Tag Archives: demokrati

Statsvetare i Lund lägger ner kurs: tvingades använda könskvoterad kurslitteratur

Ska högskolorna få tvinga lärare att använda viss kurslitteratur snarare än annan på deras egna kurser? Frågan aktualiseras i ett fall vid Statsvetenskapliga institutionen i Lund, som infört en regel som tvingar lärare att använda könskvoterad kurslitteratur. Minst 40% av kurslitteraturen måste enligt institutions genusdirektiv ha skrivits av kvinnliga författare. ARW utfärdar mot denna bakgrund en rekommendation som förbjuder högskolor att tvinga lärare att undervisa mot sitt eget bättre vetande och samvete.

Lektorn Erik Ringmar vid Statsvetenskapliga institutionen i Lund väljer nu att lägga ner sin kurs om kritiker av det moderna samhället. Detta efter att institutionen infört en regel som tvingar lärare att använda könskvoterad kurslitteratur där minst 40% skrivits av kvinnliga författare. Så här står det i ett internt dokument från 2016-02-10:

Den sedan tidigare införda huvudprincipen om att andelen kvinnliga/manliga författare till kurslitteratur ska ligga i spannet 40-60% eller, i de fall avvikelser förekommer, kompletteras med en tydlig motivering om varför så är fallet, har fortsatt implementerats av institutionsstyrelsen. I flera fall under 2015 har litteraturlistor återremitterats till kursansvariga, med uppgift att antingen förändra könsbalansen hos författare eller för att i särskild ordning argumentera för avvikelsen från huvudprincipen.

Institutionens policy i denna fråga stöder sig på tidigare dokument som tagits fram dels centralt vid Lunds universitet, dels vid institutionen.

Problemet för Ringmar var att själva idén med kursen var att den skulle bygga på konservativ primärlitteratur från sent 1800- och tidigt 1900-tal. Det gick dock inte att hitta tillräckligt många kvinnliga konservativa författare för att kvoten på 40% skulle uppnås.

Ringmar beskriver sitt bisarra problem i ett blogginlägg:

Det verkar som alla mörkblå bakåtsträvare var män. Kvinnorna, i alla fall de som uttryckte sig i skrift, var företrädesvis liberala och progressiva. Till slut lyckades jag i alla fall hitta en kvinnlig författare som var emot kvinnlig rösträtt.

Men det räckte inte långt. Studierektorn konstaterade att en sådan kurs aldrig skulle godkännas av institutionens kurslitteraturkommitté. Mycket riktigt fick kursen enligt Ringmar stark kritik av kommittén, särskilt av studentrepresentanterna, för ”brist på fokus på genus”. Dock nådde man en kompromiss. Kursen skulle godkännas om Ringmar lovade ta med en bok av Judith Butler, en känd radikalfeministisk författare i den poststrukturalistiska traditionen.

När kursen väl påbörjades HT2017 valde Ringmar dock att lämna Butler därhän då hennes skriverier måste ses som ovidkommande i sammanhanget. ”Ingen kurslitteraturskommitté i världen kan tvinga mig att undervisa på Judith Butler om jag inte vill”, skriver Ringmar på sin blogg.

Sedan hände det förutsägbara att någon student gick till studierektorn och klagade på att kursen inte följde kurslitteraturen. Studenten har fått stöd från studentkåren. Till slut ansåg Ringmar att måttet var rågat:

Eftersom jag insisterat på att ge en kurs om gamla mörkermän har jag nu fått rykte som ’’anti-feminist’’ och min kurs har blivit någonting som ska ’’pekas ut’’ och ’’avslöjas’’. … Jag har efter moget övervägande beslutat att inte ge kursen igen. Jag vill inte bli mobbad av studenter och jag vill inte att märkliga rykten ska spridas om mig bland kollegor. Synd, tycker jag, eftersom fascismens framväxt är ett viktigt ämne, inte minst just nu.

Om detta fall finns mycket att säga. I en aktuell undersökning av den akademiska frihetens ställning i Europa, som ARW tidigare uppmärksammat, framkom att Sverige är ett av få europeiska länder där det saknas lagstöd för lärares undervisningsfrihet, dvs. rätt att gestalta undervisningen efter egen kompetens och eget samvete (Karran, 2017). Här ligger Sverige efter t.ex. Ungern där sådant lagstöd finns. Ringmar och andra som råkat ut för liknande undervisningstvång – ARW har fått flera indikationer på att han är inte är ensam – kan alltså inte hoppas på stöd från det svenska rättsväsendet.

Tvångsåtgärder mot lärare i undervisningen strider dock mot Unescos internationellt överenskomna rekommendationer för högre utbildning. Så här står det i artikel 28:

Higher-education teaching personnel have the right to teach without any interference, subject to accepted professional principles including professional responsibility and intellectual rigour with regard to standards and methods of teaching. Higher-education teaching personnel should not be forced to instruct against their own best knowledge and conscience or be forced to use curricula and methods contrary to national and international human rights standards. Higher education teaching personnel should play a significant role in determining the curriculum.

