Tag Archives: kollegialitet

Ny prorektor i Lund var inte valbar: får gräddfil till professur

 Hur mycket våld kan man göra på det kollegiala systemet utan att förlora sin akademiska trovärdighet? Lund har för första gången hämtat sin prorektor utanför lärosätet, trots att uppdraget förutsätter att innehavaren redan har en anställning vid universitetet. När man nu ändå baxar igenom den nya prorektorn genom att kalla henne till professor gör man det på bekostnad av att frångå kollegialiteten och uppenbart missbruka kallelsemöjligheten, konstaterar Academic Rights Watch.

I veckan utsågs Lunds universitet nya prorektor efter det att universitetets tidigare prorektor, Eva Wiberg, tillträtt tjänsten som rektor för Göteborgs universitet. Nu står det alltså klart att Sylvia Schwaag Serger tillträder det treåriga uppdraget den 1 januari 2018.

Processen att utse Schwaag Serger har emellertid varit föremål för skarp kritik från Universitetskollegiet som menar att man haft högst begränsat inflytande över processen. Kollegiet har inte haft kännedom om någon av de övriga 21 kandidaterna och när man gick till val fanns bara en kandidat att rösta på – ett förfarande som leder tankarna till val i Syrien eller Nordkorea.

En annan komplicerande faktor är att Schwaag Serger hämtats utanför universitetet. Eftersom uppdraget som prorektor är ett förtroendeuppdrag förutsätter det att den tilltänkte kandidaten redan har en anställning vid universitetet. Det finns alltså en kollegial struktur inbyggd i systemet – prorektor är tänkt att utses inom högskolan. Sylvia Schwaag Serger var således en olämplig kandidat redan från början då hon inte ens var valbar.

När Schwaag Serger trots allt fick tillräckligt om än svagt stöd i Universitetskollegiet, ett organ som numera saknar akademisk majoritet, har man alltså att hantera det pikanta problemet att skaffa en anställning åt den nya prorektorn. Problemet är att anställningar generellt måste utlysas och tillsättas i konkurrens, ett förhållande som nu är allmänt känt inom högskolesverige, inte minst efter den s.k. Göteborgskandalen.

Att anställa Schwaag Serger som universitetslektor vore av detta skäl omöjligt. Den enda möjligheten att ge henne en fast anställning på laglig väg är att kalla henne som professor.

Högskoleförordningen 4 kap. 7 § medger att en högskola får kalla en person till anställning som professor ”om anställningen av personen är av särskild betydelse för en viss verksamhet vid högskolan”. I ett sådant fall behöver tjänsten inte utlysas och beslutet att anställa fattas av rektor. Personen ifråga måste naturligtvis uppfylla behörighetskraven, dvs. efter sakkunnigbedömning bedömts vara professorskompetent.

Enligt universitetets föreskrifter om handläggning ska kallelseförfarandet användas restriktivt:

Kallelseförfarandet ska användas restriktivt och syftar till att underlätta och påskynda rekrytering av internationellt framstående forskare. Förfarandet ska användas som ett verktyg för strategiska rekryteringar. Förfarandet ska användas så att svenska universitet kan konkurrera med internationella lärosäten om mycket framstående personer som universitetet annars skulle riskera att gå miste om vid ett alltför utdraget anställningsförfarande.

I det aktuella fallet är det svårt att bortse från misstanken att det fanns krafter på universitetet som redan tidigt bestämt sig för Sylvia Schwaag Serger som prorektor och att det stod klart att detta måste innebära att Schwaag Serger anställdes som professor. Intressant nog gavs Ekonomihögskolans prefekt redan i juni 2017 uppdraget att inhämta sakkunnigbedömningar rörande Schwaag Sergers eventuella professorskompetens.

Enligt de båda sakkunniga, och Ekonomihögskolans rektor (se länken ovan), uppfyller Schwaag Serger villkoren för professorskompetens även om de sakkunniga påpekar att hon på flera viktiga punkter inte uppfyller de krav som Ekonomihögskolan uppställt för befordran av professorer, vilka i samtliga fall går utöver de krav som specificeras i universitetets anställningsordning.

