Sommarkrönika av Marianne Stidsen: cancelkultur på danska – så censureras jag av Köpenhamns universitetstidning Uniavisen

I ett aktuellt inlägg i Uniavisen riktas allvarliga anklagelser mot Marianne Stidsens bok om samtycketslagstiftningen. Men Uniavisen vägrar publicera Stidsens replik, med hänvisning till att ”texten inte lever upp till Uniavisens publicistiska principer”. I denna sommarkrönika återges repliken exklusivt för ARW:s läsare i danskt original. Marianne Stidsen är lektor emeritu, medlem i Det Danske Akademi samt ordförande i Ord Mod Ord – foreningen for drenge og maens retssikkerhed i samtykkesager.

Fortsätt läsa

Krönika av Bo Rothstein: ”citeringar ofullständigt mått på kvalitet” – slutreplik till Olsson och Grönqvist

I ett reportage i SvD varnade ARW:s Erik J Olsson och Magnus Zetterholm för att en alltmer kvinnodominerad högskola går ut över kvaliteten på forskningen. I en kommentar på SvD Kulturdebatt menade Bo Rothstein att Statsvetenskapen i Göteborg lyckats kombinera numerär jämställdhet med hög kvalitet. Olsson och Catharina Grönqvist noterade emellertid, i en replik, att de manliga professorerna på institutionen är mer än dubbelt så citerade som de kvinnliga. Här publicerar vi Rothsteins slutreplik exklusivt för Academic Rights Watch webbplats.

Fortsätt läsa

Krönika av Erik J Olsson och Catharina Grönqvist: tesen om feminiseringens effekter på forskningen kvarstår – en replik till Bo Rothstein

Bo Rothstein har en poäng när han framhåller att statsvetenskapen i Göteborg kombinerat stora vetenskapliga framgångar med en numerärt jämställd professorskår. Men detta motbevisar inte tesen om feminiseringens effekter på forskningens kvalitet, skriver författarna i en replik på ett aktuellt inlägg på SvD Kulturdebatt.

Fortsätt läsa

UKÄ-utredningen av akademisk frihet visar på omfattande tystnadskultur: lutar sig mot fallstudier från ARW

När Universitetskanslerämbetet fick uppdraget att utreda den akademiska friheten i Sverige uppmanade vi myndigheten att del av våra dokumenterade fallstudier. I UKÄ:s aktuella rapport kommer tre av de fyra inledande exemplen från ARW-anmälningar. Inget av de båda fallen från Uppsala fanns med i lärosätets remissvar. Uppgifter som vi fått visar att Nationella sekretariatet för genusforskning, en nationell enhet med ett särskilt uppdrag att främja genusvetenskapen, i ett tidigt skede försökte påverka utredningen genom att erbjuda ”material och kompetens”.

Fortsätt läsa

Larm från Skövde: rektors ledarskap ifrågasätts – ”allvarliga konsekvenser för den akademiska verksamheten”

Mer meriterade personer förbigås vid chefstillsättningar, ensidig rekrytering av kvinnor på högre befattningar, alla rekryteringsbeslut måste gå via rektor i strid med delegationsordningen, chefer som avgår utan att ersättas, strypta informationskanaler. Allvarliga anklagelser mot tidigare ifrågasatta rektorn Muriel Beser Hugosson når nu Academic Rights Watch från Högskolan i Skövde.

Fortsätt läsa

Bedrägligt remissvar om akademisk frihet: ARW avslöjar fallen som Uppsala förtiger – ”slängs i papperskorgen”

ARW granskar i detta inlägg Uppsala universitets remissvar till UKÄ om lärosätets arbete för att motverka cancelkultur och främja akademisk frihet. Vi finner att ledningen inte lyckas nämna ett enda konkret exempel på när den akademiska friheten äventyrats vid lärosätet – inte ens det rikskända Aronsson-fallet där lärosätets hantering kritiserades av UKÄ.

Fortsätt läsa

ARW JO-anmäler Halmstads rektor för bristande objektivitet: ändrade slutsatsen när extern utredning fällde chefskollegan för kränkningar

Efter att en professor anmält en akademichef för trakasserier anlitade Högskolan i Halmstad en extern firma för att utreda anklagelserna. Utredarna fann att fyra av de anmälda situationerna sammantagna utgjorde kränkande särbehandling av professorn. Då beslutade högskolans rektor att underkänna utredarnas slutsats. Nu JO-anmäls hon av Academic Rights Watch för bristande saklighet och opartiskhet.