Institutionens behandling av Erik Ringmar är ett slående exempel hur lärare blir ”forced to instruct against their own best knowledge and conscience”, vilket enligt Unesco alltså är förbjudet.

Erik Ringmar har således Unesco och det internationella samfundet på sin sida när han värjer sig mot institutionens och studenternas försök att tvinga på honom kurslitteratur han anser vara irrelevant och distraherande i förhållande till syftet med kursen. Alla andra synpunkter som getts av studenter och övriga i denna debatt, t.ex. i en artikel i studenttidningen Lundagård, väger därmed synnerligen lätt i jämförelse.

Unescos rekommendationer är förpliktande i den meningen att statliga svenska högskolor, inklusive Lunds universitet, måste göra allt som står i deras makt för att uppfylla principerna (artikel 74). Det är anmärkningsvärt att just en statsvetenskaplig institution utmärker sig genom att bryta mot en konvention som det beslutats om internationellt i demokratisk ordning, där saken dessutom gäller något för demokratin så centralt som den akademiska friheten. Borde inte statsvetarna i Lund själva bidra till demokratiutvecklingen eller åtminstone inte agera i motsatt riktning? Borde man inte känna till Unescos principer?

Statsvetenskapliga institutionen måste nu påbörja en demokratiseringsprocess av utbildningen där man gör allt för att leva upp till internationella överenskommelser. Framför allt måste man ta Unescos rekommendationer och de förpliktelser som de innebär på allvar och inrätta sin kursutveckling därefter.

Om litteraturkommittén ska vara kvar måste dess roll således begränsas till att endast utfärda rekommendationer, inte tvingande bestämmelser, angående kurslitteraturen. Den individuelle läraren kan sedan välja att inte hörsamma rekommendationerna om ett hörsammande skulle innebära att han eller hon tvingas undervisa i strid med sitt samvete eller bättre vetande.

Denna av ARW härmed utfärdade rekommendation i syfte att uppnå en Unesco-konform praxis gäller naturligtvis inte bara Statsvetenskapliga institutionen i Lund utan undervisningen vid våra lärosäten generellt. Valet av kurslitteratur vid våra högskolor får aldrig bli ett tvång där den undervisande läraren blir den som drar kortaste strået.

EJO/JSS/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Liknande ärenden

Ny brittisk studie: akademisk frihet i Sverige på europeisk bottennivå

Studenterna har mer makt än lärarna vid Blekinge tekniska högskola

Lektorer vid Högskolan Väst utreds för religiös diskriminering: föreläste om JS Mill

Posted in Akademisk frihet | Tagged , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Statsvetare i Lund lägger ner kurs: tvingades använda könskvoterad kurslitteratur

Rektorsvalet i Karlstad: huvudkandidat beskriver ARW-kritik som ”desinformation”

När rektorskandidaten Johan Sterte var på besök i Karlstad för att höras av personal och studenter konfronterades han med ARW:s kritik mot hans ledarskap. I lokalpressen beskrev Sterte kritiken som ”störande”, ”smutskastning” och ”desinformation”. I detta inlägg bemöter vi Stertes påstående om att det skulle röra sig om illa underbyggd kritik. Vi gör det genom att räkna upp de 27 angivna källorna i våra inlägg om honom.

Enligt den statistik som vi har tillgång till har vårt senaste kritiska inlägg om Johan Sterte, tilltänkt rektor, haft hundratals läsare i Karlstad. När Sterte gästade staden i veckan (den 14 mars) för att höras av personal och studenter konfronterades han mycket riktigt med vår kritik. Efteråt fick han i lokalpressen frågan vad han ansåg om kritiken:

– Den är mycket tendentiös och väldigt störande. Inte bara för mig utan för alla medarbetare som också blir drabbade. Det är ett fenomen i tiden att en konstellation kan utnämna sig till poliser på ett sätt som inte är rumsrent, för att smutskasta en person som de inte känner eller ens träffat. Det är en starkt vinklad redogörelse de lägger fram.

ARW har i två inlägg (se länkar nedan) granskat Sterte. Det rör sig om akademiska och andra tveksamheter under hans nuvarande rektorskap vid Luleå tekniska universitet. Vår kritik har fokuserat framför allt på hans nedmontering av det kollegiala medbestämmandet och flera ifrågasatta utköp av akademisk och annan personal.

Då det tydligen saknats facklig insyn i utköpen kan man inte utesluta att det delvis handlar om att bli av med interna kritiker. Vi har också konstaterat att Sterte i ett remissvar på den s.k. Ledningsutredningen förordat såväl renodlad linjestyrning som sekretess när det gäller vem som ställer upp i rektorsval.

På dessa grunder varnade vi Karlstad för vad vi, mot bakgrund av vår samlade dokumentation, betecknade som ett oakademiskt och odemokratiskt ledarskap.

