Author Archives: Academic Rights Watch

Internationell protestvåg mot Uppsala universitet: matematikprofessor belades med reseförbud

ARW kan nu dokumentera ännu ett fall vid Uppsala universitet där lärares och forskares akademiska rättigheter inte respekteras. Det rör sig om en professor vid Matematiska institutionen som av sin prefekt förbjöds att åka på forskningsresor – även om värduniversitetet betalar. En rad internationella protestbrev har kommit in där kollegor i Frankrike, Indien, Israel och Italien uttrycker bestörtning över vad de kallar ”an administrative measure unheard of in the democratic world”.

ARW har på senare tid uppmärksammat en rad fall där det gjorts ingrepp i lärares och forskares akademiska frihet vid Uppsala universitet. Det har då rört sig om överträdelser av den för akademin så centrala yttrandefriheten. Det var vad som hände latinprofessorn Gerd Haverling, som hotades med uppsägning efter sin kritik av ledningen. Annars så återhållsamma Justitiekanslern ansåg att ledningens agerande delvis även stod i strid med grundlagen.

Men i Uppsala finns det ingen gräns för vad man kan råka ut för som forskare. Eller vad sägs om ett förbud mot att få åka på forskningsresor utomlands även om värduniversitetet står för kostnaderna? Är detta verkligen Sverige?

Reseförbudet drabbade nyligen matematikprofessorn Cyril Tintarev, som var påpasslig nog att trycka på inspelningsknappen när prefekten läxade upp honom den 13 januari i år. ARW publicerar inspelningen här. En transkription av prefektens tillkännagivanden följer:

Warwick Tucker: ”There are several things I want to discuss. One is is your, your business trips, which you wondered about, why I’ve denied you them, the second is your, your time spent at the workplace, and then coming meetings. So. They are all connected. As you know, I am not happy with the situation [pause] between you and the department, and I want to see to find the way to solve this. My hope is that we will find some way for you to come back into the activities in the department so you can act as a researcher and a collaborator in all ways. This is my aim. But I see that we are far away from that, so until I see big improvement, I will not grant you any travels. I also want to see you at your workplace, during regular hours, that means 8AM to 16.30 daily, unless you are teaching until 17 – then you can come in at 8:30. This is starting today, five days a week. This is according to union rules. You and I will have many meetings, starting this semester, to follow-up on the progress of you coming back into work and functioning here. I would also like us to involve Feelgood [the name of the firm of workplace health services provided under contract with Uppsala University], for this we have a rehabilitation process. I am not saying this is necessary, but I feel that the problems are so severe so you need, er, professional help to solve these problems. So that was a lot of information. Did you get the all of that?”

I ett e-brev till Tucker påpekar Per Sundman, Saco:s representant i Uppsala, att reseförbudet är oacceptabelt:

Av dessa skäl hävdar Saco-S vid Uppsala Universitet också att arbetsgivaren inte kan utfärda ett generellt förbud mot arbetsresor för en anställd. Om en begäran att genomföra en arbetsresa avslås måste detta kunna motiveras utifrån den enskilda resan.

Förbudet strider inte minst mot artikel 13 i Unescos internationella regler för personal inom den högre utbildningen (1997), där det förklaras att ”higher-education teaching personnel should be enabled throughout their careers to participate in international gatherings on higher education or research”.

De internationella protesterna mot det svenska reseförbudet för akademiker har inte låtit vänta på sig. Tre franska forskare uttrycker sin besvikelse och förvåning över en utebliven gästprofessor så här:

Professor Tintarev was awarded a visiting professorship for one month this academic year at our university out of several qualified candidates. If he is unable to come, it is too late to replace him. Furthermore our collaboration with him will be compromised, we will miss his stimulating conversation, and we do not know when (or if) we will be able to invite him again … For these reasons, we hope that it is possible to allow him to visit Toulouse for one month this academic year.

Åtta akademiker från Israel skräder inte orden:

The imposition of a travel ban on a scholar is an administrative measure unheard of in the democratic world. If indeed, there is any reasonable explanation for such a step, it should be clarified and made public to the mathematical community. We respectfully request that Uppsala University lift the ban on travel imposed on Professor Tintarev.

Även indiska och italienska akademiker har klagat på behandlingen av Tintarev i e-brev till Uppsalas ledningsgrupp.