Fortsätt läsa

ARW AVSLÖJAR: Extern utredning som fällde akademichef för kränkande särbehandling kapades av Halmstadsrektor: ärendet läggs ner utan åtgärd

Efter att en professor i Halmstad underkänt halva klassen av lukrativa internationella studenter fråntogs han undervisningen. Samtidigt blev han på akademichefens initiativ föremål för en lång rad utredningar. En extern utredning av akademichefens agerande gick på Academic Rights Watch linje och konstaterar att hon utsatt professorn för kränkande särbehandling. Den senaste händelseutvecklingen är att rektor gått in och lagt ner utredningen utan åtgärd.

Fortsätt läsa

Bedrägligt remissvar om akademisk frihet: inga spår av dokumenterade kränkningar i LU:s svar till UKÄ

Academic Rights Watch har bevakat den akademiska friheten i Sverige sedan 2012 och sitter nu på en unik samling dokumenterade fall av ingrepp. Som akademisk standard har vi använt Unescos rekommendationer för högre utbildning från 1997. Detta gör att vi är i en unik position att jämföra högskolornas remissvar till Universitetskanslerämbetet med den faktiska akademiska verkligheten för landets lärare och forskare. Svarar den bild som lärosätet ger mot sakernas tillstånd? Först ut är Lunds universitet.

När man läser Lunds universitets remissvar till Universitetskanslerämbetet (UKÄ) angående den akademiska friheten slås man av hur väl universitetet verkar fungerar i akademiskt hänseende och hur mycket vikt som läggs vid den akademiska friheten. Rektor Erik Renström slår redan från början an den högtidliga tonen: ”Lunds universitet vill börja med att understryka vikten av att den akademiska friheten främjas och värnas.” ”Akademisk frihet är en förutsättning för att lärosäten ska kunna utföra sina uppdrag med kvalitet och trovärdighet”, fortsätter han. Renström framhåller med rätta såväl individuella forskares och lärares frihet som lärosätenas frihet i förhållande till regering och politik.

Men är det något vi på Academic Rights Watch lärt oss genom åren är det att det kan vara stor skillnad på teori och praktik. Få är emot akademisk frihet ”i princip”, utan det är när det kommer till konkreta fall som agnarna skiljs från vetet. Då visar det sig nämligen vem som egentligen är för akademisk frihet.

Hur är det då med Lunds universitet? Förmår lärosätet tillämpa sina högstämda principer och lovvärda avsikter i konkreta fall?

Alla som följt ARW genom åren vet att vi haft många fall vid just Lunds universitet. Det beror givetvis delvis på att LU är ett stort universitet. Allt annat lika är det sannolikare att det ska hända något vid ett större lärosäte än ett mindre. Detta förhållande hindrar emellertid inte att även större lärosäten kan ha systematiska problem som utöver slumpen bidrar till antalet fall.

De fall som vi haft i Lund har påfallande ofta gällt yttrandefriheten, den akademiska rättighet som brukar framhållas som den mest fundamentala av dem alla.

Ett tidigt ärende i denna genre gällde ”twitterprofessorn” Erik Svensson, som på sin fritid och via sin privata mobiltelefon hamnade i en häftig twitterdebatt med en redaktör för en islamkritisk tidskrift. För detta kallades han upp till dekanen, som även i medierna kritiserade Svenssons sätt att utöva sin yttrandefrihet, vilket ansågs skada universitetets varumärke. Saken anmäldes av en privatperson till Justitieombudsmannen (JO), som utdelade kritik mot universitetet. JO menade att intrycket hade uppstått att forskare och lärare har mindre yttrandefrihet än medborgare i övrigt.

Lite mer i närtid inträffade ärendet med tyskaprofessorn Valéria Molnár. Efter att hon kritiserat en tjänstetillsättning konfiskerade Humanistiska och teologiska fakulteterna de grundutbildningsmedel som var knutna till hennes professur. De frigjorda medlen användes sedan för att anställa en manlig lektor. När Molnár protesterade fick hon av dåvarande prefekt och dekan skriftligt på att hon inte fick berätta om sin situation för någon annan. Efter en JO-anmälan från ARW fick universitetet även denna gång JO-kritik för bristande yttrandefrihet.

