Tumultartade händelser utspelar sig på KTH efter ARW:s avslöjande om rektor Sigbritt Karlssons beslut att kalla den egna skolchefen Muriel Beser Hugosson som professor utan sakkunnigprövning. Trots svaga forskningsmeriter blev Hugosson på så sätt ”meriterad” för ett rektorsuppdrag i Skövde. Efter att en medarbetare anmält kallelsen kräver UKÄ nu svar från KTH:s styrelse. En skarpt formulerad skrivelse från KTH:s skolkollegier till styrelsen ifrågasätter såväl rektors som dekanus agerande, varav den senare i dagarna lämnat sitt uppdrag. I en intern skrivelse går rektor, slutligen, till angrepp mot ARW, vars avslöjanden om maktmissbruk av myndighetschef enligt henne utgör ”förtal”.
Att vara professor på KTH inom ett visst ämne betyder inte längre nödvändigtvis att man är expert inom det ämnet; utan det kan betyda att man anses vara är en god ledare eller administratör – eller bra på något helt annat.
Det är troligen den slutsats som många dragit av ARW:s uppmärksammade avslöjande om hur det gick till när KTH nyligen kallade en egen linjechef som professor.
Det var den 8 mars i år som den officiella processen inleddes att kalla chefen för Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad (ABE), Muriel Beser Hugosson, som professor (Dnr VL-2022-0029 2.5.1). Dekanus Anders Forsgren såg till att inget sakkunnigutlåtande inhämtades, trots Hugossons inaktivitet och blygsamma meriter inom forskningen.
Bara två dagar senare, 2022-03-10, fattar rektor Sigbritt Karlsson beslutet om kallelsen (Dnr VL-2022-0029 2.5.1.), med generöst satt lön på 100 000 kronor. I motiveringen nämns främst administrativa meriter och insatser ”rörande jämställdhet och mångfald på många nivåer”.
Det är, som vi skrev, svårt att inte sätta händelsen i förhållande till Muriel Beser Hugossons ansökan om posten som rektor vid Högskolan i Skövde och se den som ett led i ”meriteringen” för detta uppdrag (för vilket hon i skrivande stund är huvudkandidat). Sigbritt Karlsson har, för övrigt, tidigare varit rektor vid samma lärosäte.
Det är ingen överdrift att slå fast att ARW:s avslöjande om kallelsen slagit ner som en bomb på KTH.
Det första som sker är att en medarbetare 2022-05-03 anmäler KTH och rektor till Universitetskanslerämbetet (UKÄ). I anmälan hävdas bl.a. att det brutits mot reglerna för kallelseförfarandet, som – framhåller anmälaren – ska användas restriktivt ”för att konkurrera om internationellt mycket framstående forskare”. Anmälaren påpekar också att erfarenhet av jämställdhetsfrågor osv. inte faller under ”vetenskaplig och pedagogisk skicklighet”.
UKÄ inser tydligen omedelbart allvaret i situationen, och 2022-05-09 inkommer till KTH en ”Begäran om yttrande angående handläggningen av en kallelseprofessur”. Deadline för KTH:s styrelses yttrande till UKÄ är satt till 2022-09-01.
Några dagar senare inkommer till styrelsen en skarpt formulerad skrivelse från KTH:s skolkollegier (2022-05-06). Kollegierna vid ABE, EECS och SCO skriver:
I motiveringen till att kalla skolchefen till professor anges speciellt att det skulle ”skapa legitimitet inom organisationen” om skolchefen blev professor. Vi har svårt att se något som förstör legitimiteten mer för en chef än att vederbörande har fått hoppa över den akademiska granskningen av meriter som alla andra måste gå igenom, eller att ha låtit en underlydande gå förbi sedvanlig process. Vi finner det mycket anmärkningsvärt att KTH:s rektor har en sådan syn på vad som ger legitimitet åt en ledare.
Enligt skrivelsen skadar beslutet om kallelsen ”bilden av KTH som ett respekterat, internationellt framstående universitet”. Skulden läggs på rektor och ansvarig dekanus som ”med handläggningen av detta ärende förverkat sitt förtroende inom fakulteten”. Om inte kraftfulla åtgärder vidtas för att återställa förtroendet ”anser vi att deras arbetsuppgifter ska överlämnas till prorektor och prodekanus under det som återstår av respektive mandatperioder”, skriver skolkollegierna. Liknande kritik yttras i en skrivelse från kollegierna vid skolorna CBH och ITM.
Samma dag (2022-05-06) skickar Anders Forsgren ett e-brev med två skrivelser, varav det ena är skrivet av rektor och det andra är ett tillägg av Forsgren själv.
Rektor medger i sin skrivelse att KTH även tidigare kallat interna personer som professorer: ”Under de senaste c:a 10 åren har 2 till 3 interna personer kallats och det har handlar om kallelse för ledarskapsroller.” Detta har gjorts för att kompensera för att ledarskapsroller ”innebär att meriteringen går långsammare”. Tanken är således att ledningspersoner ska få en gräddfil till professuren om de inte hunnit meritera sig för att bli vetenskapligt konkurrenskraftiga.