Tuckers påstående ovan att det skulle vara ett fackligt krav att man är på jobbet mellan 8.00 och 16.30 är givetvis också felaktigt då akademiker har rätt att förfoga över sin egen årsarbetstid. Saco:s Per Sundman förklarar:

Enligt lokalt kollektivavtal om arbetstid och arbetstidsberoende ersättningar för lärare (UFV-PA 2013/2693) har lärare en årsarbetstid att förhålla sig till. Däremot finns inget angivet om vid vilka veckodagar eller klockslag årsarbetstiden ska förläggas. Avtalet anger också angående närvaro på arbetsplatsen att en lärares arbetsuppgifter, om verksamheten och uppgifterna tillåter, kan förläggas till annan plats efter anmälan till prefekt. En begäran av en enskild anställd lärare att generellt befinna sig på arbetsplatsen under vissa tider, utan att detta motiveras med arbetsuppgifter som bara kan utföras såvitt vi vet vid denna plats och på denna tid, skulle alltså kunna utgöra ett brott mot det lokala kollektivavtalet.

Affären har utspelat sig internt under en stor del av 2017 utan att komma till allmänhetens kännedom. ARW fick tidigt uppgifter om vad som hänt men valde, av hänsyn till professorns situation, att inte ingripa i den känsliga processen.

Men fackets stöd verkar inte haft någon påtaglig effekt. Tintarev har låtit meddela ARW att han till slut inte klarade trycket utan valde att förtidspensioneras från den 1 september 2017, vid 61 års ålder. I gengäld ska prefekten ha låtit honom genomföra två av de tidigare förbjudna forskningsresorna, medan hans forskningsvistelser i Princeton och TIFR i Bangalore inte blivit av.

Professor Tintarev har inte fått behålla sin affiliering med Matematiska institutionen i Uppsala, och hans namn är bortraderat från universitetets adresskatalog, som om han aldrig verkat vid lärosätet. Om vi inte hade dokumenterat och offentliggjort hans historia i detta inlägg hade den i viss mening ”aldrig hänt”. Rektors kansli har dock registrerat samtliga inkomna protestbrev som ett ärende med beteckning UFV 2017/129.

Tintarev skriver att han ”bedömer sin förtidspensionering som det enda möjliga sättet att bevara sin akademiska frihet”. Slutsatsen är tragisk men av allt att döma följdriktig. Han fortsätter att delta i internationella matematiska konferenser och att vistas som gästprofessor vid utomnordiska lärosäten. Enligt våra uppgifter har rektorn Eva Åkesson och hennes ledningsgrupp aldrig reagerat på reseförbudet, trots att de fått internationella protestbrev direkt i mejlboxen och inte kan skylla på okunskap. Vad hände med utredningsplikten vid misstänkt kränkande särbehandling?

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Ur UNESCO recommendations concerning the status of higher-education teaching personnel (1997)

13. The interplay of ideas and information among higher-education teaching personnel throughout  the  world  is  vital  to  the  healthy  development  of  higher education and research and should be actively promoted. To this end higher-education teaching personnel should be enabled throughout their  careers  to  participate  in  international  gatherings  on  higher  education or research, to travel abroad without political restrictions and to use the Internet or video-conferencing for these purposes.

74. Member States and higher education institutions should take all feasible steps to apply the provisions spelled out above to give effect, within their respective territories, to the principles set forth in this Recommendation.

 

Liknande ärenden

Uppsala inför ny bedömningsgrund: medlem i Saco-S krav för att bli adjunkt

Justitiekanslerns beslut i Haverling-affären: chefer vid Uppsala universitet missförstod yttrandefriheten

ARW JK-anmäler Uppsala universitet: kritisk professor hotas med uppsägning

Uppsaladoktorand anklagade prefekt för vetenskaplig oredlighet: förbjöds söka forskningsmedel

Nytt Arnason-fall: professor emeritus vid Uppsala universitet avstängd för sin kritik

Posted in Akademisk frihet | Tagged , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Internationell protestvåg mot Uppsala universitet: matematikprofessor belades med reseförbud

Statsvetare i Lund lägger ner kurs: tvingades använda könskvoterad kurslitteratur

Ska högskolorna få tvinga lärare att använda viss kurslitteratur snarare än annan på deras egna kurser? Frågan aktualiseras i ett fall vid Statsvetenskapliga institutionen i Lund, som infört en regel som tvingar lärare att använda könskvoterad kurslitteratur. Minst 40% av kurslitteraturen måste enligt institutions genusdirektiv ha skrivits av kvinnliga författare. ARW utfärdar mot denna bakgrund en rekommendation som förbjuder högskolor att tvinga lärare att undervisa mot sitt eget bättre vetande och samvete.