Tydligen var kritiken inte helt osann trots allt. Så här uttalar sig Sterte i Nya Wermlands-Tidningen:

– Men liksom att det kan finnas spår av nötter i choklad, så finns det spår av sanning bakom kritiken. Det är sant att medarbetare har köpts ut och att jag anser att beslutsfattande ska utgå ifrån rektor. Resten av kritiken är oförsvarbar och det är alltid en risk för mig att uttala mig om sådana här påståenden eftersom det inte finns någon arena för mig att möta dem. Därför har jag valt att inte göra det med stor risk för att det trappas upp.

Sterte anger inte vilken del av kritiken han anser vara oförsvarbar och varför. Han fortsätter:

– Det är kanske dags att införa en professur i desinformation. Universitetet har en viktigare roll än någonsin i dessa tider, för utbildning i källkritik och noggrant underbyggd[a] fakta, fortsätter han.

Sterte fick också frågan av en reporter på Värmlands Folkblad:

– Egentligen är det inget jag vill kommentera. De smutskastar mig och jag vet inte vilka de är. Det är inte bara jag som upplevt deras kritik som störande utan även personalen vid universitet. Tyvärr är detta ett fenomen som ligger i tiden. Det är klart det finns lite sanning i det de säger, vi har köpt ut ett antal medarbetare, det är sant, men mycket annat stämmer inte, säger Johan Sterte.

Sterte anger, återigen, inte vilka andra uppgifter som inte skulle stämma.

För att bemöta Stertes påståenden om att det skulle röra sig om ”smutskastning”, ”desinformation” och inte om ”noggrant underbyggd[a] fakta” räknade vi antalet länkar till olika källor i de båda ARW-inläggen om Sterte. I det första inlägget fanns det 18 angivna källor, i det andra 9 angivna källor (utan dubbletter). Det ger sammanlagt 27 källor. Det rörde sig om allt från utdrag ur flera utköpsavtal från Luleå och mejl från facklig representant till centrala interna dokument som beskriver hur universitetet för närvarande styrs.

Vi har listat samtliga angivna källor i slutet av detta inlägg. Detta för att läsaren ska få en uppfattning om omfattningen av det dokumentationsarbete som ligger bakom vår kritik av Stertes ledarskap.

ARW:s Erik J Olsson är förbryllad över Stertes reaktion på kritiken:

– Det är oroväckande att en hög statlig chef som Sterte attackerar engagerade medborgares motiv istället för att sakligt bemöta uppgifterna. Sterte far dessutom med osanning när han säger att vår kritik inte är väl underbyggd. Att han använder så starka ord som ”desinformation” och ”smutskastning” i sammanhanget verkar inte väl avvägt i sammanhanget.

– Samtidigt verkar Sterte säga att vi har rätt på de centrala punkterna om toppstyrning och utköp. Vi får inte det att gå ihop rent intellektuellt. Även Stertes uppfattning att man tydligen måste känna honom personligen för att få kritisera hans ledarskap är svårbegriplig.

Olsson menar att Stertes angrepp på ARW i medierna spär på kritiken mot hans ledarskap:

– En rektor måste kunna bete sig statsmannamässigt i offentliga sammanhang. Det innebär exempelvis att sakligt och redligt bemöta tvivel på det egna ledarskapet. Han har haft gott om utrymme i lokalpressen för att göra det. Man kan få intrycket att Sterte inte kan ta kritik på ett konstruktivt sätt.

Enligt Olsson visar händelserna i Karlstad att ARW:s verksamhet är effektiv:

– Det är glädjande att lärarna i Karlstad konfronterat Sterte med vår kritik. Det visar att vår dokumentation av överträdelser kan bli relevant när man minst anar det. ARW kommer att fortsätta att rikta störande kritik mot makthavare som inte sköter sig, säger Erik J Olsson.

JSS/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Angivna källor i första ARW-inlägget om Sterte:

  1. Unescos rekommendationer för högre utbildning (1997)
  2. 2 kap högskoleförordningen
  3. Ett utköpsfall i Lund
  4. Ett utköpsavtal i Luleå
  5. LTU:s besluts- och delegationsordning
  6. Avtalslagen
  7. Klagomål från en tidigare lärare vid LTU enligt vilket utköpet av honom var provocerat
  8. Svar på klagomålet från HR-chef och chefsjurist vid LTU
  9. 11 § förvaltninglagen
  10. Chefsjuristens svar på en skrivelse där vi kritiserat LTU bl.a. för provocerade uppsägningar
  11. 1 kap 9 § regeringsformen
  12. Vår replik till LTU:s chefsjurist
  13. En gemensam skrivelse från Sterte och chefsjuristen som avslutar mejlväxlingen med mellan LTU och ARW
  14. Klagomål från den utköpte LTU-läraren till styrelsen
  15. Svar på klagomål från Sterte
  16. Svar på den utköpte lärarens klagomål från Sulf:s Git Claesson Pipping
  17. Utköpsavtal för en annan lektor vid LTU
  18. Utköpsavtal för ytterligare en anställd vid LTU