I det avslutande stycket om ARW hårdnar tonen plötsligt. Fram träder för ett ögonblick en annan Sigbritt Karlsson – maktmänniskan:
För övrigt är Academic [R]ights Watch (ARW) en liten förening som i huvudsak ägnar sig åt smutskastning av ledare inom akademin. Det är en grupp män som tror sig sitta inne med sanningen och som har tummat på UNESCO-begreppet Academic freedom när de presenterar sig. De liknar mycket dagens troll på nätet eller internationella propagandagrupper. Just nu förbereder KTH anmälan för förtal eftersom det är precis det som ARW gör sig skyldig till i sitt senaste utspel.
Föreställningen att offentlig kritik av beslut fattade av högt uppsatta myndighetspersoner utgör ”smutskastning” och ”förtal” hör, upplysningsvis, inte hemma i en svensk kontext utan kännetecknar samhällssystem av mer totalitär art.
I motsats till andra instanser skyndar prefekterna på Hugossons egen ABE-skola, i en skrivelse till styrelsen från 2022-05-10, till kallelsens försvar. De menar att det är fel i sig att kritisera dekanus beslut att inte begära in sakkunnigutlåtanden samt att diskussionen behöver föras ”på ett anständigt sätt”, vilket enligt prefekterna innebär att inte ”ifrågasätta enskilda individers meritering och motiv”. Med andra ord yrkas det här på att locket ska läggas på.
Till slut blir trycket på dekanen Anders Forsgren för stort. I ett e-brev 2022-05-12 medger han, klädsamt, sin egen skuld men anser sig även vilseledd av rektor:
Rektor ville kalla NN till professor. Jag fick veta att NN var en av få toppkandidater för rektorsanställning på annan mindre högskola och att rektor ville behålla henne på KTH. Jag beredde ärendet. Det innefattar att jag beredde och fastställde anställningsprofil, bestämde att inte begära sakkunniggranskning samt bestämde att inte reservera mig mot ett sådant kallelsebeslut. Det var min bedömning då att det var det bästa för KTH. Som framgår av kallelsebeslutet var ett av syftena med kallelsen ’… För att säkerställa att NN får möjlighet att vidareutveckla sitt ledarskap till full potential under den nya perioden som skolchef vill KTH därför kalla henne till professor.’, vilket jag tolkar som att NN antingen kallas till professor vid KTH eller att NN går vidare i rektorsprocessen, inte båda. Från min sida uppfattade jag att det var outtalat underförstått. Ett handlande som bygger på ett sådant antagande är inte försvarligt i min roll som dekanus i en formell process som denna. Det är oprofessionellt och jag har brustit i min roll som dekanus. Jag borde agerat annorlunda.
Vidare:
Rektor fattade kallelsebeslutet. Detta kallelsebeslut är självfallet väldigt kontroversiellt, det inser alla. Jag hade därför väntat mig att kallelsen skulle fått relativt omfattande publicitet i positiva ordalag på intranätet som stöd. Det hittade jag dock inte. Däremot kom en artikel av rektors kommunikatör ett par veckor senare som presenterade NN som aktuell för posten som rektor i Skövde. Då insåg jag att det outtalat underförstådda var ett missförstånd från min sida.
Forsgren skriver, avslutningsvis:
Jag vill att styrelsen låter genomföra en oberoende utredning av ärendet på en nivå som innefattar intervjuer av inblandade personer inklusive mig. Det räcker inte att avgöra om eventuella felaktigheter begåtts. Det är viktigt att det skapas transparens. Det finns en stor frustration bland fakulteten som måste adresseras.
En vecka senare, 2022-05-18, meddelas internt att Forsgren avgår som dekan i ljuset av det inträffade. Avskedsbrevet inleds med följande ord:
Jag har just skickat ett meddelande till rektor och begärt att få avsluta mitt uppdrag som dekanus med omedelbar verkan, innefattande ordförandeskap i olika nämnder och råd. Jag har haft ert förtroende att verka som dekanus, ett förtroende som nu är skadat. Det är inte för mig avgörande om jag fattat rätt eller fel beslut i ett enskilt ärende. Jag har skickat ett meddelande till styrelsen angående det kallelseärende som diskuterats, som underlag för deras fortsatta hantering (bifogat nedan). Min bedömning är dock att jag inte är bäst lämpad att leda det fortsatta arbetet i den situation som uppstått, oavsett vad som händer. Jag anser därför att det bästa för KTH är att någon annan får förtroendet att vara dekanus.
Forsgren uttrycker återigen, denna gång indirekt, besvikelse över rektors agerande:
”Ett KTH” handlar för mig bland annat om att vi behöver kunna känna och visa tillit, respekt och förtroende för varandra i våra olika roller. Jag upplever tyvärr att detta inte genomsyrar verksamheten inom delar av organisationen som jag inte lett men som varit viktiga för mig i min roll som dekanus. Den tillit och det förtroende jag skulle behöva känna för att fortsätta som dekanus saknas.
Det blir intressant att se hur Högskolan i Skövde reagerar på det tumult som kallelseprofessuren utlöst på KTH. Risken är att det blir svårt att få medarbetarnas förtroende för en rektor vars professur är allmänt ifrågasatt på det utfärdande lärosätet, och där en av beslutsfattarna själv medgett brister och, som en konsekvens därav, avgått.
EJO/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