En uppsägning av en professor vid Göteborgs universitet har försatt lärosätet i en riktig knipa med långtgående följder för högskolan. Fallet ligger nu hos Arbetsdomstolen. Beroende på vad domstolen kommer fram till blir professorn antingen degraderad till lektor i ett ämne i vilket hon saknar kompetens eller uppsagd utan saklig grund. Båda möjligheterna är oacceptabla och förtroendeskadande, konstaterar Academic Rights Watch i en analys av det uppmärksammade fallet.
Detta är en komplex historia; vi tar den från början.
CTT är disputerad i latin på en filologisk avhandling, närmare bestämt en kritisk textedition av medeltida kommentarer till Aristoteles logiska arbeten. Efter 20 år på olika lärartjänster vid GU befordras hon 2016 till professor i latin. Hon blir därmed den enda professorn i ämnet ”Antik och medeltida filosofi och klassisk filologi” vid Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori (FLOV).
Trots att CTT:s forskning enligt Google Scholar är närmast ociterad lyckas hon som forskningsledare säkra två stora forskningsprojekt, varav ett nyligen hos Vetenskapsrådet (17 mkr, 2019-2024).
CTT är för övrigt en gammal ARW-bekant. Hon fälldes i tingsrätten för brott mot grundlagens efterforskningsförbud efter en anmälan från ARW, men friades i hovrätten. Hon identifierades också i en anmälan till Universitetskanslerämbetet som beslutfattare vid en lång rad olagliga anställningar, även denna gång utan att det blev något rättsligt ansvarsutkrävande. (Se länkarna nedan under ”liknande ärenden”.) Enligt en tidigare medarbetare har en viss aversion mot CTT byggts upp genom åren hos en grupp anställda på institutionen.
Men en problematisk professor är fortfarande en professor och måste som sådan behandlas med den respekt som ämbetet kräver.
I mars 2022 meddelar institutionen att man vill lägga ner CTT:s ämne. Regelverket föreskriver nu att frågorna om turordning och omplacering ska hanteras inom myndigheten som helhet. I stället sker detta lokalt inom det ämne som ska läggas ner. CTT placeras därför i en ”enmanskrets” vilket betyder att hon blir den enda som kommer på tal för uppsägning. Dokumentation om detta samt efterföljande MBL-förhandlingar har vi samlat här.
Vid MBL-förhandlingar i april 2022 framför ledningen även avsikten att indela institutionen i två avdelningar: ”lingvistik och vetenskapsteori” och ”filosofi och logik”. Facket menar att det handlar om två olika organisatoriska förändringar (omstrukturering och nedläggning) som borde förhandlas separat och klagar över att man inte fått tillräcklig information om varför förändringarna sker. ”Personalorganisationerna anser att underlagen de fått ta del av fortfarande är så bristfälliga att det är svårt att förstå för en utomstående vad ärendet handlar om och att de inte ’får ihop’ det”, står det i protokollet.
Facket anmärker också att det saknas redovisning av ekonomiska underlag, varpå ledningen dock svarat att detta har sin grund i att förändringarna ”inte handlar om medelsbrist”. I protokollet för de senare centrala MBL-förhandlingarna finns en längre utläggning där ledningen, i diffusa ordalag, försöker motivera de organisatoriska förändringarna. Några övertygande skäl, ekonomiska eller andra, för att lägga ner CTT:s ämne anges aldrig.
Efter påtryckningar från facket går ledningen med på att erbjuda CTT omplacering, dock på en tjänst som är uppenbart under hennes värdighet, nämligen som ”forskningsdatarådgivare” vid universitetets gemensamma förvaltning. En upprörd medarbetare som intervjuas i G-P liknar hanteringen vid att ”sätta en forskare i luckan för att sälja spårvagnsbiljetter”. CTT tackar nej till förslaget, varpå uppsägningen är ett faktum.
Så vad handlar allt detta om, förutom det uppenbara att man en gång för alla vill bli av med CTT?