Angivna källor i andra ARW-inlägget om Sterte

  1. Länk till lokaltidning med uppgiften att Sterte är förslagen som ny rektor
  2. Uppsats i statsvetenskap från Uppsala enligt vilken kollegialiteten nedmonterats under Stertes tid som rektor
  3. Kåre Bremers ledningsutredning
  4. Stertes remissvar till ledningsutredningen (där han ställer sig positiv till ren linjestyrning och sekretess kring val av rektorer)
  5. Avgående rektor Åsa Bergenheims remissvar till ledningsutredningen
  6. Aktuellt styrdokument vid Karlstads universitet
  7. E-postmeddelande från facklig representant vid LTU där hon förklarar att hon inte deltagit vid utköpen (trots att hennes namn står på överenskommelsen).
  8. Artikel i Luleås lokalpress där en tidigare LTU-anställd lämnar uppgiften att uppsägningen av henne var provocerad
  9. Länk till LTU:s hemsida som visar att det centrala styr dokumentet ”LTU:s besluts- och delegationsordning” försetts med lösenordsskydd

Liknande ärenden

ARW varnar för påtänkt Karlstadsrektor: bäddat för konflikter med odemokratiske Johan Sterte vid rodret

Rättsosäkerhet vid Luleå tekniska universitet: obehörig chef köper ut lärare utan demokratisk insyn

Posted in Akademisk frihet | Tagged , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Rektorsvalet i Karlstad: huvudkandidat beskriver ARW-kritik som ”desinformation”

Orolig anställd slår larm: facket utestängt när Uniarts säger upp lärare

Obekväma akademiker sitter nu löst på Stockholms konstnärliga högskola (Uniarts). Detta efter att styrelsen tagit ett beslut om att inrätta en personalansvarsnämnd med väsentligen bara ledningspersoner. Facket och lärarna är utestängda i strid med regelverket. Utan kollegial insyn i nämndens beslut är det fritt fram att bestraffa interna kritiker med disciplinåtgärder eller säga upp dem av ”personliga skäl”.

Vi har i en rad inlägg dokumenterat betydande akademiska och förvaltningsmässiga brister vid Stockholms konstnärliga högskola, som även kallas Uniarts. Det har framför allt rört sig om egendomliga anställningsförfaranden och olika former av jäv, som verkar höra till dagordningen. Efter sammanslagningen av de konstnärliga högskolorna i Stockholm har lärarna klagat över toppstyrning och bristande kollegialt medbestämmande, inte minst vid Uniarts.

Uniarts styrelseordförande, Kåre Bremer, har gjort sig känd som förespråkare för generell nedmontering av det kollegiala beslutsfattandet. ARW har kritiserats hans ledningsutredning för att vara auktoritär och odemokratisk då den föreslår att all makt ska utgå från en regeringstillsatt rektor. Kollegiala organ ska i bästa fall bara vara rådgivande.

Tack vare ett tips från en orolig lärare som önskar vara anonym kan vi nu även dokumentera att Uniarts styrelse, i samma anda, nyligen vidtagit mått och steg som gör det lättare för högskolan att bli av med interna kritiker. Det har man gjort genom att utestänga lärare och forskare från den i sammanhanget centrala personalansvarsnämnden.

Nämnden är central därför att den beslutar om skiljande av anställning på grund av personliga förhållanden, disciplinansvar, åtalsanmälan och avstängning.

Enligt ett styrelsebeslut 2016-12-13 har nämnden vid Uniarts fr.o.m. 2017-01-01 följande sammansättning:

Ordinarie ledamot

Rektor Paula Crabtree, ordförande

Högskolestyrelsens ordförande Kåre Bremer

Högskoledirektör Eva Öquist

Ordförande i nämnden för utbildning och forskning Johanna Garpe

Föredragande

HR-chef Sara Månsson

Om du som lärare ställs till svars inför den nämnden kommer du att känna dig väldigt ensam. Nämndens sammansättning strider mot regelverket som kräver att minst två personalrepresentanter ska vara ledamöter. Det följer av personalföreträdarförordningen (se nedan). Nämnden saknar även studentrepresentant, vilket dock är valfritt. Ersättarna är i samtliga fall personer ur ledningsgruppen.

Det är intressant att jämföra denna nämnd med internationella överenskommelser på området. Så här står det i Unescos rekommendationer för högre utbildning (1997):

  1. No member of the academic community should be subject to discipline, including dismissal, except for just and sufficient cause demonstrable before an independent third-party hearing of peers, and/or before an impartial body such as arbitrators or the courts.

Uniarts personalansvarsnämnd är mycket långt ifrån att uppfylla denna artikel. Vid Uniarts är det tvärtom i dagsläget den exekutiva makten, dvs. regeringens representanter, som sitter och bestämmer om akademiker ska sägas upp eller avstängas. I vilka andra demokratiska länder finns det sådana högskolor? Här finns ett autonomiproblem av betydande omfattning.

