Professorn som blev ledningens fiende nr. 1: selektiv rättvisa vid Högskolan i Halmstad upprör

Med ett allt mer omfattande regelverk blir det desto sannolikare att du som lärare eller forskare har begått någon form av regelbrott, kanske utan att veta om det. Det kan utnyttjas av högskoleledningar som vill göra sig av med obekväma medarbetare. Det här är historien om Sveriges mest utredda professor.

Karin Pettersson, chef för förlossningsvården på Karolinska universitetssjukhuset, blev nyligen avskedad med omedelbar verkan. Vad hade hon gjort? Åsamkat onödigt lidande för blivande mödrar? Utfört felaktiga ingrepp på spädbarn? Nej, anledningen var enligt Aftonbladets rapportering ”[a]tt hon använt sin jobbmejl i andra sammanhang, och hur hon redovisat sina bisysslor”. Detta räknas nämligen som ”grov illojalitet” på Karolinska.

Anklagelserna mot Karin Pettersson sammanfattas enligt samma källa i en 22 sidor lång rapport, där de externa advokaterna gått igenom fyra års mejlhistorik.

Enligt en medarbetare, läkaren Oscar Simonson, en av dem som slog larm om Macchiarini, handlar det om en ledningsstrategi för att undvika det egna ansvaret. När man vill bli av med någon riktar man därför in sig på formaliteter snarare än på anklagelser som kan ifrågasättas. Alternativt kan en anonym anmälan vara en del av en strategi för att få personens jobb. Effekten är en tystnadskultur. Simonson kommenterar:

– Det är väldigt tråkigt för Karin Pettersson, men också för sjukvården, när en så tongivande enhet som Karolinska har slagit så snett så många gånger. Det blir en oro i sjukvården – ska alla vara rädda för att gå till jobbet?

Simonson själv säger sig ha rättsskydd av sju jurister gentemot Karolinska institutet. Uppslutningen bakom Pettersson, som varit mycket uppskattad särskilt av de yngre medarbetarna, har varit massiv och över 2 600 personer undertecknade en namninsamling till stöd för henne.

Tyvärr är Peterssons fall inte något unikum i svenskt högskoleväsende. Academic Rights Watch har dokumenterat många fall där professorer och andra utreds för än det enda, än det andra (sök på ”utredning” på vår hemsida).

Generellt saknas oberoende rättsskipning inom högskolorna, som påminner om små diktaturer i staten, där makten, i förlängningen rektor, har tolkningsföreträde angående vem som ska anses ha begått en förseelse. Vår tidigare granskning fann att om ett ärende kommer upp i personalansvarsnämnden, där rektor är ordförande, är det i princip redan avgjort – 9 fall av 10 leder till en fällande dom. I 40 procent av fallen var den anklagade själv inte närvarande när domen föll.

Ett av våra fall sticker ut: ingen har oss veterligen utsatts för en så omfattande serie av interna och externa utredningar som professorn i företagsekonomi Klaus Solberg Söilen (KSS) vid Halmstads universitet (se våra inlägg nedan under ”Liknande ärenden”).

Problemen började när KSS underkände halva klassen av internationella betalande studerande på en metodkurs. Men egentligen kan det handla om något helt annat, som att man vill lägga ner stora delar av utbildningen i företagsekonomi. Enligt uppgifter som vi fått sker detta just nu, i bakgrunden. Är utredningarna mot KSS i så fall en dimridå?

De utredningar som riktats mot KSS som vi informerats om gäller:

– Påstådd bristande rättssäkerhet vid examination på kursen

– Påstådd diskriminering av asiatiska studenter

– Påstått brott mot GDPR i samband med undervisningen

– Påstått plagiat av forskning

– Påstådd avsaknad av etikprövningstillstånd

Av dessa fann internutredningar att det funnits vissa problematiska aspekter av examinationen, men att det inte förekommit diskriminering. Även de långsökta anklagelserna gällande GDPR kunde snabbt avskrivas. De andra anklagelserna behandlas i skrivande stund av Npof och Önep och inget beslut har vunnit laga kraft.

De flesta utredningarna hänför sig till det faktum att KSS:s kurs utmynnar i en artikel som lärare och studenter skrivit tillsammans för att studenterna ska få lära sig hur vetenskap går till i praktiken. Även om detta moment inte är helt oproblematiskt har det inte uppstått några problem tidigare. I högskolans senaste ”Utredning om misstanke om avvikelse från god forskningssed” läser vi:

Klaus Solberg Söilen har vid upprepade tillfällen publicerat bearbetade studentarbete i vetenskapliga tidskrifter tillsammans med de berörda studenterna (en sökning ger elva träffar på sampublicerade arbeten sedan 2013).

Denna gång ingick det emellertid i studenternas forskningsuppgift att fråga deltagare om deras religiösa tillhörighet – vilket enligt etikprövningslagen är en ”känslig personuppgift”. Enkätfrågor som forskare har ställt i alla tider har plötsligt blivit något som man behöver särskilt tillstånd av en myndighet, Etikprövningsmyndigheten, för att få ha med.

I gengäld motanmälde KSS den person som framstår som pådrivande i kampanjen mot honom, akademichefen Catherine Legrand, för kränkande särbehandling. Och fick rätt! Åtminstone trodde KSS att han fått rätt tills han blev varse att rektor Susanna Öhman, i sin allsmäktighet, gått in och ändrat de externa utredarnas slutsats till att ingen kränkande särbehandling förekommit. Sedan avskrev Öhman själv ärendet. 

Den praktiska slutsatsen är: du kan aldrig vinna juridiskt mot högskolan eller dess chefer på hemmaplan. Det ser i slutänden rektor till.

Läsaren kanske tror att han eller hon själv går säker. Men vem har inte använt sin högskolemejl för privata ärenden, glömt att fylla i en trivial bisyssla eller struntat i att etikpröva forskning där det uppenbart inte behövs?

Eller i något sammanhang överdrivit sin vetenskapliga meritering? Catherine Legrand avgick som chef på sin tidigare högskola, Linnéuniversitetet, efter att en extern granskare funnit henne skyldig till ”avvikelse från god forskningssed av grov oaktsamhet”. Hon hade genom att överdriva sitt h-index (ett mått på vetenskapligt genomslag) angivit felaktiga siffror för hur citerade hennes artiklar är.

Liknande frågetecken uppstod nyligen i fråga om rektor Susanna Öhmans Google Scholar-profil. ARW påpekade i ett mejl till Öhman att hon inte tycks vara upphovsman till den publikation som där anges som hennes mest citerade, motsvarande 25 procent av hennes citeringar. I sitt svar medgav Öhman att hon felat och tog bort publikationen från profilen.

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦

Liknande ärenden