Academic Rights Watch kommentarer ytterligare en anmälan riktad mot två framstående lundaprofessorer i astronomi. Anmälan, som reser allvarliga frågor om utredarnas egen roll i dess uppkomst, tas av utredarna, i strid med grundlagen, som intäkt för att begränsa yttrandefriheten i vetenskapliga angelägenheter. En felaktig artikel i Nature som av den tidigare anmälaren sprids på Twitter leder sedan till ett drev mot professorerna på sociala medier.

ARW har tidigare berättat om en anmälan riktad mot de framstående lundaprofessorerna i astronomi, Sofia Feltzing och Melvyn Davies, där de båda av forskaren Florent Renaud anklagas för olika kränkningar (”harrassment, bullying and abusive behavior”). Anmälan saknar substans och gränsar ibland till det egendomliga, fann vi. Bland annat anklagades Davies för att inte engagera sig mer i institutionens kaffekokande, något som Renaud tydligen uppfattat som ett personligt påhopp.

Saken utreddes av konsulter från företaget LifeWise. Utredarnas avsikt att bedriva ”faktabaserad utredning” till trots konstaterade vi att förfarandet urartade till en utomrättslig skenrättegång där Feltzing och Davies beskrivs som ”de anklagade” (”the accused”) och där den förra sedan ”fälls”. Detta trots att arbetsmiljölagstiftningen inte medger prövning av individuell skuld i arbetsmiljöärenden: ”[a]rbetsmiljölagstiftningens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall och reglerar inte frågor om kompensation och skuld” (AFS 2015:4, sid. 12).

Kort efter Renauds anmälan inkom även en annan forskare med en anmälan av det akademiska paret för olika förmodade kränkningar, nämligen lektorn i astronomi NR. NR:s anmälan visar sig vara en av de minst övertygande klagoskrifter vi någonsin läst. Det hindrar dock inte att även Davies ska ”fällas” denna gång. Återigen ska detta ske i strid med arbetsmiljölagstiftningen men denna gång även i strid med grundlagen.

Innan vi går vidare vill vi betona att vi på intet sätt är ute efter att raljera över NR eller hans anmälan, som liksom Renauds sannolikt är skriven i god tro och utan illvilliga avsikter. Poängen med vår analys är i stället att påvisade det oacceptabla i att en uppenbart grundlös anmälan tillåts bilda underlag för olika administrativa sanktioner riktade mot individuella forskare och till och med får motivera inskränkt yttrandefrihet. Att forskarna i detta fall tillhör Sveriges absoluta forskningselit reser dessutom frågor om Lunds universitets förmåga att värna sina främsta vetenskapliga företrädare.

NR menar i anmälan inledningsvis att Feltzing och Davies på olika sätt hotat hans fortsatta karriär och skapat rädsla hos honom. Som ett resultat av detta ska NR ha ställts utanför arbetsplatsens gemenskap. Hans forskning och han själv ska ha ”förringats och osynliggjorts”.

Redan tidigt i anmälan nämner NR emellertid en detalj som ger ett nytt perspektiv på hela affären. Företaget LifeWise hade tidigare gjort intervjuer med de anställda i samband med en arbetsmiljöenkät. NR beskriver i anmälan intervjun med honom själv som ”en ögonöppnare”:

LifeWises intervju 2020 blev en ögonöppnare för mig då jag vid denna insåg hur dåligt jag mått alltsedan jag börjar på avdelningen 2008 och hur detta mående uteslutande hör samman med de kränkningar jag utsatts för av Sofia och Melvyn. Undersökningen har även klarlagt att utfrysning och förringning av mig och mina studenter har varit rena trakasserier i ordets rätta bemärkelse.

Detta är uppseendeväckande. NR skriver ju här att hans anmälan påverkats av tidigare samtal med utredarna samt av resultatet av den undersökning som dessa samtal resulterade i. Frågan uppstår här vilken roll utredarna själva spelat i tillkomsten av de anmälningar som de sedan själva utrett. Har de i sina samtal medvetet eller omedvetet suggererat anställda att betrakta Davies och Feltzing som syndabockar?