Uniarts personalansvarsnämnd var alltså författningsvidrig när den inrättades. Det ändras inte av att det i styrelsebeslutet 2016-12-13 står att ”[p]ersonalföreträdare ska utses i enlighet med personalföreträdarförordningen” (se länk ovan). Man kan inte först inrätta en personalansvarsnämnd och först i ett senare skede göra den författningsenlig.

Har då detta skett? ARW kontaktade nyligen (2017-02-17) registrator med en förfrågan om nämndens sammansättning. Vi fick då beskedet att den har samma ledamöter som angetts ovan. Inga personalföreträdare hade utsetts som ledamöter. Nämnden är alltså när detta skrivs fortfarande inte regelkonform.

Hos vissa andra svenska högskolor ser det annorlunda ut. Vid Uppsala universitet har samma nämnd enligt hemsidan följande sammansättning:

Ordförande: rektor

Ledamöter: professor Agneta Bladh, professor Dan I Andersson, studentrepresentant Fredrik Härlin

Personalföreträdare: universitetslektor Per Sundman (SACO), forskningsingenjör Carin Söderhäll (ST-ATF), instrumentmakare Stefan Djurström (SEKO)

Huvudföredragande: universitetsdirektören

Sekreterare: biträdande arbetsjurist Anna-Lena Söderström

Här finns personalföreträdarna med. Det gör också en studentrepresentant. Uppsala uppfyller alltså inte bara regelverket, utan nämnden ger intryck av att ha en godtagbar demokratisk balans mellan ledning och verksamhet. Frågan om den tillfullo uppfyller Unescos krav låter vi vara öppen.

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Lagar och regler för personalansvarsnämnder

Högskoleförordningen

Se 2 kap 15§:

15 § Styrelsen får inrätta en personalansvarsnämnd med uppgifter enligt 25 § myndighetsförordningen (2007:515). Rektor ska vara ordförande i en sådan nämnd. Nämnden ska i övrigt bestå av personalföreträdarna och ytterligare högst tre ledamöter som styrelsen utser.

Personalföreträdarna utses enligt föreskrifter i personalföreträdarförordningen (1987:1101). Förordning (2010:1064).

Personalföreträdarförordningen

2 § Om inget annat anges har termer och uttryck som används i denna förordning samma betydelse och tillämpningsområde som i myndighetsförordningen (2007:515).

Med personalföreträdare avses den som särskilt har utsetts att i myndighetens ledning företräda dem som är anställda hos myndigheten.

Med personalansvarsnämnd avses en särskild nämnd vid myndigheten med uppgifter enligt 25 § myndighetsförordningen. Förordning (2007:744).

7 § Att personalföreträdarna är ledamöter i en personalansvarsnämnd vid myndigheten framgår av myndighetsförordningen (2007:515). Förordning (2007:744).

8 § För varje myndighet utses två eller, om det finns särskilda skäl till det, tre personalföreträdare.

Dessutom utses en ersättare för varje personalföreträdare. Därvid tillämpas 9-11 §§. Förordning (1988:383).

Myndighetsförordningen

25 § Om regeringen har bestämt att det skall finnas en personalansvarsnämnd vid myndigheten, skall nämnden pröva frågor om

  1. skiljande från anställning på grund av personliga förhållanden, när anställningen inte är en provanställning,
  2. disciplinansvar,
  3. åtalsanmälan,
  4. avstängning.

Myndighetschefen skall vara ordförande i personalansvarsnämnden. Nämnden skall i övrigt bestå av personalföreträdarna och de ledamöter som myndigheten utser.

26 § Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande.

Posted in Myndighetsutövning | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Orolig anställd slår larm: facket utestängt när Uniarts säger upp lärare

ARW varnar för påtänkt Karlstadsrektor: bäddat för konflikter med odemokratiske Johan Sterte vid rodret

Johan Sterte har som rektor för Luleå tekniska universitet utmärkt sig genom att radikalt nedmontera det kollegiala styret. Han har också köpt ut interna kritiker på löpande band. Nu föreslås han av rekryteringsgruppen som ny rektor för Karlstads universitet. Academic Rights Watch har berättat om Stertes framfart i flera inlägg och varnar nu för ett sällsynt oakademiskt och odemokratiskt ledarskap.

Academic Rights Watch har under ett antal år följt Johan Stertes aktiviteter som rektor vid Luleå tekniska universitet. Vår samlade dokumentation av Stertes ”track record” kommer väl till pass nu när Sterte av rekryteringsgruppen föreslås som ny rektor vid Karlstads universitet. Beslutet fattas slutgiltigt av styrelsen i april. Ännu finns alltså tid till eftertanke – och korrigering.

Vi uppmärksammade Sterte redan 2013 i ett inlägg om det kollegiala styrets öden efter autonomireformen 2010/2011. Vi berättade där om en förträfflig uppsats i statsvetenskap från Uppsala som beskrev hur kollegialiteten under Stertes tid nedmonterats vid LTU (s. 35):

Innan autonomireformen finns kollegiala organ i form av två fakultetsnämnder. Kollegial organisation och linjeorganisationen verkar parallellt vid universitetet … Min undersökning visar att grundprincipen för fördelning av beslutsmakt numera är att beslutsbefogenheter vid Luleå tekniska universitet tillfaller linjechefer. Autonomireformen har inneburit en nedmontering av det kollegiala styret.