Hade man tillämpat dessa kriterier och Schwaag Serger varit anställd som universitetslektor vid Ekonomihögskolan är det sannolikt att en ansökan om befordran till professor aldrig hade skickats till sakkunniga. Schwaag Serger uppfyller exempelvis knappast kravet på ”teaching excellence”, något som framhålls också av Ekonomihögskolans prefekt som påpekar att hennes pedagogiska meritering är ”väsentligt svagare än som är normalt i professorsärenden”. Också hennes vetenskapliga produktion ter sig något mager. Av ett sakkunnigutlåtande framgår att den är begränsad till:

1 PhD dissertation
1 White book
9 peer review articles in scientific journals
3 chapters in edited books or large publications
20 Reports and research papers

Viktigt i sammanhanget är att flera fakulteter vid Lunds universitet införde ett totalstopp för befordringar av ekonomiska skäl 2013. Det finns alltså gott om docenter vars ansökningar aldrig ens prövats och vars vetenskapliga och pedagogiska meriter med all sannolikhet vida överstiger Schwaag Sergers.

Det är med andra ord uppenbart att Schwaag Serger, som Sydsvenska Dagbladet påpekat, getts en gräddfil till en professur vid Lunds universitet och att detta är ett hån mot alla mer meriterade lärare vars ansökningar om befordran aldrig kommer att prövas.

Få förnekar att Sylvia Schwaag Serger är administrativt välmeriterad och bedriver betydande forskning, och att hon antagligen passar bra för uppdraget som prorektor vid Lunds universitet. Grundproblemet är att hon inte var valbar från början. När man nu ändå baxar igenom henne gör man det på bekostnad av att frångå det kollegiala systemet och genom att uppenbart missbruka möjligheten att kalla professorer. Den förtroendeskada som uppstår är ansenlig och riskerar att negativt påverka Schwaag Sergers möjligheter att utföra prorektorsuppdraget.

Lunds universitet har en historia av toppstyrning och därav orsakade konflikter när det gäller tillsättning av ledningspersoner, vilket har uppmärksammats av ARW i tidigare inlägg. I samband med valet av Per Eriksson till rektor ordnades det också en professur trots mycket svag vetenskaplig meritering och felaktiga uppgifter i CV. De senare befanns av en av universitetet inhyrd advokat som specialiserat sig på att ”fria” ifrågasatta högskolor vara ”försumbara och ursäktliga”. Nuvarande rektor Torbjörn von Schantz kuppades igenom av de externa ledamöterna i styrelsen som såg till att de hade full kontroll över beredningsgruppen, ledd av dåvarande styrelseordföranden och nuvarande utrikesministern Margot Wallström.

Universitetets devis verkar vara: gärna kollegialitet men bara så länge saken inte är av vikt!

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Liknande ärenden

Kollegialt inflytande minimalt när Lunds universitet väljer ny rektor: Unescos regler överträds

När varumärket hotas: advokaterna som ”friar” ifrågasatta högskolor i strid med grundlagen

Biologer i uppror vid Göteborgs universitet: odemokratiskt prefektval bryter mot Unescos regler

Efter MAH-dekanens kupp: ARW-grundare överklagar utestängning från fakultetsstyrelse till kammarrätten

Posted in Akademisk frihet | Tagged , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Ny prorektor i Lund var inte valbar: får gräddfil till professur

ARW-TV med Lars Trägårdh: ”Högskolans seminarier inga ’safe spaces’”

Kombinationen av identitetspolitik och en allmän vänsterliberal atmosfär är ett hot mot åsiktsfriheten vid svenska högskolor. Det menar professor Lars Trägårdh i ett samtal med ARW:s Jens Stilhoff Sörensen. Trägårdh förespråkar ökad resurspluralism som en väg mot större åsiktspluralism.