Lektorn Erik Ringmar vid Statsvetenskapliga institutionen i Lund väljer nu att lägga ner sin kurs om kritiker av det moderna samhället. Detta efter att institutionen infört en regel som tvingar lärare att använda könskvoterad kurslitteratur där minst 40% skrivits av kvinnliga författare. Så här står det i ett internt dokument från 2016-02-10:

Den sedan tidigare införda huvudprincipen om att andelen kvinnliga/manliga författare till kurslitteratur ska ligga i spannet 40-60% eller, i de fall avvikelser förekommer, kompletteras med en tydlig motivering om varför så är fallet, har fortsatt implementerats av institutionsstyrelsen. I flera fall under 2015 har litteraturlistor återremitterats till kursansvariga, med uppgift att antingen förändra könsbalansen hos författare eller för att i särskild ordning argumentera för avvikelsen från huvudprincipen.

Institutionens policy i denna fråga stöder sig på tidigare dokument som tagits fram dels centralt vid Lunds universitet, dels vid institutionen.

Problemet för Ringmar var att själva idén med kursen var att den skulle bygga på konservativ primärlitteratur från sent 1800- och tidigt 1900-tal. Det gick dock inte att hitta tillräckligt många kvinnliga konservativa författare för att kvoten på 40% skulle uppnås.

Ringmar beskriver sitt bisarra problem i ett blogginlägg:

Det verkar som alla mörkblå bakåtsträvare var män. Kvinnorna, i alla fall de som uttryckte sig i skrift, var företrädesvis liberala och progressiva. Till slut lyckades jag i alla fall hitta en kvinnlig författare som var emot kvinnlig rösträtt.

Men det räckte inte långt. Studierektorn konstaterade att en sådan kurs aldrig skulle godkännas av institutionens kurslitteraturkommitté. Mycket riktigt fick kursen enligt Ringmar stark kritik av kommittén, särskilt av studentrepresentanterna, för ”brist på fokus på genus”. Dock nådde man en kompromiss. Kursen skulle godkännas om Ringmar lovade ta med en bok av Judith Butler, en känd radikalfeministisk författare i den poststrukturalistiska traditionen.

När kursen väl påbörjades HT2017 valde Ringmar dock att lämna Butler därhän då hennes skriverier måste ses som ovidkommande i sammanhanget. ”Ingen kurslitteraturskommitté i världen kan tvinga mig att undervisa på Judith Butler om jag inte vill”, skriver Ringmar på sin blogg.

Sedan hände det förutsägbara att någon student gick till studierektorn och klagade på att kursen inte följde kurslitteraturen. Studenten har fått stöd från studentkåren. Till slut ansåg Ringmar att måttet var rågat:

Eftersom jag insisterat på att ge en kurs om gamla mörkermän har jag nu fått rykte som ’’anti-feminist’’ och min kurs har blivit någonting som ska ’’pekas ut’’ och ’’avslöjas’’. … Jag har efter moget övervägande beslutat att inte ge kursen igen. Jag vill inte bli mobbad av studenter och jag vill inte att märkliga rykten ska spridas om mig bland kollegor. Synd, tycker jag, eftersom fascismens framväxt är ett viktigt ämne, inte minst just nu.

Om detta fall finns mycket att säga. I en aktuell undersökning av den akademiska frihetens ställning i Europa, som ARW tidigare uppmärksammat, framkom att Sverige är ett av få europeiska länder där det saknas lagstöd för lärares undervisningsfrihet, dvs. rätt att gestalta undervisningen efter egen kompetens och eget samvete (Karran, 2017). Här ligger Sverige efter t.ex. Ungern där sådant lagstöd finns. Ringmar och andra som råkat ut för liknande undervisningstvång – ARW har fått flera indikationer på att han är inte är ensam – kan alltså inte hoppas på stöd från det svenska rättsväsendet.

Tvångsåtgärder mot lärare i undervisningen strider dock mot Unescos internationellt överenskomna rekommendationer för högre utbildning. Så här står det i artikel 28:

Higher-education teaching personnel have the right to teach without any interference, subject to accepted professional principles including professional responsibility and intellectual rigour with regard to standards and methods of teaching. Higher-education teaching personnel should not be forced to instruct against their own best knowledge and conscience or be forced to use curricula and methods contrary to national and international human rights standards. Higher education teaching personnel should play a significant role in determining the curriculum.

Institutionens behandling av Erik Ringmar är ett slående exempel hur lärare blir ”forced to instruct against their own best knowledge and conscience”, vilket enligt Unesco alltså är förbjudet.

Erik Ringmar har således Unesco och det internationella samfundet på sin sida när han värjer sig mot institutionens och studenternas försök att tvinga på honom kurslitteratur han anser vara irrelevant och distraherande i förhållande till syftet med kursen. Alla andra synpunkter som getts av studenter och övriga i denna debatt, t.ex. i en artikel i studenttidningen Lundagård, väger därmed synnerligen lätt i jämförelse.