Till saken hör att institutionen i oktober 2021 utlyst anställningar som lektor i teoretisk filosofi. Det anges i utlysningen att ”en eller flera lektorer” kan tillsättas. Uppenbarligen vill ledningen, genom att på ovan nämna sätt frångå den vanliga uppsägningsprocessen, förhindra att CTT omplaceras som lektor i teoretisk filosofi. Oaktat aversionen mot CTT hör varken ämnet eller metoden för CTT:s avhandling till den teoretiska filosofin. Det rör sig heller inte om ett näraliggande ämne/metod. (En av författarna till detta inlägg är professor i teoretisk filosofi och anser sig kunna bedöma detta.) CTT har vidare, enligt officiell publikationslista, ingen väsentlig forskningsproduktion som hör hemma inom, eller angränsar till, den teoretiska filosofin.
Men det som institutionsledningen fruktat sker ändå till slut: facket insisterar i en stämning till Arbetsdomstolen (AD) att CTT ska omplaceras på något av de utlysta lektoraten. Hon kan alltså komma tillbaka och dessutom knipa ett av de lektorat som man hoppats få besätta med en verklig förmåga i internationell konkurrens. I skrivande stund ligger ärendet hos AD för beslut.
Om facket får rätt, får FLOV en ny lektor i teoretisk filosofi som saknar erforderlig kompetens. Om inget ytterligare lektorat tillsätts, har den ambitiösa rekryteringsprocessen, där hela nio kandidater kallats till provföreläsning varit förgäves. (Här kan man misstänka att den unikt rigorösa processen syftar till att bl.a. ge just detta intryck, och i så fall bör ses som en del av uppsägningen av CTT.)
Intrycket skulle vidare uppstå att det på grund av omplaceringar och förtursregler är för oberäkneligt och farligt att utlysa tjänster i öppen konkurrens. Beslutsfattare vid GU kommer att dra sig för att utlysa tjänster i framtiden, detta i ett läge då svenska lärosäten redan lider av internrekrytering och inavel. GU är därvidlag inget undantag, tvärtom. Då det, om allt går rätt till, förefaller uteslutet att CTT, med lektoratet i hand, inom överskådlig tid skulle bli befordrad till professor i ämnet teoretisk filosofi, har en professor i praktiken blivit degraderad till lektor.
Om å andra sidan facket inte får rätt och CTT inte får ett lektorat i teoretisk filosofi, blir konsekvensen att en professor tvingats lämna lärosätet utan att man riktigt kunnat förklara varför hennes ämne måste läggas ner trots att hon säkrat stora projektmedel för flera år framåt. Detta skulle sända den likaledes problematiska signalen att ledningen i princip kan göra vad den vill för att bli av med professorer den inte gillar. Ingen kan vara säker på saklig hantering, utan alla sitter löst på sina tjänster. Det är den slutsats som medarbetare måste dra, vilket facket också varnade för vid MBL-förhandlingarna.
Den knipa som ledningen för FLOV försatt sig i kan således sammanfattas så här: beroende på vad AD kommer fram till blir en professor antingen degraderad till lektor i ett ämne i vilket hon saknar kompetens eller tvingas lämna GU utan saklig grund. Båda möjligheterna är oacceptabla och förtroendeskadande för GU som seriöst lärosäte.
På ett djupare plan illustrerar ärendet hur decenniers kamp mot det i vissa tongivande kretsar förhatliga ”professorsväldet” inom högskolan nått vägs ände då det lett till att professorer efter påstådd ”arbetsbrist” riskerar omplacering som ”forskningsdatarådgivare” i administrationen. I vilket annat demokratiskt land kan detta ske?
Vissa yrken fyller en demokratisk funktion som gör att de inte kan hanteras som vilka anställningar som helst utan behöver ett säkrare skydd. Det gäller inte bara professorer utan även domare och andra centrala yrkesgrupper. De vanliga grunderna för uppsägning, arbetsbrist osv., kan inte omfatta professorer, då de alltför lätt kan fingeras. Fallet ovan är därför ett symptom på ett systemfel som byggts upp under längre tid och nu nått en punkt där det blivit ett demokratiproblem.
EJO/MZ
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