I vår serie samtal med svenska akademiker på ARW:s Youtube-kanal har vi kommit till Lars Trägårdh, professor i historia vid Ersta Sköndal högskola i Stockholm. Trägårdhs har i sin forskning studerat olika aspekter av välfärdsstaten och det civila samhället. Hans aktuella forskning handlar bl.a. om tillit och politikens juridifiering. Trägårdh deltar som forskare i Tillitsdelegationen, en kommitté utsedd av regeringen som arbetar för en mer tillitsbaserad styrning av offentlig forskning.

Trägårdh disputerade vid Berkeley och verkade, innan han återvände till Sverige, bl.a. vid Barnard College, Columbia University. Samtalet med Jens Stilhoff Sörensen inleds därför med en jämförelse mellan Sverige och USA angående den akademiska frihetens nuvarande tillstånd. Trägårdh menar att även USA präglats av en allmän trend mot mindre öppenhet och ökad instrumentalisering av den humanistiska utbildningen, där bildning och fria studier kommer tillkorta. Kombinationen av identitetspolitik och vänsterliberalism vid amerikanska lärosäten har vidare lett till en ifrågasatt liberal elit som enligt Trägårdh banade vägen för Trump.

I Sverige hotar samma utveckling åsiktsfriheten vid högskolorna, menar han. Därför är det viktigt att högskolornas seminarier inte betraktas som ”safe spaces” som inte längre tillåter obekväma åsikter. Trägårdh vill se större mångfald när det gäller vem som finansierar forskning och utbildning, då det leder till mindre politisk styrning och därmed till större åsiktsfrihet och öppenhet. Han pekar också på vikten av anställningstrygghet och fler fasta tjänsten. De medel som går till forskningsråden bör slutligen omfördelas så mer forskning sker inom ramen för tjänsterna.

Posted in Akademisk frihet | Tagged , , , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för ARW-TV med Lars Trägårdh: ”Högskolans seminarier inga ’safe spaces’”

Ny brittisk studie: akademisk frihet i Sverige på europeisk bottennivå

Sverige tillhör bottenligan när det gäller den akademiska friheten i ett europeiskt perspektiv. Det framkommer i den kanske mest detaljerade jämförande undersökning som någonsin gjorts på området. Studien av den brittiske utbildningsforskaren får stöd av en liknande granskning som gjorts av European University Association.

Hur står det till med den akademiska friheten i Sverige i jämförelse med andra europeiska länder? Inte så bra, visar det sig. En detaljrik och vederhäftig studie av den brittiske utbildningsforskaren Terence Karran placerar Sverige i det europeiska bottenskiktet. Vi kommer på sjätte plats från slutet och spelar nu i samma liga som Ungern, Malta och Estland. Det är en klen tröst att Danmark och Storbritannien också har mindre akademisk frihet än vi.

De bästa länderna är enligt studien Spanien, Tyskland och Österrike – och faktiskt även Bulgarien och Kroatien. Resultatet bekräftar en observation som Karran gjorde i en tidigare undersökning: forna diktaturer har ofta har en mer akademivänlig lagstiftning än andra europeiska stater. De har väl lärt av tidigare misstag.

Karran och medarbetarena Klaus Beiter och Kwadwo Appiagyei-Atua jämförde 28 EU-länder med avseende på hur väl lagstiftningen avspeglar de viktigaste dimensionerna av den akademiska friheten. Det gäller: friheten att forska och undervisa, autonomi från staten och andra externa krafter, kollegialt styre, anställningstrygghet samt slutligen i vilken mån staterna ratificerat olika internationella överenskommelser.

Dessa dimensioner har sedan delats upp i sammanlagt 37 olika indikatorer som staterna kan uppfylla i olika hög grad (0-100 procent). Resultaten har därefter vägts samman till en procentsats som beskriver det totala uppfyllandet av akademiska principer.

I Sveriges fall ligger den sammanlagda graden av uppfyllande på 39 procent, att jämföra med topprankade Kroatiens 69 procent.