Något år senare, 2015, tog Sterte ställning till den ledningsutredning som gjordes av Kåre Bremer, där det föreslås att allt beslutsfattande ska utgå från rektor och att kollegiala organ, i den mån de alls ska finnas, enbart ska vara rådgivande. ARW har i ett inlägg kritiserat Bremers utredning som odemokratisk och för att väsentligen vilja återuppliva den högskolereform som genomfördes i Tyskland vid det nationalsocialistiska maktövertagandet 1933/34. I Stertes remissvar finns inga reflektioner kring det kollegiala styrets roll i en levande och stabil demokrati. Tvärtom: Sterte är mycket positiv till utredningens förslag om en radikal linjestyrning.

Kontrasten kunde knappast vara större till det remissvar som Karlstads avgående rektor Åsa Bergenheim skickade in. Hon konstaterade först att det visserligen är bra att ledarskapet vid högskolorna klargörs. Men sedan tillade hon:

Samtidigt konstaterar vi att det finns andra synsätt kring de kollegiala forumens beslutsmandat än det som utredningen förespråkar. Vi menar att det finns ett värde i att kollegiala organ beslutar om ekonomisk rambudget då de fullt ut förväntas ta kvalitetsansvar utefter en sådan. Det finns problematik kring att kollegiala organ, liksom andra beslutande forum, kan verka konserverande. Inte desto mindre är det ett demokratiskt viktigt ställningstagande att dessa organ tilltros ett långtgående mandat.

Bergenheim har levt som hon lär: under hennes tid har det kollegiala styret värnats i Karlstad i form av två kollegialt valda fakultetsnämnder med långtgående beslutsbefogenheter.

Allt tyder på att fakultetsnämnderna inte blir långlivade om Sterte får ta över rodret. Han har i ord och handling visat att han ogillar kollegialitet, medbestämmande och maktdelning.

I ovan nämnda remissvar försvarar Sterte även ledningsutredningens av många instanser kritiserade förslag att införa sekretess kring valet av rektorer:

Därutöver ställer sig universitetet positiv till förslaget till ändring i offentlighets – och sekretessförordningen så att sekretess även ska gälla vid rektorsrekrytering på samma sätt som vid rekrytering av andra myndighetschefer.

Johan Sterte är alltså inte bara emot det kollegiala medbestämmandet; han är även emot den för akademin så viktiga öppenheten.

Men det från demokratisynpunkt betänkligaste med Sterte är det sätt på vilket han hanterar interna kritiker. Strategin vid LTU har varit att köpa ut dem på löpande band. Som ARW har dokumenterat har detta skett utan facklig insyn och utan att grundläggande krav på rättsäkerhet uppfyllts. De lärare som råkat ut för detta har konfronterats med valet att antingen säga upp sig själva mot ersättning, dvs. bli utköpta mot sin vilja, eller bli uppsagda ”av personliga skäl” med någon enstaka månadslön i fickan. Detaljerna finns här.

Många uppsägningsbeslut uppvisar inga spår av facklig medverkan. På ett beslut anges att fackets representant deltagit utan att detta faktiskt var fallet. Sacos LTU-representant, Daina Dagis, har enligt avtalet intygat att förbundet inte har något att invända mot överenskommelsen. Hennes namn förkommer där i tryck; dock saknas hennes underskrift. Dagis har senare, i ett e-postmeddelande 2015-11-09, förklarat att hon inte alls deltagit. I mejlet skriver hon: ”Som framgår av avtalet har jag inte skrivit under det. Jag har inte varit inblandad i någon sådan förhandling och kan därför inte svara på någon av dina frågor eller påståenden.”

Flera utsatta har vänt sig till LTU för att få tillbaka sina anställningar, bl.a. med hänvisning till att den HR-chef som skrivit under avtalen saknar formell behörighet enligt LTU:s interna arbets- och beslutsordning. En kvinnlig tidigare anställd gick ut i lokalpressen och berättade hur hon provocerades att lämna sitt jobb vid LTU. De har fått kalla handen av Sterte och hans chefsjurist. Sterte har i kommunikation med ARW inte visat tecken på att vilja åtgärda felen eller ens erkänna att det finns något problem. Inte ens det osanna intygandet om fackets medverkan har Sterte och hans medarbetare velat gå till botten med.

Efter kritiken (och i samband med nya ansökningar om rektorsuppdrag) har LTU valt att förse det kritiserade dokumentet som beskriver universitetets styrning – ”Arbets- och beslutsordning för LTU” – med lösenordsskydd för att försvåra allmänhetens tillgång till dokumentet (vid försök till nedladdning 2017-02-06). Då ARW till skillnad från Johan Sterte är för transparens har vi begärt ut dokumentet från registrator och publicerar det här.