Särskilt allvarligt är det, finner NR hur som helst, att även hans masterstudenter drabbats av konflikten. Ett ”flagrant fall” ska vara ML, som beskrivs som en enormt driven och intelligent student som skrivit ett fantastiskt masterarbete, som Feltzing dock i egenskap av masterkoordinator ska ha kritiserat vid ett seminarium. Studenten, spekulerar NR, blev alltså ”dömd av Sofia p.g.a. hennes arbete med mig”.

Men ML fick, enligt NR själv, VG på uppsatsen, så ”domen” var trots allt inte så hård.

Även en annan masterstudent, RF, ”utsattes för samma behandling”. Också hon ska ha skrivit ett enastående masterarbete som dock kritiserats av Feltzing på ett sätt som NR ondgör sig över. Men NR måste medge att även RF fick VG på sin uppsats. Ingen skada skedd, kunde man mena.

Som ”[y]tterligare ett exempel på osynliggörande” tar NR en situation som uppstod när han var studierektor för astronomiavdelningen. Feltzing skulle då ha talat om honom i tredje person, dvs. om ”studierektorns” uppgifter snarare än om NR:s uppgifter. Också något sådant kan man alltså uppröras över.

Men backa tillbaka lite i texten: NR ska alltså ha blivit osynliggjord när han var studierektor. Men studierektorsuppdraget är ju i sig ett förtroendeuppdrag som NR uppenbarligen fått, det vill säga, ett uppdrag som ”synliggör” honom. Det påstådda osynliggörandet av NR föregicks alltså, om sanningen ska fram, av ett synliggörande.

Vid ett annat tillfälle hade NR, som han själv beskriver saken, ”blivit hunsad att utreda huruvida vi kunde dra ner på antalet administratörer”, vilket också ska ha lett till olika konflikter. Men hunsad eller ej: även ett sådant utredningsuppdrag är ju ett förtroendeuppdrag och innebär som sådant ett synliggörande. Helt osynlig på avdelningen har NR således knappast varit.

NR ska i detta sammanhang ha blivit orolig för att han inte skulle blir befordrad till lektor, då han upplevde att Davies och Feltzing, som han förmodade hade illvilliga avsikter, kunde påverka förfarandet. Men Ryde nämner att han fick sin lektorstjänst trots allt.

Detta mönster går igen i anmälan: NR oroar sig, på grundval av hörsägen och egna spekulationer, för att Feltzing och Davies ska ingripa till hans eller hans studenters nackdel men måste varje gång konstatera att farhågan kom på skam och att utfallet trots allt blev det för honom och hans studenter önskvärda.

En erfaren utredare utrustad med en normal dos sunt förnuft skulle nu givetvis avfärda NR:s anmälan som internt osammanhängande och grundlös. Men konsulterna Martina Johansson och Mia Gruvstad från LifeWise saknar tydligen sådan omdömesförmåga. I stället blir deras utredning ett skolboksexempel på det fenomen som lundaforskaren Mats Alvesson kallat ”funktionell dumhet”.

Detta händer till exempel när Johansson och Gruvstad finner att Davies enbart genom att enligt uppgift ha kritiserat NR:s forskning ska ha ”exkluderat” honom. Tidigare, i Renaud-utredningen, hade Johansson och Gruvstad kommit fram till att det var exkluderande och därmed kränkande att inte inkludera en person i ett forskningsprojekt. Nu framkastar de således idén att även ren forskningskritik är exkluderande.

Också Feltzing fälls i en utredning, återigen, då ”en av tjugoen anklagelser bedöms som kränkande särbehandling”. Specifikt menar Johansson och Gruvstad att ”den anklagade ska ha pratat negativt om och förringat anmälarens forskning”. Allvarlig forskningskritik är alltså enligt utredarna inte längre förenlig med arbetsmiljölagstiftningen.

Följande stycke ur utredningens slutsats lär bli en klassiker i utredningssveriges historia:

I den enskilt bedömda anklagelsen handlar påståendet om att den anklagade ska ha pratat negativt om och förringat anmälarens forskning. Vittnet som var närvarande i situationen bekräftar att den anklagade uttryckt sig negativt och nedlåtande gällande anmälarens arbete. Bedömningen är att beskrivningen av situationen utifrån kontexten är trovärdig och det bedöms vara en händelse som en medarbetare inte ska utsättas för på sin arbetsplats. Det kränkande beteendet har bidragit till anmälarens exkludering på arbetsplatsen. De båda parterna ingår i en akademisk hierarkisk struktur och det finns en maktobalans i deras arbetssituation.