För ARW:s Erik J Olsson kommer Sveriges låga placering inte som en överraskning:

– Academic Rights Watch har dokumenterat ett stort antal akademiska överträdelser sedan starten 2012. Karrans gedigna studie indikerar att kränkningarna inte är en tillfällighet utan delvis orsakas av ett mycket otillräckligt rättsligt skydd för akademiska rättigheter, säger Olsson.

Studien visar att Sverige visserligen ratificerat en rad relevanta internationella överenskommelser till förmån för akademisk frihet (t.ex. UNESCO Recommendations Concerning the Status of Higher-Education Teaching Personnel, 1997) men att detta inte avspeglat sig i lagstiftningen.

– Effekten är att Sverige genom alla underskrifter utåt framstår som ett föregångsland men internt inom riket händer väldigt lite. Den akademiska lagstiftningen går snarare åt ett håll som motsäger de överenskommelser som undertecknats, säger Erik J Olsson.

Den mest problematiska aspekten är enligt studien det kollegiala styret som efter autonomireformen 2011 inte längre är garanterat i svensk författning. Karran anmärker också på att det visserligen finns skydd i grundlag och högskolelagen för forskningens frihet, men att motsvarande skydd för friheten att undervisa egendomligt nog saknas (s. 27). Båda skyddas för övrigt i Ungerns konstitution.

När det gäller högskolans autonomi från staten ligger vi också relativt illa till. Något bättre är vi i ett jämförande perspektiv på anställningstrygghet, där europeiska länder i gemen är som svagast.

Karran kommenterar den problematiska utvecklingen i Sverige och nämner i det sammanhanget ARW (s. 23):

Concerns over the dilution of academic freedom, following the Swedish Higher Education Act in 2010, promoted the creation of a watchdog organisation called Academic RightsWatch (ARW), an independent, non-profit association of researchers at different institutions whose aim is to defend academic freedom in Sweden by documenting cases on its website … where rights have been violated.

Karrans studie är samtidigt en svidande kritik av införandet av New Public Management inom högskolan, dvs. tendensen att toppstyra högskolor efter (föråldrad) näringslivsmodell. Flera av länderna i det akademiska bottenskiktet, inte bara Sverige, är svårt drabbade. Hit hör såväl Danmark som Storbritannien. Karran konstaterar dock att trots att Finland på senare tid genomgått vissa NPM-reformer har detta i mindre grad påverkat landets akademiska lagstiftning.

Karrans studie får stöd av en liknande undersökning som gjordes av European University Association (EUA) för några år sedan (uppdatering är planerad under 2017). Denna begränsas dock till lagstiftningen kring högskolornas autonomi i förhållande till staten och tar alltså inte upp saker som kollegialt styre och anställningstrygghet.

Även i EUA:s studie kommer Sverige långt ner och får nöja sig med plats 19 (bland 29 EU-länder) när det gäller såväl organisatorisk som finansiell autonomi. Negativ inverkan på den organisatoriska autonomin har det faktum att regeringen måste godkänna valet av rektor samt de externa medlemmarna i högskolestyrelsen. Beträffande det finansiella oberoendet tyngs Sverige särskilt av att högskolorna inte är fria att använda budgeten som de vill och att de inte får äga sina byggnader (samt inte får ta ut studieavgifter).

– ARW har aldrig upphört att kritisera den svenska regeringens orimligt stora inflytande över val av rektor och externa medlemmar i styrelserna, vilket gör högskolorna politiskt känsliga. Även det faktum att externa medlemmar är i majoritet är oacceptabelt och strider mot internationella överenskommelser, konstaterar Olsson.

– Risken är nu överhängande att Sverige förlorar ansiktet i Europa och övriga världen därför att våra politiker tycks vara ur stånd att åtgärda alla akademiska missförhållanden, säger Erik J Olsson på ARW.