Unescos rekommendationer är förpliktande i den meningen att statliga svenska högskolor, inklusive Lunds universitet, måste göra allt som står i deras makt för att uppfylla principerna (artikel 74). Det är anmärkningsvärt att just en statsvetenskaplig institution utmärker sig genom att bryta mot en konvention som det beslutats om internationellt i demokratisk ordning, där saken dessutom gäller något för demokratin så centralt som den akademiska friheten. Borde inte statsvetarna i Lund själva bidra till demokratiutvecklingen eller åtminstone inte agera i motsatt riktning? Borde man inte känna till Unescos principer?

Statsvetenskapliga institutionen måste nu påbörja en demokratiseringsprocess av utbildningen där man gör allt för att leva upp till internationella överenskommelser. Framför allt måste man ta Unescos rekommendationer och de förpliktelser som de innebär på allvar och inrätta sin kursutveckling därefter.

Om litteraturkommittén ska vara kvar måste dess roll således begränsas till att endast utfärda rekommendationer, inte tvingande bestämmelser, angående kurslitteraturen. Den individuelle läraren kan sedan välja att inte hörsamma rekommendationerna om ett hörsammande skulle innebära att han eller hon tvingas undervisa i strid med sitt samvete eller bättre vetande.

Denna av ARW härmed utfärdade rekommendation i syfte att uppnå en Unesco-konform praxis gäller naturligtvis inte bara Statsvetenskapliga institutionen i Lund utan undervisningen vid våra lärosäten generellt. Valet av kurslitteratur vid våra högskolor får aldrig bli ett tvång där den undervisande läraren blir den som drar kortaste strået.

EJO/JSS/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Liknande ärenden

Ny brittisk studie: akademisk frihet i Sverige på europeisk bottennivå

Studenterna har mer makt än lärarna vid Blekinge tekniska högskola

Lektorer vid Högskolan Väst utreds för religiös diskriminering: föreläste om JS Mill

Posted in Akademisk frihet | Tagged , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Statsvetare i Lund lägger ner kurs: tvingades använda könskvoterad kurslitteratur

ARW-TV med Svante Nordin: ”kan inte längre tro på Stockholms universitet”

Det är skrämmande att ett universitet som jag tidigare respekterade inte längre värnar om akademisk integritet. Det säger lundaprofessorn Svante Nordin i ett samtal med ARW:s Jens Stilhoff Sörensen angående Stockholm universitets tidigare beslut i år att inte befordra Johan Lundberg, en känd kritiker av postmodernism och identitetspolitik, till professor i litteraturvetenskap.

Denna gång är det Svante Nordin, professor emeritus i Idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet, som kommer till tals i vår serie samtal med tongivande svenska akademiker om akademisk frihet.

Svante Nordin är en av samtida Sveriges största humanistiska författare och kräver som sådan knappast någon närmare presentation. Han är författare till över 20 monografier om företrädelsevis såväl svensk som internationell filosofihistoria. Filosofernas krig nominerades till Augustpriset och Filosoferna vann 2011 Stora fackbokspriset.

Samtalet med Nordin kom, bland mycket annat, att handla om utvecklingen av den svenska högskolan från 1968 och framåt, vilken inneburit en gradvis urholkning av den akademiska friheten.

– Det gamla akademiska systemet byggde på fasta tjänster, lärostolar och sakkunnigförfarande. Det innebar en väldigt stor akademisk frihet. Med tjänst var du i princip oavsättlig, oavsett vad du sade och gjorde, framhåller Nordin.

Rektor skulle väljas kollegialt och universitetens autonomi ansågs självklar.

– Allt detta försvann samtidigt som forskningen i allt högre grad blev beroende av externa statliga anslag. Har man extern finansiering från staten då vill staten också ha makt över vad pengarna används till. Den akademiska friheten i den gamla meningen försvann därmed.

När betingelserna ändrades skedde enligt Nordin även en mentalitetsförändring i riktning mot åsiktskonformism och självcensur.

– En ny kultur uppstod – en ansökningskultur, som är per definition opportunistisk. Man försöker anpassa sig till vad anslagsgivaren kan tänkas gilla, vilka slagord som gäller för stunden. Då man inte vet som kommer att sitta i kommittén som beslutar om nästa anslag är man rädd för att säga något som kan vara kontroversiellt i något läger.

– Tidigare sade man lite skämtsamt att en professor är en person som har en annan mening; idag kan man säga att en professor är en person som har samma mening.

Nordin framhåller att dagens byråkrati är värderingsstyrd på ett annat sätt än tidigare, där det gäller att genomföra en rad ideologiska paroller: jämställdhet, mångfald, miljö osv.

