ARW granskar i detta inlägg Uppsala universitets remissvar till UKÄ om lärosätets arbete för att motverka cancelkultur och främja akademisk frihet. Vi finner att ledningen inte lyckas nämna ett enda konkret exempel på när den akademiska friheten äventyrats vid lärosätet – inte ens det rikskända Aronsson-fallet där lärosätets hantering kritiserades av UKÄ.

Finns det något fall där den akademiska friheten hotats vid Uppsala universitet? Universitetsledningen fick nyligen den frågan i samband med Universitetskanslerämbetets (UKÄ) utredning om cancelkultur och akademisk frihet. Academic Rights Watch har granskat lärosätets remissvar och finner att ledningen inte lyckats erinra sig ett enda konkret sådant fall. 

Som ledarskribenten Sakine Madon påpekat finns inte ens det rikskända Aronsson-fallet med. Det är illa, men det är faktiskt värre än det verkar: i just detta fall fick Uppsalas hantering kritik från själva den instans som beställt remissvaret om akademisk frihet, UKÄ. Utsikterna att komma undan torde alltså vara små. UKÄ:s kritik föranleddes för övrigt av en anmälan från ARW.

För att friska upp minnet: På en direkt fråga vid ett seminarium i januari 2019 om vilka sökord som kan vara aktuella när man söker i gamla arkiv, exemplifierade universitetslektorn Inga-Lill Aronsson med ordet ”neger” som det brukar heta ”i dess fulla längd” (”n-ordet”). Det gav upphov till en anmälan från fyra studenter och ledde till en utredning, som nådde slutsatsen att Aronsson agerat olämpligt.

I sin kritik fokuserar UKÄ på det viktiga att akademiska utredningar av lärare och forskare måste ske på ett rättssäkert sätt. Så har ej skett i Aronssons fall, konstaterar myndigheten. Bland annat underlät Uppsala universitet att diarieföra utredningen, som på så sätt kunde försiggå utan allmänhetens insyn. UKÄ påpekar också att Uppsala inte motiverat varför Aronsson skulle ha agerat olämpligt.

Utöver Aronsson-fallet har ARW dokumenterat ett tiotal konkreta fall i Uppsala där den akademiska friheten överträtts eller varit i farozonen. Ett rör behandlingen av latinprofessorn Gerd Haverling, som fick sin yttrandefrihet begränsad och hotades med uppsägning när hon kritiserade en tjänstetillsättning för att inte vara tillräckligt meritokratisk. Det är givetvis en akademisk rättighet att få kritisera den institution vid vilken man verkar.

Men inte heller detta fall, där Justitiekanslern (JK), väsentligen konstaterat att cheferna missförstått yttrandefriheten, har letat sig in i Uppsalas remissvar.

– Uppsala universitet lever tydligen i en egen värld – likt en stat i staten – där lagar och regler bara gäller på pappret, inte i praktiken och där olika granskningsmyndigheters bedömningar ringaktas och slängs i papperskorgen, säger Magnus Zetterholm på Academic Rights Watch.

Två andra fall som ligger lite mer i närtid har även de kvinnliga huvudrollsinnehavare. Huruvida det är en tillfällighet eller indikerar en särskild kvinnlig utsatthet låter vi vara osagt. 

Ulrika Persson-Fischier talade ut i Kalla fakta om det hon uppfattade som missförhållanden i Uppsala. Bland annat hade hon som doktorand blivit utpekad på lösa boliner som forskningsfuskare. Efter anklagelserna valde hon att lämna lärosätet och disputerade något år senare i Oslo. Såväl prefekten som rektor uttalade sig efter programmet på ett sätt som kan uppfattas som kritik av att Persson-Fischier gått ut i medierna, i strid med grundlagens princip om meddelarfrihet. JO avskrev tyvärr ARW:s anmälan utan spår av utredning (vilket sker i 50 procent av alla fall hos den överbelastade myndigheten).

Toppforskaren Emily Holmes rekryterades som professor till Psykologiska institutionen. Hennes arbetsmoral och omvittnade prestationskrav på medarbetarna passade de känsliga själarna på institutionen mycket illa, och snart inkom klagomål på ”mobbning” och ”dålig arbetsmiljö”. Ja, Holmes ska ha orsakat ”självmordstankar”, ”behov av att gå i terapi”, ”hjärtklappning” och ”synbortfall”.

Holmes ska i praktiken ha hemförlovats under den tid som hon utreddes för dessa anklagelser. Medarbetarna i sin forskargrupp fick hon bara träffa via Zoom, i ett skyddsombuds närvaro.

– Hur kan det vara så att det är så väldigt lågt i tak i vissa fall? Är det något med kulturen i Uppsala som inte är förenligt med respekten för akademisk frihet?

– Det är synd att universitetsledningen inte tog chansen att reflektera över dessa och andra konkreta fall i sitt remissvar. Tyvärr är de inte ensamma, säger Magnus Zetterholm på Academic Rights Watch.

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