JSS/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

 

Liknande ärenden

Censur vid SLU: kalhyggeskritisk forskning raderades ur publikationsdatabas

Biologer i uppror vid Göteborgs universitet: odemokratiskt prefektval bryter mot Unescos regler

Kollegialt inflytande minimalt när Lunds universitet väljer ny rektor: Unescos regler överträds

Valspecial: partierna svarar om den akademiska friheten

Botten nådd? Regeringens utredare vill införa Tredje rikets styrmodell inom högskolan

Posted in Akademisk frihet | Tagged , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Ny brittisk studie: akademisk frihet i Sverige på europeisk bottennivå

Rektorsvalet i Karlstad: huvudkandidat beskriver ARW-kritik som ”desinformation”

När rektorskandidaten Johan Sterte var på besök i Karlstad för att höras av personal och studenter konfronterades han med ARW:s kritik mot hans ledarskap. I lokalpressen beskrev Sterte kritiken som ”störande”, ”smutskastning” och ”desinformation”. I detta inlägg bemöter vi Stertes påstående om att det skulle röra sig om illa underbyggd kritik. Vi gör det genom att räkna upp de 27 angivna källorna i våra inlägg om honom.

Enligt den statistik som vi har tillgång till har vårt senaste kritiska inlägg om Johan Sterte, tilltänkt rektor, haft hundratals läsare i Karlstad. När Sterte gästade staden i veckan (den 14 mars) för att höras av personal och studenter konfronterades han mycket riktigt med vår kritik. Efteråt fick han i lokalpressen frågan vad han ansåg om kritiken:

– Den är mycket tendentiös och väldigt störande. Inte bara för mig utan för alla medarbetare som också blir drabbade. Det är ett fenomen i tiden att en konstellation kan utnämna sig till poliser på ett sätt som inte är rumsrent, för att smutskasta en person som de inte känner eller ens träffat. Det är en starkt vinklad redogörelse de lägger fram.

ARW har i två inlägg (se länkar nedan) granskat Sterte. Det rör sig om akademiska och andra tveksamheter under hans nuvarande rektorskap vid Luleå tekniska universitet. Vår kritik har fokuserat framför allt på hans nedmontering av det kollegiala medbestämmandet och flera ifrågasatta utköp av akademisk och annan personal.

Då det tydligen saknats facklig insyn i utköpen kan man inte utesluta att det delvis handlar om att bli av med interna kritiker. Vi har också konstaterat att Sterte i ett remissvar på den s.k. Ledningsutredningen förordat såväl renodlad linjestyrning som sekretess när det gäller vem som ställer upp i rektorsval.

På dessa grunder varnade vi Karlstad för vad vi, mot bakgrund av vår samlade dokumentation, betecknade som ett oakademiskt och odemokratiskt ledarskap.

Tydligen var kritiken inte helt osann trots allt. Så här uttalar sig Sterte i Nya Wermlands-Tidningen:

– Men liksom att det kan finnas spår av nötter i choklad, så finns det spår av sanning bakom kritiken. Det är sant att medarbetare har köpts ut och att jag anser att beslutsfattande ska utgå ifrån rektor. Resten av kritiken är oförsvarbar och det är alltid en risk för mig att uttala mig om sådana här påståenden eftersom det inte finns någon arena för mig att möta dem. Därför har jag valt att inte göra det med stor risk för att det trappas upp.

Sterte anger inte vilken del av kritiken han anser vara oförsvarbar och varför. Han fortsätter:

– Det är kanske dags att införa en professur i desinformation. Universitetet har en viktigare roll än någonsin i dessa tider, för utbildning i källkritik och noggrant underbyggd[a] fakta, fortsätter han.

Sterte fick också frågan av en reporter på Värmlands Folkblad:

– Egentligen är det inget jag vill kommentera. De smutskastar mig och jag vet inte vilka de är. Det är inte bara jag som upplevt deras kritik som störande utan även personalen vid universitet. Tyvärr är detta ett fenomen som ligger i tiden. Det är klart det finns lite sanning i det de säger, vi har köpt ut ett antal medarbetare, det är sant, men mycket annat stämmer inte, säger Johan Sterte.

Sterte anger, återigen, inte vilka andra uppgifter som inte skulle stämma.