– Mycket beror på hur parollerna tolkas. De kan tolkas på ett auktoritärt sätt som förbjuder vissa åsikter eller vissa forskningsinriktningar och tillåter andra. Värdegrunder bli farliga när de uppfattas som tankeförbud.

Nordin kommer även in på en rad andra faktorer som påverkar den akademiska friheten, t.ex. den svenska konformistiska kulturen och bristen på resurspluralism.

– De externa anslagen är nödvändiga i dagens forskningsvärld men har tagit över för mycket. Vi behöver en bättre balans mellan externa medel och forskning i tjänsten. Större pluralism kan främjas genom att privata initiativ tillkommer. Även inom den statliga finansieringen är större pluralism möjligt.

Diskussionen kom också att kretsa kring Stockholms universitets behandling av Johan Lundberg, som trots förordan från eniga sakkunniga inte blev befordrad till professor. ARW har i flera inlägg dokumenterat fallet (se nedan).

– Det är skrämmande att ett universitet som jag tidigare respekterade inte längre värnar om akademisk integritet, säger Nordin.

Nordin menar att det fanns politiska och även forskningspolitiska faktorer bakom Lundberg-affären:

– Lundberg kritiserade hela den postmodernistiska inriktningen, som enkelt uttryckt går ut på att man vill ha en forskning som erbjuder alternativa fakta, där fakta betraktas som konstruktioner och där idéer om värden och verklighet sopas under mattan. Genom att kritisera en sådan forskningsinriktning gjorde sig Lundberg väldigt impopulär i dessa läger.

Slutligen menar Nordin att universiteten har en viktigt kritisk roll och att rädslan för att kritisera och vara obekväm ofta är överdriven:

– Det är nyttigt för samhället att förhärskande åsikter utmanas och kritiseras, och det är en viktig uppgift för universiteten som intellektuella centra att kunna tillhandahålla ett sådant ifrågasättande och en sådan fri diskussion. Man kanske inte tänker på att så fort man får en fiende i den akademiska världen så får man två nya vänner.

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Liknande ärenden

SU går emot sakkunniga: vägrar befordra känd kritiker av identitetspolitik

Kungsväg till SU-professur: lärarförslagsnämnd kryddade postmodernists meriter

Efter Lundberg-affären: ARW varnar sakkunniga för Stockholms universitet

Posted in Akademisk frihet | Tagged , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för ARW-TV med Svante Nordin: ”kan inte längre tro på Stockholms universitet”

Sensationell vändning för GU-prefekten: kvinnliga hovrättsdomare friar Christina Thomsen Thörnqvist

Om du är offentlig chef och efterforskar vem som lämnat uppgifter till medier döms du till böter eller fängelse för brott mot efterforskningsförbudet. Sant? Nej, inte om det du är kvinna och det var synd om dig. Då är det istället den person vars förmodade uppgifter du efterforskade som gjorde fel, särskilt om hen är man. Så kan man tillspetsat förstå en oenig hovrätts uppseendeväckande beslut att fria f.d. Göteborgs-prefekten Christina Thomsen Thörnqvist, som tidigare dömdes i tingsrätten.

Thomsen Thörnqvist dömdes tidigare i år i tingsrätten för brott mot grundlagens efterforskningsförbud efter Academic Rights Watch anmälan till Justitiekanslern (JK). Saken gäller för Thomsen Thörnqvist ofördelaktiga uppgifter som läckte ut och blev underlag för en kritisk artikel i Göteborgs-Posten (GP). Aftonbladets skribent Oisin Cantwell kallade avgörandet ”en viktig dom i dessa tider”.

Så här skrev Thomsen Thörnqvist till sin dåvarande prefektkollega Gunnar Bergh:

Hur i all världen har ett internt mail av nedanstående art kunnat nå G-P? I nedanstående mail bad jag i december dig återigen om hjälp med att komma till rätta med de svåra förföljelser som pågår mot bl.a. mig i sociala media. Hur har den konversationen kunnat nå någon annan än dig? Du var enda mottagare av nedanstående mail.

I överklagandet till Hovrätten i västra Sverige yrkade Thomsen Thörnqvist på frikännande samt på att få rättegångskostnaderna betalda. JK, som är motpart i målet, yrkade i ett anslutande överklagande istället på att det bötesstraff som utdömdes skulle skärpas:

Justitiekanslern delar inte tingsrättens bedömning när det gäller brottets straffvärde och de omständigheter som beaktats i mildrande riktning vid bestämmandet av antalet dagsböter. Enligt Justitiekanslern bör brottet föranleda ett högre antal dagsböter.

