Att ta upp känsliga teman i syfte att utmana invanda föreställningar och värderingar som förberedelse för det ansvarfulla arbetet som psykolog är inte längre möjligt i Lund. Det blev Johan Grant varse när han undervisade på det s.k. Externatet. Efter att flera kvinnliga studenter känt sig kränkta och vissa reagerat med depression och ångest har Grant fråntagits kursen. För att få ledningens agerande utrett har Grant anmält sig själv för ”kränkande särbehandling alternativt diskriminering av studenter”.
Att vara psykolog är en ansvarsfull uppgift som rimligen förutsätter att man inte själv går och bär på psykologiska störningar och trauman, som kan negativt påverka behandlingen av framtida patienter som kanske befinner sig i akuta kristillstånd. Därför har det ansetts självklart att blivande psykologer ska, som en del av utbildningen, få sina fördomar och värderingar utmanade.
Men denna praxis kan nu vara ett minne blott.
Ett moment i gruppterapi på psykologutbildningen i Lund kring det tydligen känsliga temat ”Var är pappa?” visade sig nämligen vara mer problematiskt än man skulle kunnat tro. Flera kvinnliga studenter som deltog i det s.k. Externatet upplevde temat som sexistiskt. En lesbisk studerande ansåg det vara exkluderande och ”homofobt”. Några reagerade rentav med depression och ångestattacker, som i ett fall ”varade i flera månader”.
Efter att fem studenter protesterat till studierektorn, Jonas Bjärehed, drog denne slutsatsen att kursmomentet ”strider mot etiska normer och riktlinjer som gäller för verksamhet vid Lunds universitet” varför studenterna ska befrias från kursen och få en kompletterande skriftlig uppgift. Angående vad det skulle vara som konkret strider mot värdegrunden fick den ansvarige adjungerade läraren, Johan Grant, höra att det ”måste rör sig om sådant som diskriminering och kränkande särbehandling”. Bjärehed framhöll också att ”snällhet är en princip som är viktig i arbetet”.
Lite senare fick Johan Grant beskedet av prefekten Robert Holmberg att han fråntagits undervisningen på Externatet. Av allt att döma kommer hans förordnande sedan åtta år tillbaka inte att förlängas.
Allt detta enligt ett granskande reportage i studenttidningen Lundagård. Författare är Louise Lennartsson, som nyligen belönades med ARW:s pris för akademisk frihet, en händelse som uppmärksammades i lokalpressen.
Johan Grant kommenterar saken i ett eget inlägg i samma nummer. Enligt honom handlar Externatet om att utmana tre föreställningar som Grant menar strider mot vetenskapen: 1) att exponeras för svårigheter skadar snarare än stärker, 2) att känslor är mer rationella än förnuftet samt 3) att livet är en kamp mellan goda och onda människor.
Kursen är enligt utvärderingar mycket omtyckt av de flesta studenterna men nästan varje termin finns det någon som anklagar momentet för att kränka, utlösa eller förvärra psykiska störningar m.m.
– Anklagelserna bygger nästan alltid på att studenterna inte kan eller vill skilja på sina upplevelser och en mer objektiv verklighet, menar Grant.
Grant och hans kollegor har därför övervägt om momentet ska vara obligatoriskt men ansett det befogat med hänvisning till psykologyrkets natur.
– Min bedömning är att kursen inte ställer för höga krav. Tvärtom tycker jag, andra lärare och många studenter, att kraven på exponering och självreflektion är för låga.
Grant menar också att regeln att studenter kan kräva en ny examinator för att garantera rättssäkerhet i praktiken används för att sänka kraven:
– När jag vid några tillfällen inte släppt igenom studenter som uppvisar allvarliga brister har de i alla, utom ett, fall krävt en ny examinator. I alla dessa fall har studenten fått en lättare uppgift och/eller en mindre meriterad examinator, skriver Johan Grant.
Grant noterar att ledningens agerande är en överträdelse av lärofriheten, en väsentlig del av den akademiska friheten. Lärofriheten innebär bl.a. att en lärare har rätt att undervisa utan störande inblandning, vilket här knappast uppfyllts. Denna frihet är, till skillnad från forskningsfriheten, tyvärr inte skyddad i svensk lag, vilket den dock är i nästan alla andra europeiska länder. Den skyddas även i internationella överenskommelser, varav UNESCOS rekommendationer för personal inom den högre utbildningen (1997) är en av de tyngre (se artikel 28). Sverige och dess statliga högskolor är enligt dokumentet skyldiga att göra allt de kan för att principerna ska uppfyllas, men det verkar Psykologiska institutionen inte känna till – alternativt inte bry sig om.
– I mitt fall har jag efter åtta års adjungering plötsligt och utan begriplig motivation fråntagits mitt arbete vid Lunds universitet, skriver Grant.
Men han har hittat ett finurligt sätt att få saken utredd:
– Klarhet och diskussion är bäst för alla. Därför har jag anmält mig själv för kränkande särbehandling alternativt diskriminering av studenter, skriver Grant.
Möjligen överskattar emellertid Johan Grant ledningens vilja och förmåga till opartisk utredning av händelseförloppet, men det får i så fall framtiden utvisa.
EJO/JSS/MZ/AE
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦
Liknande ärenden
Efter Jomshof-affären vid GU: bråttom säkra yttrandefriheten vid våra högskolor
Hot nr 1: Sveriges hyperfeminina kultur största hotet mot den akademiska friheten
Lundalärare pressad efter studentprotest: föreläste om biologiska könsskillnader
Lektorer vid Högskolan Väst utreds för religiös diskriminering: föreläste om JS Mill