För att bemöta Stertes påståenden om att det skulle röra sig om ”smutskastning”, ”desinformation” och inte om ”noggrant underbyggd[a] fakta” räknade vi antalet länkar till olika källor i de båda ARW-inläggen om Sterte. I det första inlägget fanns det 18 angivna källor, i det andra 9 angivna källor (utan dubbletter). Det ger sammanlagt 27 källor. Det rörde sig om allt från utdrag ur flera utköpsavtal från Luleå och mejl från facklig representant till centrala interna dokument som beskriver hur universitetet för närvarande styrs.

Vi har listat samtliga angivna källor i slutet av detta inlägg. Detta för att läsaren ska få en uppfattning om omfattningen av det dokumentationsarbete som ligger bakom vår kritik av Stertes ledarskap.

ARW:s Erik J Olsson är förbryllad över Stertes reaktion på kritiken:

– Det är oroväckande att en hög statlig chef som Sterte attackerar engagerade medborgares motiv istället för att sakligt bemöta uppgifterna. Sterte far dessutom med osanning när han säger att vår kritik inte är väl underbyggd. Att han använder så starka ord som ”desinformation” och ”smutskastning” i sammanhanget verkar inte väl avvägt i sammanhanget.

– Samtidigt verkar Sterte säga att vi har rätt på de centrala punkterna om toppstyrning och utköp. Vi får inte det att gå ihop rent intellektuellt. Även Stertes uppfattning att man tydligen måste känna honom personligen för att få kritisera hans ledarskap är svårbegriplig.

Olsson menar att Stertes angrepp på ARW i medierna spär på kritiken mot hans ledarskap:

– En rektor måste kunna bete sig statsmannamässigt i offentliga sammanhang. Det innebär exempelvis att sakligt och redligt bemöta tvivel på det egna ledarskapet. Han har haft gott om utrymme i lokalpressen för att göra det. Man kan få intrycket att Sterte inte kan ta kritik på ett konstruktivt sätt.

Enligt Olsson visar händelserna i Karlstad att ARW:s verksamhet är effektiv:

– Det är glädjande att lärarna i Karlstad konfronterat Sterte med vår kritik. Det visar att vår dokumentation av överträdelser kan bli relevant när man minst anar det. ARW kommer att fortsätta att rikta störande kritik mot makthavare som inte sköter sig, säger Erik J Olsson.

JSS/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Angivna källor i första ARW-inlägget om Sterte:

  1. Unescos rekommendationer för högre utbildning (1997)
  2. 2 kap högskoleförordningen
  3. Ett utköpsfall i Lund
  4. Ett utköpsavtal i Luleå
  5. LTU:s besluts- och delegationsordning
  6. Avtalslagen
  7. Klagomål från en tidigare lärare vid LTU enligt vilket utköpet av honom var provocerat
  8. Svar på klagomålet från HR-chef och chefsjurist vid LTU
  9. 11 § förvaltninglagen
  10. Chefsjuristens svar på en skrivelse där vi kritiserat LTU bl.a. för provocerade uppsägningar
  11. 1 kap 9 § regeringsformen
  12. Vår replik till LTU:s chefsjurist
  13. En gemensam skrivelse från Sterte och chefsjuristen som avslutar mejlväxlingen med mellan LTU och ARW
  14. Klagomål från den utköpte LTU-läraren till styrelsen
  15. Svar på klagomål från Sterte
  16. Svar på den utköpte lärarens klagomål från Sulf:s Git Claesson Pipping
  17. Utköpsavtal för en annan lektor vid LTU
  18. Utköpsavtal för ytterligare en anställd vid LTU

Angivna källor i andra ARW-inlägget om Sterte

  1. Länk till lokaltidning med uppgiften att Sterte är förslagen som ny rektor
  2. Uppsats i statsvetenskap från Uppsala enligt vilken kollegialiteten nedmonterats under Stertes tid som rektor
  3. Kåre Bremers ledningsutredning
  4. Stertes remissvar till ledningsutredningen (där han ställer sig positiv till ren linjestyrning och sekretess kring val av rektorer)
  5. Avgående rektor Åsa Bergenheims remissvar till ledningsutredningen
  6. Aktuellt styrdokument vid Karlstads universitet
  7. E-postmeddelande från facklig representant vid LTU där hon förklarar att hon inte deltagit vid utköpen (trots att hennes namn står på överenskommelsen).
  8. Artikel i Luleås lokalpress där en tidigare LTU-anställd lämnar uppgiften att uppsägningen av henne var provocerad
  9. Länk till LTU:s hemsida som visar att det centrala styr dokumentet ”LTU:s besluts- och delegationsordning” försetts med lösenordsskydd