De förmildrande omständigheterna som tingsrätten ansåg sig ha framvaskat, men som JK alltså underkänner, gick väsentligen ut på att det var synd om Thomsen Thörnqvist eftersom underordnade skrivit elaka saker om henne på Facebook.

I det sammanhanget ska tilläggas att Thomsen Thörnqvist lagt ner flera språkämnen samtidigt som hon tillfört resurser till sitt eget ämne, latin. Hon anställde också sin egen chef, som sedan gav henne löneökning. Slutligen har internrevisionen vid GU konstaterat att hon var ansvarig för ett stort antal rättsvidriga anställningar, trots att hon dessförinnan begärt in ett rättsutlåtande där det framgick att agerandet var felaktigt.

Som man bäddar får man ligga, hette det förr. Men tiderna förändras. Nu heter det att man är ”mobbad” och ”har en dålig arbetsmiljö”.

ARW har inte funnit någon Facebook-kritik mot Thomsen Thörnqvist som skulle ha varit olaglig, dvs. utgöra förtal eller liknande. Trots detta försökte hon i sin tidigare egenskap av prefekt och statlig chef tysta ner kritiken.

Nu hade man trott att det tålamodsprövande talet om förmildrande omständigheter äntligen skulle upphöra när ärendet nått högre instans: hovrätten. Av tradition är det mest i de lägre instanserna som de känslomässiga argumenten frodas och de ovidkommande hänsynen tas, medan de högre håller sig till en strikt lagtolkning, åtminstone i teorin.

Men där misstog vi oss rejält. Man får förmoda att JK, som för ovanlighetens skull är på samma sida som vi, är lika oförstående inför hovrättens friande dom, som tillkännagavs i veckan (2017-10-11).

Hovrättens motivering är en sorglig läsning för det svenska rättsväsendets vidkommande. Där ikläs den person som hittills av de flesta parter, inklusive tingsrätten och JK, betraktats som förövare en nästan heltäckande offerkofta. Beskrivningen som ges saknar överlag den objektivitet som man förknippar med lag och rätt. Bl.a. ägnas stort utrymme åt att återge Thomsen Thörnqvists egen offerbild, medan det faktum att motparten ser saken annorlunda inte uppmärksammas.

Den som läser hovrättens inledande betraktelser får intrycket att Gunnar Bergh är den stora skurken och ”mobbaren” i dramat. Det är desto mer beklämmande eftersom Bergh för insatta framstår som den som genomgående försvarat akademiska och demokratiska principer, t.ex. genom att med hänvisning till grundlagen vägra tysta ner laglig kritik på Facebook.

Efter att ha återgett Thomsen Thörnqvists uppfattning om saken anför hovrätten följande:

Utredningen visar vidare, bland annat genom Eva Norrman Brandts arbetsmiljöutredning, att Christina Thomsen Thörnqvist sedan många år hade haft en dålig arbetsmiljö. Enligt Christina Thomsen Thörnqvist beskrev de e-brev som hon skickade till Gunnar Bergh i december 2015 hennes personliga utsatthet och blottade hennes situation. I ljuset av detta kan Christina Thomsen Thörnqvists förklaring att formuleringarna i e-brevet den 11 februari 2016 var en upprörd reaktion på att Gunnar Bergh hade spridit de tidigare e-breven i stället för att ta tag i arbetsmiljöfrågan, inte lämnas utan avseende. Att Christina Thomsen Thörnqvists syfte med e-brevet var att lufta sin frustration över Gunnar Berghs agerande stöds även i viss mån av att hon samtidigt skickade brevet till dåvarande dekanen Margareta Hallberg.

Här lutar sig Hovrätten mot en arbetsutredning som få verkar ha sett och som tidigare bedömare, med hänvisning till bristande objektivitet, inte tillmätt någon betydelse. ARW har granskat en rad sådana utredningar och kommit till slutsatsen att de normalt saknar bevisvärde. Utredningsfirmor som lägger skulden på ledningspersoner som Thomsen Thörnqvist får inga fortsatta uppdrag.

Hovrätten fortsätter:

Mot denna bakgrund anser hovrätten att det saknas anledning att ifrågasätta att Christina Thomsen Thörnqvists syfte med e-brevet var att ge uttryck för sin besvikelse över Gunnar Berghs agerande och inte att ta reda på vem som hade lämnat uppgifterna till GP. Det är därför inte styrkt att Christina Thomsen Thörnqvist hade för avsikt att bryta mot efterforskningsförbudet. Det är inte heller styrkt att hon agerade med insikt om att Gunnar Bergh skulle komma att uppfatta e-brevet som ett försök att få kunskap om vem som hade lämnat uppgifterna till GP.

