Aktuell statistik från Universitetskanslerämbetet visar på en kraftig nedgång i antalet publikationer som produceras vid svenska lärosäten. Det senaste årets djupdykning är främst en Corona-effekt, men statistiken visar att nedgången startade redan 2016. ARW har tidigare varnat för att kvotering och jämställdhetsintegrering leder till försämrad produktivitet. Detta i ljuset av bibliometriska studier av kvinnliga och manliga professorers publikationer samt tongivande sociologiska teorier om effekterna av en feminin kultur.
Academic Rights Watch har tidigare informerat om två gedigna studier som gjorts om kvinnliga och manliga professorers produktivitet. Psykologiprofessorn Guy Madison och Fahlman konstaterade i en aktuell artikel att nyblivna manliga professorer i medicin 2009-2014 hade 64 procent fler publikationer än nyblivna kvinnliga professorer.
Redan 2015 kom en studie av en annan svensk forskare, KTH-bibliometrikern Ulf Sandström i samarbete med Per van den Besselaar. Artikeln påvisade att manliga holländska forskare är i genomsnitt klart mer produktiva 10 år efter disputationen än sina kvinnliga kollegor, men att det finns variationer mellan forskningsämnena.
Allt detta är givetvis förenligt med att vissa kvinnliga professorer är extremt produktiva och i många fall bättre än alla manliga professorer. Statistiken gäller på gruppnivå och handlar inte om enskilda individer. Den säger heller inget om vad orsaken är.
En pusselbit levereras från sociologin. Enligt en tongivande teori som lanserats av den ledande holländske sociologen Geert Hofstede, en av världens mest citerade forskare, finns det systematiska skillnader mellan mäns och kvinnors värderingar. En ”feminin kultur”, där typiskt mjuka värden fått genomslag, betonar livskvalitet och utjämnande rättvisa medan en ”maskulin kultur” är inriktad på prestation, meritokrati och statussökande, dvs. sådant som torde främja produktivitet.
Kombinera nu allt detta med att det de senaste 15 åren skett en kraftig ökning av andelen kvinnliga professorer vid svenska lärosäten och även av andelen kvinnliga forskare i stort. Man skulle förvänta sig att svensk forskning under denna tid förlorat i produktivitet och att den feminina kultur som etablerats lett till en accelererande nedgång i en ond spiral. Vi har skrivit om detta i en rad inlägg och debattartiklar (se nedan).
Statistik över ökningen av andelen kvinnliga professorer ur en annan UKÄ-rapport (Uppföljning av rekryteringsmål för professorer 2017–2019)
Våra farhågor har nu besannats.
Det är åtminstone ett sätt att läsa den statistik om vetenskaplig produktivitet som 2021-02-11 lades fram av Universitetskanslerämbetet (UKÄ), se bild nedan. UKÄ:s initiativ kan ses i ljuset av en mot myndigheten kritisk artikel i SvD där medlemmar i ARW varnade för jämställdhetsintegreringens effekter.
Enligt statistiken inleddes minskningen av antalet publikationer vid svenska högskolor 2015-2016. Minskningen har sedan fortsatt – i accelererande takt. Ett kraftigt tapp skedde 2019-2020: år 2020 registrerades ca 10 000 färre publikationer jämfört med 2019. Detta berodde säkert mycket på Corona och möjligen på viss eftersläpning i registreringen.
Men tendensen hade då redan hunnit etablerat sig.
Redan innan 2015-2016 minskade antalet artiklar i kategorin ”övriga publikationer” dit konferensbidrag hör. Även när det gäller böcker har det skett en liten men konstant nedgång sedan 2012. Däremot har artiklar i tidskrifter ökat successivt i perioden 2012-2019, dock på senare tid i avtagande takt. 2019-2020 skedde emellertid ett trendbrott då även artiklar i denna kategori minskade.
När det gäller konferensbidrag är det lätt att förstå hur Corona haft en effekt under 2020. Men det är mindre uppenbart för artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Att det är svårare att göra experiment eller annan datainsamling ett visst år torde inte nämnvärt påverka produktiviteten för det året, då tiden mellan forskning och publicerad/registrerad artikel normalt är lång.
ARW:s Erik J Olssons välkomnar UKÄ:s initiativ att följa produktivitetsutvecklingen inom den svenska forskarvärlden. Samtidigt är han oroad över den utveckling som uppdagas:
– En farhåga som måste diskuteras är att statistiken visar på ett grundläggande dilemma i svensk högskolepolitik, nämligen att en jämställdhetspolitik som betonar lika utfall inte kan frikopplas från vetenskaplig produktivitet, säger Olsson.
– För att kunna utesluta andra förklaringar än att det handlar om effekter av en alltmer feminiserad högskola behövs framför allt en uppdelning av produktiviteten efter författares kön. Det vore också bra med ett samlat grepp på andra förändringar som skett inom högskolan de senaste 10-20 åren och vilka produktivitetseffekter de kan tänkas ha haft, säger Erik J Olsson på Academic Rights Watch.
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦
Liknande ärenden
Krönika av Lotta Knutsson Bråkenhielm: Är ojämn könsfördelning ett jämställdhetsproblem?
Oroande rapport från UKÄ: regeringen pressade KI att bryta mot grundlagen
Hot nr 1: Sveriges hyperfeminina kultur största hotet mot den akademiska friheten