Kan det vara så att män och kvinnor utvecklas i olika riktning: unga kvinnor är försiktigare och mer återhållsamma men blir med tiden tuffare och mer frimodiga; unga män är framåt och öppna för alla idéer, även de mest kontroversiella, men så småningom infinner sig en tendens att fastna i konventioner och intellektuell lättja?

På ARWs hemsida kan man läsa (i ett inslag från 2019):

Sverige befinner sig idag i bottenskiktet i Europa vad gäller skyddet för den akademiska friheten, enligt aktuella vetenskapliga studier och andra rankningar. Academic Rights Watch verksamhet bekräftar denna bild. Vi har sedan 2012 dokumenterat flera hundra överträdelser av forskare och lärares rättigheter. Hur kan det komma sig och var finns de djupare orsakerna?[1]

Förklaringen till den uppkomna situationen menar man vara att Sverige präglas av en extremt feminin kultur.[2] Eftersom kvinnor tycks ha en högre känslighet än män för påståenden och uppfattningar som skulle kunna uppfattas som kränkande, leder en allt större andel kvinnor inom akademin till en ökad ängslighet inför vad som kan anses acceptabelt att framföra (och därmed också till ett ökande antal anmälningar mot enskilda lärare). Så skulle åtminstone en teori om sambandet mellan en ”feminin kultur” och brister i den akademiska friheten kunna formuleras. ”Vi kan inte längre blunda för att kvinnor i genomsnitt har en större benägenhet än män att vilja förbjuda yttranden. Samtidigt ökar det kvinnliga deltagandet vid våra högskolor, bland såväl lärare som studenter”, hävdas i en debattartikel i Expressen.[3]

En förklaring till skillnaden mellan kvinnor och män, även om skillnaden inte ska överdrivas, skulle kunna vara att kvinnor är mer försiktiga, trygghetssökande och empatiska, medan män är mer riskbenägna, orädda och något mindre empatiska. Enligt ett sådant synsätt är kvinnor helt enkelt mer oroade än vad män är för att människor ska bli kränkta (av vissa yttranden) och fara illa. Detta bekräftas av en av försvararna av ett upprop mot att Sverigedemokraternas partisekreterare (liksom övriga partiers partisekreterare) var inbjuden av Göteborgs universitet att för blivande journalister föreläsa om partiets kommunikationsstrategi: ”namninsamlingen /…/ springer ur ’rädsla och oro’.”, menar hon.[4]Detsamma påpekas i en debattartikel i Svenska Dagbladet: ”Det finns många exempel där både verksamhet och lärarprofessionalitet undermineras genom extrem sensitivitet för vad som eventuellt kan stöta någon.”[5] Ytterligare ett exempel är när ett seminarium om författaren och debattören Kajsa Ekis Ekmans bok Om könets existens som skulle ha ägt rum på Mittuniversitetets Forum för genusvetenskap, ställdes in. Det fanns nämligen en risk för att människor skulle bli kränkta.[6] Männen däremot är mer benägna att ta risken att t.ex. bjuda in en kontroversiell föredragshållare; att vissa åhörare skulle kunna ta illa upp är av underordnad betydelse. Liknande affärer på temat ”potentiell kränkning p.g.a. kön eller etnicitet” är den uppmärksammade Hesslow-affären[7], Aronsson och n-ordet[8], Konstfack och Vita havet[9] samt kontroverserna på sexologiutbildningen i Malmö[10]; samtliga torde vara välbekanta för ARWs läsare.[11]

Ängslighet, försiktighet och oro för att andra ska bli kränkta är förstås i sig inte negativa egenskaper, snarare tvärtom. Men i akademiska sammanhang är det olyckligt om de övertrumfar värden som sanningssökande, rationalitet, ämneskunskaper och intellektuell nyfikenhet.

Är det då så att kvinnor är mindre öppna för okontroversiella frågor och perspektiv? Man kan ju lätt tro det av resonemangen ovan: en ängslighet och försiktighet som gör att man vill hindra synpunkter, och ibland till och med evidensbaserade forskningsrön, från att framföras, kanske hela forskningsområden från att utforskas.

En annan bild framträder dock ofta när min man och jag hamnar i sällskap med andra äldre par: jag slås av hur männen ofta dominerar genom att berätta om sina egna bedrifter och vädra sina stockkonservativa åsikter, medan kvinnorna, i den mån de lyckas få en syl i vädret, visar en betydligt större öppenhet och nyfikenhet inför nya människor och nya områden.

Kan det vara så att män och kvinnor utvecklas i olika riktning: unga kvinnor är försiktigare och mer återhållsamma men blir med tiden tuffare och mer frimodiga; unga män är framåt och öppna för alla idéer, även de mest kontroversiella, men så småningom infinner sig en tendens att fastna i konventioner och intellektuell lättja?

Om detta stämmer skulle en slutsats kunna vara att bäst akademisk nivå mätt i forskningens kvalitet och akademisk frihet, uppnås genom en satsning på unga män och något äldre kvinnor? Ja, det var åtminstone vad jag hade tänkt komma fram till när jag började skriva denna krönika, men jag tvingas motvilligt konstatera att slutsatsen knappast håller (åtminstone inte med nuvarande underlag).