Här hjälper det inte ens att Bergh faktiskt uppfattade e-brevet som just ett försök att ta reda på vem som hade lämnat uppgifterna till GP. Han skickade t.o.m. ett svar där han påtalade detta samt det olagliga däri.

Hovrätten kommer nu till den centrala frågan:

I motsats till tingsrätten anser hovrätten inte heller att det är styrkt att Christina Thomsen Thörnqvist handlade med ett likgiltighetsuppsåt. För att ett sådant uppsåt ska vara för handen krävs att Christina Thomsen Thörnqvist insåg att det fanns en risk för att Gunnar Bergh skulle komma att uppfatta e-brevet som ett försök att få kunskap om vem som hade lämnat uppgifterna till GP och att hon var likgiltig i förhållande till detta.

Varför är då detta inte styrkt – i motsats till vad tingsrätten hävdat?

Gunnar Bergh var medveten om den negativa arbetsmiljö som Christina Thomsen Thörnqvist befann sig i. Han visste också om att Christina Thomsen Thörnqvist kände till vilka personer som var involverade i konflikten. Christina Thomsen Thörnqvist hade därför enligt hovrätten fog för att förutsätta att Gunnar Bergh skulle uppfatta meddelandet i enlighet med hennes syfte, dvs. som en upprörd reaktion på att han hade spridit de tidigare e-breven vidare, och inte som ett efterforskande av vem som hade lämnat uppgifterna till GP. Gunnar Bergh har visserligen sagt att han uppfattade brevet som ett efterforskande. Enligt vad som har framkommit, framför allt genom uppgifterna från Eva Norrman Brandt, har Gunnar Bergh dock haft en mycket kritisk syn på Christina Thomsen Thörnqvist. Det kan därför inte uteslutas att han valde att tolka meddelandet i e-brevet på ett ofördelaktigt sätt för henne. Det är mot denna bakgrund inte styrkt att Christina Thomsen Thörnqvist insåg att det fanns en risk för att e-brevet skulle uppfattas som ett försök att få kunskap om vem som hade lämnat uppgifterna till GP och att hon var likgiltig inför ett sådant förhållande.

Här har den ”negativa arbetsmiljön” för Thomsen Thörnqvist gått från att vara hennes egen subjektiva uppfattning till att bli ett obestridligt faktum. Att hon själv i många fall visat sällsynt dåligt omdöme och att det är just hennes egna tillkortakommanden som föranlett underordnades kritik är tydligen inte längre relevant.

Vad har egentligen hänt? Låt oss sammanfatta. Thomsen Thörnqvist har i ett mejl till Bergh frågat vem som lämnar uppgifter till GP. Bergh har uppfattat det som att hon frågat vem som lämnat uppgifter till GP. Vad annars? Men att Bergh tolkar mejlet på detta sätt förklaras, enligt hovrätten, inte av den faktiska ordalydelsen utan av att han har haft ”en mycket kritisk syn på Christina Thomsen Thörnqvist”. Med sådana bisarra argument kan nästan allt bevisas eller motbevisas.

Hur kan man förklara att detta händer i en svensk domstol, i högre instans dessutom? Fallet inbjuder till spekulation. Tre domare har varit inblandade i domslutet – två kvinnor (Eva Ahlquist, Johanna Hagman), en man (Jonas Silfverberg). Kvinnorna vill fria, medan mannan ansluter sig till majoriteten av tidigare bedömare och yrkar på fällande dom. De kvinnliga domarna har förmodligen psykologiskt identifierat sig med Thomsen Thörnqvist. Försvann därmed frågan om efterforskning ur sikte? Kom det istället att handla om vem som det var ”mest synd om” från deras perspektiv?

Viktigare än att förklara domen är emellertid att se till att den inte står sig. Justitiekanslern, som hittills drivit saken på ett övertygade och förtroendeingivande sätt, bör nu överklaga domen till Högsta domstolen. Annars riskerar vi att få en situation där grundlagens efterforskningsförbud undermineras av möjligheten att anföra olika förmildrande omständigheter och av aktivistiska domares omtolkningar av bokstavlig efterforskning.

Efterforskningsförbudet är så viktigt därför att det inom offentlig sektor i viss mening utgör ”ansvarsutkrävandets sista bastion”. I en tid där cheferna får allt större utrymme att bryta mot lagar och regler – och vi vet vad det har lett till på Transportstyrelsen och andra institutioner – har efterforskningsförbudet stått för en gräns som inte får överträdas. Hit men inte längre. Om du efterforskar källor åker du dit. Det vore tragiskt för demokratin och för Sverige om detta i och med domen mot Thomsen Thörnqvist inte längre skulle vara fallet.

