När statsvetarna i Lund skulle tillsätta en anställning som professor tillika föreståndare för ett samhällsvetenskapligt metodcentrum framhölls ”framstående och nyskapande metodutveckling” som ”av stor betydelse”. Men i lärarförslagsnämndens rangordning av sökande finns inga spår av att kriteriet faktiskt beaktats. I stället avgjorde forskningsgenomslag, ett kriterium som inte nämndes i utlysningen. En sökande som missgynnades har överklagat tillsättningen.
Det finns en hel del med en aktuell professorstillsättning vid Samhällsvetenskapliga fakulteten i Lund som gör att man höjer på ögonbrynen (PA2024/2988). Tanken var att tillsätta en professur vars innehavare också ska tjänstgöra som föreståndare för ett samhällsvetenskapligt metodcentrum, en gemensam resurs för fakultetens institutioner och ämnen.
Utlysningen riktade sig därför till intressenter från olika samhällsvetenskapliga ämnen. Sökande uppmanas i ansökan ange vilket ämne de önskar tillhöra och bli professor i – en konstruktion som vi inte sett tidigare. Det vanliga är ju annars att man söker en professur i ett redan bestämt forskningsämne.
Hur som helst angavs i utlysningen att det är ”av stor betydelse” att den sökande ”(1) bidragit till framstående och nyskapande metodutveckling inom ramen för sin egen forskning, (2) publicerat i internationellt framstående tidskrifter och förlag i enlighet med rådande forskningstraditioner, (3) dokumenterad förmåga att planera och leda vetenskaplig verksamhet, (4) dokumenterat nationellt och internationellt forskningssamarbete, samt (5) erhållit forskningsanslag som huvudsökande och i konkurrens”.
Låt oss titta på det första och viktigaste kriteriet: att ha bidragit till samhällsvetenskaplig metodutveckling.
Sakkunniga Susie Scott skriver om en av de sökande, professor Mikael Persson vid Göteborgs universitet, att han använder en rad olika metoder men också att ”[h]e has refined models of economic and political behaviour and improved casual inference measures used in observational studies”. Persson använder alltså inte bara redan befintliga metoder utan har dessutom bidragit till metodutveckling.
Scott skriver inget om att den person som till slut fick tjänsten, professor Lars Coenen vid norska Høgskulen på Vestlandet, skulle ha utvecklat någon metod. Det som framhålls är att ”Professor Coenen takes a methodologically pluralist approach to his research, using mixed methods designs”. Coenen använder således redan existerande metoder men har inte utvecklat någon metod själv. Persson men inte Coenen uppfyller således det första kriteriet.
Lyckas lärarförslagsnämnden fånga upp denna betydelsefulla skillnad mellan Persson och Coenen när de ska rangordna de sökande? I nämndens protokoll står, angående Coenen och hans insatser på metodområdet, att ”[h]an arbetar med olika forskningsmetoder inom sin forskning och det gör att Coenen har en bred och djup metodologisk erfarenhet av forskningsdesign”. Det svarar bra mot vad sakkunniga Susie Scott skrev om Coenen. Men nämndens omdöme om Persson är närmast identiskt: ”Han arbetar med olika forskningsmetoder inom sin forskning, med ett visst fokus på kvantitativa modeller, och det gör att Persson har en bred och djup metodologisk erfarenhet av forskningsdesign.”
Lärarförslagsnämnden har alltså inte uppfattat, eller inte brytt sig om, att bara den senare uppfyller huvudkriteriet att ha varit nyskapande i fråga om metodutveckling. Samma sak gäller övriga sökande: frågan om huruvida de bidragit till metodutveckling ignoreras av nämnden.
Det som fäller avgörandet blir till slut forskningsgenomslag, mätt i antalet citeringar, trots att forskningsgenomslag inte nämns som ett särskilt kriterium i utlysningen. Coenen visar sig vara den i särklass mest citerade bland de forskare som kortlistats för tjänsten. Han har över 20 000 citeringar, medan exempelvis Persson har 3 000 citeringar.
Utöver att det införs ett nytt kriterium finns det ett allvarligt problem med att låta citeringar avgöra i ett fall som detta. Problemet är att de sökande kommer från olika områden med olika publiceringstraditioner – Coenen från ekonomisk geografi och Persson från statsvetenskap. Medan Coenen med något enstaka undantag bara publicerat samförfattade artiklar och därför uppnått en större volym av artiklar, vilket i sin tur främjat antalet citeringar, har Persson skrivit många av sina artiklar själv.
Det går alltså inte att ge citeringar så stor vikt när kandidater från olika delar av samhällsvetenskaperna ska rangordnas vid en tjänstetillsättning. Då blir det mer en fråga om att inte vara citerade alls, eller väldigt sällan, eller vara det ofta. Samhällsvetarna i Lund borde känna till detta och agera därefter.
Mikael Persson har med rätta överklagat tillsättningen av Lars Coenen på tjänsten och har bland annat framhållit ovanstående tillkortakommanden. Ärendet ligger i skrivande stund hos Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH).
I ett yttrande över Perssons kritik anför lärarförslagsnämnden att citeringar inte är ett nytt kriterium utan ett sätt att sammanfatta uppfyllandet av de fem kriterierna ovan. ”Även om själva ordet forskningsgenomslag inte uttryckligen nämns i annonsen är det en sammanfattande beskrivning av flera av de vetenskapliga bedömningsgrunderna som angavs i utlysningen”, skriver nämnden.
Men detta är givetvis en orimlig tanke, vilket Persson också framhåller i sitt svar till ämnden. Visst kan anledningen till att en forskare har större genomslag än en annan forskare ha att göra med att några av de fem kriterierna är uppfyllda, men det behöver ju inte vara så. Utöver den kultur som råder kring samförfattande beror antalet citeringar på faktorer som hur stor aktivitet det finns inom forskningsområdet, eller på ren slump. Det hjälper också om forskningen passar tidsandan och rådande politiska agendor.
Inget av det vi skriver ovan ska uppfattas som kritik av Lars Coenen eller någon annan sökande. Samtliga kortlistade sökande är framstående inom sina områden och kapabla att inneha tjänsten. Det vi vänder oss emot är hanteringen av tillsättningen och det bedrägliga och förtroendeskadande i att ställa upp kriterier som sedan inte används. Det blir inte bättre av att detta sedan spelas ner med argument som är uppenbart orimliga.
♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