som ”nationell enhet” med särskilt regeringsuppdrag att främja genusvetenskapen, vilket bestämdes under Göran Perssons S-regering. Sekretariatets medverkan skulle alltså kunna ses som ett försök till politisk styrning. Det vore ironiskt om en utredning av akademisk frihet själv varit politiskt styrd. Att sekretariatet skulle ha satt några större spår i rapporten har vi dock inte kunnat upptäcka.
EJO/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