ARW tar här upp en avbruten professorsrekrytering i historia vid Uppsala universitet, efter att ärendet nyligen uppmärksammats av Ivar Arpi. Vi lägger till ytterliga några pusselbitar, som ger en tänkbar förklaring till att motiveringen ändrades från att handla om ett ”närmast enkönat” sökfält till att fokusera på justeringar av kravprofilen i syfte att starkare betona vikten av ”bidrag till det internationella vetenskapssamhället”.
Ivar Arpi tar på sin blogg upp en aktuell professorstillsättning i historia, med inriktning mot modern historia, vid Uppsala universitet (UFV-PA 2020/3831). Sista ansökningsdatum var 2021-04-15. Ansökningstiden förlängdes en gång till och med 2021-05-18. När tiden löpte ut fanns bland de arton sökande fyra kvinnor (22 procent). Detta faktum föranledde följande skrivning i protokollet för ett sammanträde i Historisk-filosofiska fakultetsnämnden 2021-05-25, under ”meddelanden”:
[Fakultetshandläggaren] meddelar att ansökningstiden gått ut för anställningen som professor i historia med inriktning mot modern historia. Eftersom sökfältet är närmast enkönat planerar fakulteten att anhålla hos rektor om att avbryta rekryteringen för att göra en ny utlysning vid ett senare tillfälle och då vidta ytterligare åtgärder för att få sökanden från båda juridiska könen.
Lite senare, 2016-06-15, hålls ytterligare ett sammanträde i fakultetsnämnden. I protokollet finns punkten ”Avbrytande av rekrytering” med samma fakultetshandläggare som föredragande. I protokollet anges följande beslut: ”Historisk-filosofiska fakultetsnämnden föreslår rektor att rekryteringen av en professor i historia med inriktning mot modern historia avbryts.” I motiveringen hänvisas emellertid inte längre till ”enkönat” sökfält, utan som Arpi noterar, ges en helt annan motivering:
Utifrån en samlad genomgång av ärendets hantering gör historisk-filosofiska fakultetsnämnden i samråd med historiska institutionen bedömningen att fakulteten vill göra justeringar i kravprofilen för anställningen för att den bättre ska svara mot institutionens behov och den strategiska betydelsen av rekryteringen. Rekryteringen av en professor i historia med inriktning mot modern historia bedöms som en viktig del av arbetet med att stärka den modernhistoriska profilen vid historiska institutionen och den anställningsprofil som tagits fram betonar inte i tillräckligt hög grad vikten av bidrag till det internationella vetenskapssamhället och erfarenhet av arbetet i internationella sammanhang. För att möjliggöra en ny utlysning vid ett senare tillfälle och med en reviderad anställningsprofil, vilken föreslås tas fram av en för ändamålet utsedd sökgrupp och översättas till engelska för att underlätta internationell spridning, behöver rekryteringen i detta skede avbrytas.
Arpi har rätt i att man här börjar ana ugglor i mossen. Vad var den egentliga motiveringen för att vilja avbryta rekryteringen?
Värt att nämnda är att det i utlysningen av tjänsten redan står att ”den sökandes bidrag till det nationella och internationella vetenskapssamhället ska beaktas”. Bland de sökande var vidare sex verksamma vid utländska universitet (Helsingfors, Hong Kong, London, Oldenburg, Oulu, Åbo).
Beslutet att avbryta rekryteringen fattas till slut av rektor 2021-06-21. Där läser man:
Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad rektor i närvaro av prorektor Coco Norén och universitetsdirektör Caroline Sjöberg, efter föredragning av [fakultetshandläggaren]. Närvarande därutöver var akademiombudsman Per Abrahamsson och Uppsala studentkårs ordförande Jacob Färnert samt sakansvarig dekan Erik Lindberg.
Undertecknat beslutet har rektor Anders Hagfeldt och – samma fakultetshandläggare.
Arpi spekulerar att det hela kan handla om att byta motivering i syfte att undvika kritik. Det är fullt möjligt. Men det finns även en annan tänkbar förklaring.
Till omständigheterna hör nämligen att Hagfeldt nyligen tillträdde som rektor i Uppsala. Dessförinnan innehade han en prestigefull professur i Lausanne i Schweiz. Enligt Google Scholar har hans arbeten citerats mer än 100 000 gånger.
Misstanken uppstår nu att den nya motiveringen för att avbryta tillsättningen som i stället för att betona kön framhåller ”vikten av bidrag till det internationella vetenskapssamhället och erfarenhet av arbetet i internationella sammanhang” skräddarsytts för att vara acceptabel just för den internationella toppforskaren Hagfeldt, som utan att förstå de egentliga sammanhangen – att avbrytandet var en del i en radikal jämställdhetsstrategi – sedan undertecknat beslutet.
Att förhindra att en man blir ny professor i historia är tydligen så viktigt för vissa inom fakulteten att alla medel är tillåtna, vilket inkluderar att föra sin egen rektor bakom ljuset.
Vidare: om tjänsten utlyses på nytt, vilka av de tidigare sökande kommer att söka igen? Förutom att hanteringen varit allt annat än transparent sänder den signalen att de sökande inte dög. Här föreligger en reell risk att man får faktiskt får ett mindre sökfält och kanske går miste om kompetens. Inte heller denna uppenbara problematik verkar spela någon roll för fakultetens kvoteringsivrare.
Kanske är detta en feltolkning av situationen, men det är så det ser ut. Det är illa nog.
EJO/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦
Liknande ärenden
Privat företag hjälpte Uppsala universitet tysta professor: riggade arbetsmiljöundersökning
ÖNH underkänner Uppsala-tillsättning i rasismforskning: ”sakkunnigas bedömningar inte självständiga”