Vi ser en ökad känslighet inom akademin mot idéer som anses farliga eller svåra att hantera. Samtidigt sker det en ökning av andelen kvinnor inom högskolan. Det säger ARW:s Erik J Olsson i en ny intervju på Youtube. Som motreaktion föreslår han bl.a. att lärosätena antar Chicago-deklarationen om yttrandefrihet på campus. Intervjun är den första i den nystartade serien In-Depth Conversations om akademisk frihet modererad av filosofidoktoranden Melina Tsapos.

Academic Rights Watch har dokumenterat många fall där studenter och andra reagerar på yttranden som de anses vara kränkande eller av andra skäl oacceptabla. Kända fall i Lund involverar Germund Hesslow och Johan Grant. Hesslow hade föreläst om biologiska könsskillnader, medan Grants seminarium på psykologprogrammet gav vissa deltagare ”panikångest”. I Uppsala utspelade sig n-ordsaffären kring Inga-Lill Aronsson. Vid Högskolan Väst blev Göran Adamson anmäld för religiös diskriminering efter att ha undervisat om J. S. Mill.

Göteborg har å sin sida utmärkt sig för ett försök att stoppa en inbjuden talare från att föreläsa. I ett aktuellt fall vid Malmö universitet fick en lärare i sexologi kritik av vissa studenter när hon visade bilder på rasism och sexism i illustrerande syfte. Bilderna var i sig kränkande, ansåg studenterna. Nya fall tillkommer i vad som verkar vara en accelererande takt.

I den första intervjun i en ny Youtube-serie samtalar ARW:s Erik J Olsson med filosofidoktoranden Melina Tsapos om vad den ökande känsligheten beror på och om det går att stävja en utveckling där det blir allt svårare för lärare och forskare, men även studenter och doktorander, att utöva yttrandefriheten full ut.

ARW passade på att ställa några frågor till Tsapos, som modererar den nya serien.

ARW: Vad var det som fick dig intresserad av akademisk frihet och yttrandefrihet?

Tsapos: Jag ser att vi lever i en väldigt polariserad värld. Och jag tror att det som vi inte får tappa greppet om är att ha en öppen konversation om våra åsikter och vad vi tror på. Om man då tror att det är viktigt och grundläggande för att inte bara nå en förståelse för varandra men också kunna komma närmare sanningar, så är det essentiellt att vi värnar om yttrandefriheten och inte minst på universiteten. Akademin måste vara den institution där idéer föds och bemöts, inte tystas! Var annars?

ARW: Du är doktorand i teoretisk filosofi. Ser du någon koppling mellan filosofin och ditt engagemang för akademisk frihet? Har filosofer ett särskilt ansvar?

Tsapos: Det tycker jag. Jag valde just filosofin en gång i tiden för jag hade en hunger att ta reda på sanningen, och bland historiens alla filosofer kunde jag fritt läsa om alla olika idéer, bra och dåliga, som sedan hjälpt mig att forma mina egna uppfattningar. Filosofin särskilt måste vara öppen för att kritiseras och utvecklas. För det så krävs det att alla idéer får uttalas, tas del av och kritiseras, med respekt och på ett intelligent sätt. Även kommande generationer har ju nytta av sådan filosofi som har visat sig vara “fel”. Särskilt filosofer (även om det gäller för alla) måste kunna argumentera och resonera kring det man tror på. Därför är det extra viktigt att just filosofer värnar om en akademisk miljö där det råder frihet.

ARW: Du tar i den första intervjun upp tabubelagda ämnen på ett öppet sätt. Är du inte rädd för att folk ska tycka att du ger legitimitet åt uppfattningar som de anser vara stötande eller till och med farliga?

Tsapos: Det är så klart en kritik som jag lyssnar på. Och jag tror det kan vara befogat i vissa fall, särskilt inom politik eller på andra arbetsplatser. Men universitet måste vara en särskild plats där även farliga idéer får tas upp och pratas om. Sen bör man komma ihåg att hur man uttrycker sig kommer med ett ansvar, till exempel hets mot folkgrupp som ju är olagligt och har konsekvenser. Men en idé, även om den må vara farlig, måste prövas och vi alla har ett ansvar att visa varför det är en dålig väg att gå (om det nu är det). Jag tror inte man skyddar “det rätta” eller “det sanna” genom att det förblir outtalat, eller tystas, utan snarare tvärtom. Så snart vi inte längre får ifrågasätta status quo lever vi inte heller längre intellektuellt ärligt. Jag har Mills ord som en ledstjärna när han skriver att “and if nothing else a false opinion is a good sparring practice for good opinions. However true something may be, if it is not fully, freely and fearlessly discussed it will be held as a dead dogma, not a living truth.”

ARW: Slutligen, vad vill du åstadkomma med din serie?

Tsapos: Jag tror att det viktigaste för mig är att det ska bidra på något sätt med att främja diskussionen om akademisk frihet. jag är nyfiken på vad andra, som har tänkt på dessa viktiga frågor mycket längre än jag, har att säga och att lära mig från det. Jag hoppas framför allt kanske att det bidrar till att även andra får en chans att lyssna till konversationerna och bilda sin egen uppfattning kring frågorna.

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