Liknande ärenden

ARW varnar för påtänkt Karlstadsrektor: bäddat för konflikter med odemokratiske Johan Sterte vid rodret

Rättsosäkerhet vid Luleå tekniska universitet: obehörig chef köper ut lärare utan demokratisk insyn

Posted in Akademisk frihet | Tagged , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Rektorsvalet i Karlstad: huvudkandidat beskriver ARW-kritik som ”desinformation”

Orolig anställd slår larm: facket utestängt när Uniarts säger upp lärare

Obekväma akademiker sitter nu löst på Stockholms konstnärliga högskola (Uniarts). Detta efter att styrelsen tagit ett beslut om att inrätta en personalansvarsnämnd med väsentligen bara ledningspersoner. Facket och lärarna är utestängda i strid med regelverket. Utan kollegial insyn i nämndens beslut är det fritt fram att bestraffa interna kritiker med disciplinåtgärder eller säga upp dem av ”personliga skäl”.

Vi har i en rad inlägg dokumenterat betydande akademiska och förvaltningsmässiga brister vid Stockholms konstnärliga högskola, som även kallas Uniarts. Det har framför allt rört sig om egendomliga anställningsförfaranden och olika former av jäv, som verkar höra till dagordningen. Efter sammanslagningen av de konstnärliga högskolorna i Stockholm har lärarna klagat över toppstyrning och bristande kollegialt medbestämmande, inte minst vid Uniarts.

Uniarts styrelseordförande, Kåre Bremer, har gjort sig känd som förespråkare för generell nedmontering av det kollegiala beslutsfattandet. ARW har kritiserats hans ledningsutredning för att vara auktoritär och odemokratisk då den föreslår att all makt ska utgå från en regeringstillsatt rektor. Kollegiala organ ska i bästa fall bara vara rådgivande.

Tack vare ett tips från en orolig lärare som önskar vara anonym kan vi nu även dokumentera att Uniarts styrelse, i samma anda, nyligen vidtagit mått och steg som gör det lättare för högskolan att bli av med interna kritiker. Det har man gjort genom att utestänga lärare och forskare från den i sammanhanget centrala personalansvarsnämnden.

Nämnden är central därför att den beslutar om skiljande av anställning på grund av personliga förhållanden, disciplinansvar, åtalsanmälan och avstängning.

Enligt ett styrelsebeslut 2016-12-13 har nämnden vid Uniarts fr.o.m. 2017-01-01 följande sammansättning:

Ordinarie ledamot

Rektor Paula Crabtree, ordförande

Högskolestyrelsens ordförande Kåre Bremer

Högskoledirektör Eva Öquist

Ordförande i nämnden för utbildning och forskning Johanna Garpe

Föredragande

HR-chef Sara Månsson

Om du som lärare ställs till svars inför den nämnden kommer du att känna dig väldigt ensam. Nämndens sammansättning strider mot regelverket som kräver att minst två personalrepresentanter ska vara ledamöter. Det följer av personalföreträdarförordningen (se nedan). Nämnden saknar även studentrepresentant, vilket dock är valfritt. Ersättarna är i samtliga fall personer ur ledningsgruppen.

Det är intressant att jämföra denna nämnd med internationella överenskommelser på området. Så här står det i Unescos rekommendationer för högre utbildning (1997):

  1. No member of the academic community should be subject to discipline, including dismissal, except for just and sufficient cause demonstrable before an independent third-party hearing of peers, and/or before an impartial body such as arbitrators or the courts.