EJO/MZ

 

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

 

Liknande ärenden

Domen mot GU-prefekten prövas i hovrätten: kan leda till strängare straff

GU-prefekten som efterforskade källa döms till böter: ”en viktig dom för högskolan”

ARW-referat av domstolsförhandling förbjöds: oacceptabla yttranderegler på Högskoleläckan

Efter ARW:s anmälan: GU-prefekt inför rätta för att ha jagat interna kritiker

Posted in Myndighetsutövning, Yttrandefrihet | Tagged , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Sensationell vändning för GU-prefekten: kvinnliga hovrättsdomare friar Christina Thomsen Thörnqvist

ARW-TV med Eva Österberg: ”Lärarna förvandlas till projektmakare och penningsökare”

En professor som är glad för att ha sina elever och som älskar att skriva sina böcker ska inte behöva känna sig som en misslyckad företagsledare. Det säger Eva Österberg, professor emerita i historia i Lund i en intervju med Jens Stilhoff Sörensen på ARW:s Youtube-kanal. Österberg vänder sig mot ekonomismen och företagstänkandet som hon menar tar bort mycket av glädjen i att undervisa, forska och tänka. I Sverige har det dock ännu inte gått så långt att de grundläggande akademiska friheterna hotas, menar hon.

I vår Youtube-serie där ARW:s Jens Stilhoff Sörensen intervjuar svenska lärare och forskare om akademisk frihet har vi kommit till Eva Österberg, professor emerita i historia vid Lunds universitet.

Österberg disputerade i Lund i historia 1971 och var professor i historia vid Uppsala universitet 1983-1987. Hon var sedan professor i historia vid Lunds universitet 1987-2007. Österberg blev hedersdoktor vid Oslo universitet 1997 och vid Växjö universitet 2005. Hon är ledamot av flera akademier, t ex Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien, Kungliga Vetenskapsakademien, Academia Europeae och Svenska Litteratursällskapet i Finland.

Eva Österberg har fått flera vetenskapliga priser, t.ex. Övralidspriset 1994, Rettigska priset utdelat av Vitterhetsakadmien 2000, Gerard Bonniers pris utdelat av Svenska akademien 2005 och Gad Rausings pris för framstående humanistisk gärning, utdelat av Vitterhetsakademien 2009.

I intervjun vänder sig Österberg mot den tilltagande byråkratin vid högskolorna. Det är mycket avrapportering och utvärderingar hela tiden, menar hon. Enligt Österberg har man alldeles överdrivit betydelsen av utvärderingar, även om sakkunniga från andra länder kan se på verksamheten med nya ögon, vilket kan vara stimulerande.

Österberg är även kritisk mot den växande administrationen. Tidigare rymdes hela administrationen i gamla universitetshuset och det var, framhåller hon, långt mellan fakultetsmötena. Numera är administrationen mycket större och det är fler sammanträden, vilket hon påpekar tar tid och uppmärksamhet från det som borde vara det centrala, nämligen forskningen och undervisningen.

Det största hotet mot universiteten är enligt Österberg ekonomismen, där företagsmodellen ses som ett ideal i ett ekonomiskt tänkande. Modellen har på ett olyckligt sätt lett till att universiteten känner att de måste konkurrera med varandra, varvid lärarna förvandlas till projektmakare och penningsökare. Man borde kunna acceptera att olika sektorer i samhället kan styras av olika värderingar och olika tankegångar, menar hon. En professor som är glad för att ha sina elever och som älskar att skriva sina böcker ”ska inte behöva känna sig som en misslyckad företagsledare”.

Universiteten kan enligt Österberg aldrig bli ekonomiskt lönsamma. De kan däremot bli kulturellt och socialt lönsamma, och lönsamma ifråga om bildning. Det fungerar därför bäst om såväl statsmakten som näringslivet håller sig lite på avstånd, påpekar hon.

Österberg anser samtidigt att de centrala friheterna att forska, undervisa och tänka som man vill till stor del finns kvar i länder som Sverige. Vi är inte i närheten av den situation som t.ex. rådde i nazi-Tyskland där man gick in och avskedade folk eller förbjöd dem att föreläsa om vissa saker.

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! ♦

Liknande ärenden

Ny brittisk studie: akademisk frihet i Sverige på europeisk bottennivå

Botten nådd? Regeringens utredare vill införa Tredje rikets styrmodell inom högskolan

Posted in Akademisk frihet | Tagged , , , , | Kommentarer inaktiverade för ARW-TV med Eva Österberg: ”Lärarna förvandlas till projektmakare och penningsökare”