Om Sterte blir vald kan anställda i Karlstad vänta sig reducerat medbestämmande, försämrad öppenhet och transparens, bristande rättsäkerhet, dålig förvaltningskultur och en repressiv inställning till intern kritik. Det är i så fall bäddat för stora interna konflikter i Karlstad när lärarna så småningom upptäcker vem den nye rektorn egentligen är. Men förhoppningsvis tar sig historien dessförinnan en annan vändning.

EJO/JSS/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Liknande ärenden

Rättsosäkerhet vid Luleå tekniska universitet: obehörig chef köper ut lärare utan demokratisk insyn

Olaglig diskriminering vid Luleå tekniska universitet: manlig sökande fick inte professur trots eniga sakkunniga

Ny Uppsala-studie: nedmonterad kollegialitet vid Linnéuniversitetet och Malmö högskola

Botten nådd? Regeringens utredare vill införa Tredje rikets styrmodell inom högskolan

Posted in Akademisk frihet | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för ARW varnar för påtänkt Karlstadsrektor: bäddat för konflikter med odemokratiske Johan Sterte vid rodret

Efter ARW:s granskning: chefs-JO medger kvalitetsproblem inför Konstitutionsutskottet

Academic Rights Watch avslutar verksamheten 2016 genom att bokföra en oväntad framgång. Vår granskning av Justitieombudsmannen visar sig ha fått genomslag på myndigheten. I ett öppet sammanträde i riksdagens konstitutionsutskott medgav nämligen nya chefs-JO:s öppet de kvalitetsproblem som ARW som enda granskare kunnat dokumentera, och att man nu utreder hur verksamheten kan förbättras.

Men allra först vill vi på ARW passa på att tacka alla som genom att donerat till vår verksamhet stött oss under året.

– Vi är mycket glada över de medel som kommit in. Vi är också hedrade av att så många lämnar uppgifter till oss, som i en rad fall lett till avslöjanden om akademiska missförhållanden ute på lärosätena, även om vi inte alltid hinner fullfölja så många ärenden som vi skulle vilja. Ett stort tack till er alla för förtroendet, säger Magnus Zetterholm på ARW.

Så till själva ärendet. Som vi har påpekat tidigare är det av största vikt för den akademiska friheten i Sverige att de statliga organ som är satta att övervaka grundlagsstadgade rättigheter, såsom yttrande- och informationsfriheten, fungerar som de ska. Det gäller inte minst Justitieombudsmannen (JO), som ofta är den enda utvägen för lärare och forskare som blivit av med grundläggande rättigheter.

Tyvärr fann vi, vid närmare påseende, uppseendeväckande brister vid JO. I våra inlägg dokumenterade vi i detalj hur antalet anmälningar till JO ökat drastiskt samtidigt som antalet JO:s beslut som utmynnar i kritik varit konstant och de senare åren t.o.m. minskat. JO kritiserar alltså myndigheterna och deras chefer allt mer sällan. Enligt vår uppskattning avvisas årligen 300-400 berättigade klagomål från allmänheten. Vi kunde också dokumentera att JO missade Macchiarini-affären, trots åtta inkomna anmälningar varav ingen utreddes. Vår slutsats var att situationen på JO i mycket liknar den på Riksrevisionen.

Vi skickade våra inlägg per e-post till samtliga ledamöter i Riksdagens konstitutionsutskott (KU), som har visst, om än begränsat, inflytande över JO. Det hade oväntad effekt. Flera ledamöter hörde av sig och var mycket intresserade av vår dokumentation. Vi fick också ett officiellt meddelande att samtliga ledamöter efter det första inlägget (om den problematiska ärendeutvecklingen) officiellt informerats om att vi skrivit till KU.

Men det mest intressanta hände den 24 november. Då ägde nämligen det årliga öppna sammanträdet om JO:s verksamhet rum på KU. Sammanträdet hålls traditionsenligt i slutet av året då JO överlämnar sin ämbetsberättelse till Riksdagen och redogör för årets verksamhet. Sammanträdet innefattar även en frågestund, som spelas in och finns på Riksdagens webbplats.

Döm om vår förvåning när nya chefs-JO:n Elisabeth Rynning inledde frågestunden med att medge de brister i ärendehanteringen som vi identifierat. Så här sade hon (15:00, vår transkription):

När det gäller ärendena, klagomålen, har ni säkert sett att andelen klagomål till JO ökade med drygt nio procent jämfört med det närmast föregående verksamhetsåret. Och vi har funderat lite grann på vad det kan bero på. De stora flyktingströmmarna medförde ju belastning under hösten 2015 på flera myndigheter, bl.a. Migrationsverket. Det kan förklara kanske en del av ökningen, men vi tror att det också är en mer generell trend, som har fortsatt även under det innevarande verksamhetsåret. I ett 10-årsperpektiv handlar det om en 25-procentig ökning av ärendetillströmningen. Och det medför naturligtvis ökade krav på oss ombudsmän att prioritera vilka ärendet ska vi utreda. Vilka inspektioner och övriga initiativ finns det utrymme för? Tittar man på antalet fullt utredda ärenden liksom antalet ärenden där JO uttalar kritik så har det legat på ungefär samma nivå under de senaste fem åren. Men det innebär naturligtvis att eftersom antalet klagomål har ökat så ligger den procentuella andelen lite lägre än vad den tidigare har gjort. Den har sjunkit något och det kanske kan vi återkomma till.