Till att börja med måste man ifrågasätta om förbudsivrandet, överkänsligheten och viljan att anmäla potentiellt kränkande yttranden, är så omfattande. Förvisso finns en ökad rädsla bland universitetslärare att ”trampa i klaveret”[12], och det finns de som menar att anmälningar som enstaka studenter gör och alltid har gjort mot enskilda lärare numera leder till mer omfattande konsekvenser än för bara något tiotals år sedan.[13] Men det är svårt att hitta annat än handplockade exempel och enstaka yttranden som stödjer detta. En professor i juridik[14] t.ex. berättar (på Facebook) att sådant på hans institution i Stockholm förekommer i mycket begränsad omfattning. För det andra bör man vara försiktig med att dra slutsatsen att en eventuell ökning i känslighet (eller vad vi nu ska kalla det) har med kvinnlig närvaro och en feminin kultur att göra. På juristlinjen som nämndes ovan är ju numera, liksom inom de flesta högskoleutbildningar, kvinnorna i majoritet. Och i ett land som USA, som enligt ARW präglas av en maskulin kultur[15], verkar ängsligheten vara tämligen omfattande. Därtill kommer självklart det tvivelaktiga i att låta sådant som ålder och kön över huvud taget ha betydelse för hur man antar studenter eller engagerar medlemmar till en forskningsgrupp!

Låt mig därför avsluta med några tämligen triviala påpekanden som alla inom akademin, oavsett kön, ålder, etnicitet etc., borde kunna instämma i (även om de inte alltid gör det):

• En framgångsrik partistrateg måste tillåtas föreläsa om partistrategi, i synnerhet för blivande journalister och inte minst om strategin varit framgångsrik.
• Sanningsanspråk, t.ex. om intelligensskillnader mellan olika grupper av människor, ska bemötas på ett annat sätt, nämligen med andra sanningsanspråk, än värderingar (som kan bemötas med andra värderingar).
• Det är skillnad mellan att tala om ett ord, t.ex. säga att förr i världen kallades samer för ”lappar”, och att tala om människor, t.ex. kalla samer för lappar.
• En föreläsare i ett kursmoment om kontroversiella och fördomsfulla bilder, symboler eller stereotyper måste tillåtas visa dessa.
• Ibland är en cigarr bara en cigarr. M.a.o. ett uttryck som ”svart kaffe” betyder just svart kaffe, dvs kaffe utan mjölk, och ingenting annat.
• Skjut inte budbäraren! M.a.o. måste man skilja mellan forskningsresultat och hur de utnyttjas/kan utnyttjas för icke önskvärda syften.[16]

Till sist:

• Akademins verksamhet där kunskapssökande och sanningskärlek, hur ”obekväma” resultaten än blir, bör vara fokus, måste skiljas från akademin som arbetsplats, där ett gott arbetsklimat bör eftersträvas och sådant som trakasserier och diskriminering undvikas (liksom på alla arbetsplatser). Lärosätenas primäruppgift är dock det förstnämnda, inte att skapa ett bättre samhälle eller att få människor att må bra![17]

Lotta Knutsson Bråkenhielm

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦

Noter

[1] https://academicrightswatch.se/?p=3652

[2] Se min förra krönika: https://academicrightswatch.se/?p=4628#more-4628

[3] https://www.expressen.se/debatt/sa-hotas-hogskolornas-yttrandefrihet-av-kvinnor/

[4] https://www.expressen.se/gt/akademiker-forsokte-stoppa-richard-jomshofs-forelasning/

[5] https://www.svd.se/universitet-kapitulerar-for-ratta-asikter?fbclid=IwAR2OKgCebCMWr_B5LwhrzNHd4HAKRu8JW0_1Brb9TwYzOY1tkpJHgO5MXSU

[6] https://www.svt.se/kultur/universitet-stallde-in-seminarium-om-kajsa-ekis-ekmans-bok

[7] https://academicrightswatch.se/?p=3413

[8] https://universitetslararen.se/2019/12/18/studenter-reagerade-starkt-pa-n-ordet/

[9] https://www.svt.se/kultur/konstfacks-utstallningsrum-vita-havet-utloser-rasismdebatt

[10] https://academicrightswatch.se/?p=4632#more-4632

[11] Påpekas bör att även män återfinns bland dem som protesterar, men kvinnorna förefaller vara i klar majoritet.

[12] https://universitetslararen.se/2019/12/18/otydlig-grans-mellan-hansyn-och-sjalvcensur/

[13] Se t.ex. intervju med Germund Hesslow: https://www.youtube.com/watch?v=ZWDSTfMRU-g

[14] Roger Persson Österman, professor i finansrätt

[15] ”Nästan alla vetenskapligt framstående länder har enligt Hofstede en utpräglat maskulin kultur, exempelvis USA, Tyskland, Japan och Kina. Det gäller också de länder som har de mest framstående universiteten enligt Times Higher Education.” (https://academicrightswatch.se/?p=3652)

[16] Detta syftar på händelserna på sexologiutbildningen i Malmö. Den lilla grupp som skrivit anmälan var bl.a. upprörda över att de under lektionstid inte tilläts ställa föreläsaren till svars för att hans forskningsresultat citeras av högerextremister. Anmälan kan i sin helhet läsas här: https://academicrightswatch.se/wp-content/uploads/2021/05/Anm%C3%A4lan-MaU-reviderad-version-kopia.pdf

[17] https://www.axess.se/artiklar/en-kvavande-konformism/