Uniarts personalansvarsnämnd är mycket långt ifrån att uppfylla denna artikel. Vid Uniarts är det tvärtom i dagsläget den exekutiva makten, dvs. regeringens representanter, som sitter och bestämmer om akademiker ska sägas upp eller avstängas. I vilka andra demokratiska länder finns det sådana högskolor? Här finns ett autonomiproblem av betydande omfattning.

Uniarts personalansvarsnämnd var alltså författningsvidrig när den inrättades. Det ändras inte av att det i styrelsebeslutet 2016-12-13 står att ”[p]ersonalföreträdare ska utses i enlighet med personalföreträdarförordningen” (se länk ovan). Man kan inte först inrätta en personalansvarsnämnd och först i ett senare skede göra den författningsenlig.

Har då detta skett? ARW kontaktade nyligen (2017-02-17) registrator med en förfrågan om nämndens sammansättning. Vi fick då beskedet att den har samma ledamöter som angetts ovan. Inga personalföreträdare hade utsetts som ledamöter. Nämnden är alltså när detta skrivs fortfarande inte regelkonform.

Hos vissa andra svenska högskolor ser det annorlunda ut. Vid Uppsala universitet har samma nämnd enligt hemsidan följande sammansättning:

Ordförande: rektor

Ledamöter: professor Agneta Bladh, professor Dan I Andersson, studentrepresentant Fredrik Härlin

Personalföreträdare: universitetslektor Per Sundman (SACO), forskningsingenjör Carin Söderhäll (ST-ATF), instrumentmakare Stefan Djurström (SEKO)

Huvudföredragande: universitetsdirektören

Sekreterare: biträdande arbetsjurist Anna-Lena Söderström

Här finns personalföreträdarna med. Det gör också en studentrepresentant. Uppsala uppfyller alltså inte bara regelverket, utan nämnden ger intryck av att ha en godtagbar demokratisk balans mellan ledning och verksamhet. Frågan om den tillfullo uppfyller Unescos krav låter vi vara öppen.

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Lagar och regler för personalansvarsnämnder

Högskoleförordningen

Se 2 kap 15§:

15 § Styrelsen får inrätta en personalansvarsnämnd med uppgifter enligt 25 § myndighetsförordningen (2007:515). Rektor ska vara ordförande i en sådan nämnd. Nämnden ska i övrigt bestå av personalföreträdarna och ytterligare högst tre ledamöter som styrelsen utser.

Personalföreträdarna utses enligt föreskrifter i personalföreträdarförordningen (1987:1101). Förordning (2010:1064).

Personalföreträdarförordningen

2 § Om inget annat anges har termer och uttryck som används i denna förordning samma betydelse och tillämpningsområde som i myndighetsförordningen (2007:515).

Med personalföreträdare avses den som särskilt har utsetts att i myndighetens ledning företräda dem som är anställda hos myndigheten.

Med personalansvarsnämnd avses en särskild nämnd vid myndigheten med uppgifter enligt 25 § myndighetsförordningen. Förordning (2007:744).

7 § Att personalföreträdarna är ledamöter i en personalansvarsnämnd vid myndigheten framgår av myndighetsförordningen (2007:515). Förordning (2007:744).

8 § För varje myndighet utses två eller, om det finns särskilda skäl till det, tre personalföreträdare.

Dessutom utses en ersättare för varje personalföreträdare. Därvid tillämpas 9-11 §§. Förordning (1988:383).

Myndighetsförordningen

25 § Om regeringen har bestämt att det skall finnas en personalansvarsnämnd vid myndigheten, skall nämnden pröva frågor om

  1. skiljande från anställning på grund av personliga förhållanden, när anställningen inte är en provanställning,
  2. disciplinansvar,
  3. åtalsanmälan,
  4. avstängning.

Myndighetschefen skall vara ordförande i personalansvarsnämnden. Nämnden skall i övrigt bestå av personalföreträdarna och de ledamöter som myndigheten utser.

26 § Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande.

Posted in Myndighetsutövning | Tagged , , , , , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Orolig anställd slår larm: facket utestängt när Uniarts säger upp lärare