En timme inpå mötet pressades Rynning på denna punkt av SD-ledamoten Fredrik Eriksson, som även tog upp JO:s tillkortakommande angående Macchiarini-affären och drog paralleller till Riksrevisionen (1:07:01):

Utifrån de här utgångspunkterna och kopplat till det som har nämnts tidigare, det här om att antalet klagomålsärenden ökar varje år som går, det finns en sjunkande andel ärenden som resulterar i någon form av erinran eller annan kritik. Det som JO själva skriver i ämbetsberättelsen om att de egna inspektionerna inte är så många som man skulle kunna önska för eget vidkommande. Och också sett till vad som har framkommit i media kring t.ex. att Macchiarini-skandalen passerade lite grann förbi och också vad Hans-Gunnar Axberger har framkommit med när det gäller styrningen utav JO sett till kopplingar till styrningen av Riksrevisionen. Hur skulle ni vilja se att er verksamhet utvecklades och för ändrades över tid? Är det en resursfråga? Är det mer pengar som behövs för att ni ska kunna hantera de här frågorna på ett bättre sätt? Eller är det någonting annat? Kan ni utveckla hur ni skulle vilja se att verksamheten utvecklades?

I svaret på Erikssons frågor överraskade Rynning återigen genom att hålla med om problembilden och om att det finns kvalitetsbrister som måste åtgärdas, t.ex. genom anställning av mer personal (1:09:13):

Det är ju en fråga som ligger naturligtvis inom ramen för alltså chefs-JO:s funderingar. Hur ska vi utveckla den här verksamheten? Jag har, som jag nämnt, ganska kort tid bakom mig i ämbetet men funderar naturligtvis över vad vi behöver göra för att kunna fullgöra vårt uppdrag bättre. Diskussioner om utökning av personalen inom ramen för budget, den budget vi har, eller med utökat anslag ingår i den diskussionen. …  När det gäller något slutligt ställningstagande har jag inte kommit där ännu men det är alltså frågor som vi diskuterar nu om vi behöver anställa fler föredragande t.ex. än vad vi har idag för att kunna göra de saker som vi vill göra eller om det är andra förändringar som skulle kunna bidra till en högre effektivitet. Jag kan också säga när det gäller anslagssparandet att det är ju någonting som vi har haft länge och det är med som såvitt jag förstår som möjliggör för JO att när så behövs utan att begära särskilda pengar vidta förändringar…

Ytterligare beredning och debatt kring JO:s ämbetsberättelse och allmänna situation är inplanerade under januari 2017. Även en riksdagsmotion har lämnats in som, delvis mot bakgrund av uppgifter som vi lämnat, yrkar på en utredning av förhållandena på myndigheten.

– Det är glädjande att vår granskning fått sådan uppmärksamhet centralt inom JO, vilket delvis beror på turliga omständigheter. Det faktum att Elisabeth Rynning just tillträtt som chefs-JO och alltså inte belastas av de missförhållanden som rått under förra chefs-JO:n Elisabeth Furas ledning innebär förhoppningsvis en nystart för myndigheten, säger Erik J Olsson på ARW.

– En annan gynnsam faktor är att Rynning i grunden är akademiker och tidigare professor. Det öppnar för en mer akademisk och demokratisk Justitieombudsman som kan stå emot trycket från New Public Management och den grundlagsvidriga företagstyrning av det offentliga som är roten till mycket ont inom akademin, menar Olsson.

Efter KU-debatten kunde ARW visa att JO även tillsatt en rad, även högt uppsatta, tjänster utan utlysning, i strid med det statliga regelverket.

– Det är viktigt att JO nu även ser över rutinerna för anställningar. En granskningsmyndighet måste rimligen själv hålla sig till det statliga regelverket och seriöst utlysa tjänster, säger Erik J Olsson på ARW.

Elisabeth Rynning doktorerade i offentlig rätt 1994, utnämndes till docent i offentlig rätt 1996 och var professor i medicinsk rätt vid Uppsala universitet 2003-2012. Under åren 2012-2016 var hon justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen. Den 9 juni 2016 valdes hon av en enhällig riksdag till ny chefsjustitieombudsman.

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

 

Liknande ärenden

Nästa granskningsmyndighet som krisar? JO har inte längre ”tid” att kritisera cheferna

ARW avslöjar: Justitieombudsmannen missade Macchiarini-affären

JO bryter mot statliga regelverket: tillsätter tjänster utan utlysning

Posted in Myndighetsutövning | Tagged , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Efter ARW:s granskning: chefs-JO medger kvalitetsproblem inför Konstitutionsutskottet