Förutom att Johansson och Gruvstad genom att utkräva individuell skuld missbrukar arbetsmiljörätten går den bedömning de här gör stick i stäv med grundlagens föreskrift om yttrandefrihet i vetenskapliga angelägenheter. Denna lyder nämligen (1 kap. 23 § regeringsformen:

Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott. Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får göras med stöd av första stycket ska särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska, religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella angelägenheter.

I utredningen finns inget spår av att Johansson och Gruvstad skulle ha beaktat vikten av vidaste möjliga yttrandefrihet i vetenskapliga angelägenheter, än mindre ”särskilt” beaktat denna.

Skadorna hade varit allvarliga men ändå begränsade om det hade stannat vid att en undermålig och rättsvidrig utredning pekat ut två framstående forskare. ARW har genom åren dokumenterat en rad liknande fall. Det som gör detta fall så ovanligt, tillika alarmerande, är att den högt renommerade tidskriften Nature får kännedom om utredningarna och begår det fatala misstaget att i en artikel om fallet framställa det som bevisat att Davies och Feltzing, som i artikeln figurerar med namn, bedrivit ”victimization” och ”bullying”.

Här begås ren ärekränkning av två av Sveriges mer betydande vetenskapliga företrädare inför världens samlade vetenskapliga expertis, där spektaklet påhejas av olika personer som intervjuas, de flesta från Lund, utan att det går att avgöra vem som är neutral bedömare eller snarare part i målet.

Förutom att artikeln i Nature inte gräver ordentligt i ärendet innehåller den två tveksamheter, som båda är till de utpekades nackdel.

Det står att två oberoende utredningar kommit fram till att Davies och Feltzing gjort fel. (”Two astronomers at one of Sweden’s top research institutions, Lund University, have victimized, discriminated against or bullied colleagues, according to two independent investigations commissioned in 2020 by the university.”) I själva verket har en och samma konsultfirma utrett två anmälningar, där det finns konkreta skäl att tro att firman själv i åtminstone ett fall spelat en roll vid anmälans uppkomst.

Det står också att det Davies och Feltzing ska ha gjort strider mot svensk arbetsmiljörätt, vilket antyder att de begått lagbrott. (“All are violations of Sweden’s Work Environment Act.”) Detta borde ha förtydligats med uppgiften att arbetsmiljörätten inte reglerar individuell skuld, utan att ansvaret ligger hos arbetsgivaren.

Hur som helst är det nästa som händer att Renaud sprider artikeln i Nature på Twitter, med kommentaren:

The reason for my damaged health, the threat on the fundamental right of safety and well-being for myself, my colleagues and students, (and my slow reaction on scientific maters (sic)) are explained here:

Meddelandet får stor spridning och ingår i ett drev mot Davies och Feltzing på sociala medier, vilket innebär att deras rykte lider om möjligt ännu större skada.

Skriverierna i Nature och på sociala medier gör tyvärr att det knappast längre är möjligt att ge Melvyn Davies och Sofia Feltzing full upprättelse för den skada de åsamkats av universitetets och andra parters agerande. De tvingas nu leva med att deras rykte i ett vetenskapligt sammanhang skamfilats för all framtid.

Det minsta Lunds universitet kan göra är att offentligt be dem om ursäkt och hoppas att ursäkten får ordentlig uppmärksamhet, på sociala medier men framför allt i Nature.

Därefter bör man fundera över hur det kunde gå så snett i detta ärende, vilket kan leda till att obekväma med nödvändiga frågor måste ställas om bristande forskningsfinansiering och andra systemfel, men även psykologiska och socialpsykologiska faktorer, som möjligen kan ge djupare förklaringar till den uppenbarligen höga stressnivån hos flera forskare i astronomi.

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦

Liknande ärenden

Privat företag hjälpte Uppsala universitet tysta professor: riggade arbetsmiljöundersökning

Kvinnlig lundaprofessor blev av med yttrandefriheten: rektor vägrar ingripa

Lärare mobbades av chefer vid Högskolan Dalarna: advokatens utredning blev del av övergreppet

Kränkande akademi? Medarbetarenkät i Lund spelar NPM i händerna