Ett tredje fall, som blev rikskänt bland annat genom Arpi och Wyndhamns bok Genusdoktrinen och även fick internationell spridning, involverade Germund Hesslow, professor i neurofysiologi. Hesslow råkade illa ut efter att en student klagat på vissa formuleringar om homosexuella och transpersoner, vilket skedde i en föreläsning om könsskillnader ur ett biologiskt perspektiv. Formuleringarna ansågs inte förenliga med universitetets värdegrund och likabehandlingsplan. Hesslow förklarade i frågestunden efter föreläsningen att ”homosexuella kvinnor har en manlig sexuell inriktning” och, rörande transsexualism, att ”huruvida det är en sexuell läggning är en definitionsfråga”. På grund av sina vetenskapliga uppfattningar blev Hesslow utredd för diskriminering. Han blev visserligen ”friad” men utredaren menade att det ändå fanns ”risk för diskriminering”.

Det senaste fallet i denna kategori som vi dokumenterat rör astronomiprofessorn Sofia Feltzing, som utreddes för kränkande särbehandling. Även denna gång finns det en yttrandefrihetsproblematik i botten, nämligen att hon efter en föreläsning från auditoriet ställt kritiska frågor till föreläsaren, som därefter anmält henne. Efter att en konsultfirma funnit henne skyldig friades hon i en senare utredning, som kom fram till att det var Feltzing själv som utsatts för kränkande särbehandling, av institutionsledningen.

Nämns något av dessa konkreta fall där yttrandefriheten kommit till korta, vilket i flera fall även JO anser, i Lunds remissvar?

Nej, i remissvaret nämns inga konkreta fall alls, trots att sådana efterfrågas (fråga 2 och 3). Universitetet har nämligen ”inget register eller system som samlat fångar upp när den akademiska friheten utmanas internt” (sid. 6). Trots detta är den samlade bedömning som LU gör att det är ”ovanligt att den akademiska friheten för enskilda lärare och forskare utmanas och hotas av interna krafter inom lärosätet” (sid. 6). Hur man kan veta detta i avsaknad av underlag framgår inte?

Ett alternativ till att ha ett register är att försöka erinra sig vilka ärenden man varit involverad i som överordnad chef.

Till saken hör att Hesslow-ärendet utspelade sig under den tid då Renström själv var dekan för Medicinska fakulteten. Renström skrev i detta sammanhang ett brev till Hesslow i ärendet, där han bland annat krävde ”korrekt” genusterminologi på föreläsningarna: ”Med anledning av den kritiserade föreläsningen så har programledningen [se ovan] redan informerat dig om den korrekta terminologin rörande könsidentitet och sexuell läggning.” ”För att vidga perspektiven så kommer din föreläsning även att kompletteras med en föreläsning om perspektiv på kön och genus i medicinsk vetenskap”, förklarar Renström också i brevet.

Jämför detta med det Renström skriver i LU:s remissvar (sid. 6):

Att utmana kunskap och fakta är inte att utmana den akademiska friheten. Att utmana den akademiska friheten handlar i stället om att bryta normerna för det institutionaliserade ifrågasättandet eller att på ett otillbörligt sätt påverka lärare och forskares genom trakasserier, hot eller repressalier.

Om inte ”normerna för det institutionaliserade ifrågasättandet” bröts i Hesslow-fallet – av Renström själv – är detta uttalande bara tomma ord som saknar konkret innebörd.

Till Renströms försvar måste man säga att Hesslow-ärendet delvis orsakades av dåvarande S-regerings krav på ”jämställdhetsintegrering”: att ett speciellt jämställdhetsperspektiv skulle genomsyra all verksamhet på högskolorna. Hur radikalt detta perspektiv var avslöjades av Arpi och Wyndhamn, något som beforskats av två ARW-medlemmar. Renström gör i remissvaret rätt i att kritisera den politiska styrningen av landets högskolor som ett av de större hoten mot den akademiska friheten.

Andra saker som ARW kritiserat LU för genom åren är bland annat inskränkning av lärofriheten i två fall som också spreds utanför LU:s gränser. Inskränkningarna gäller dels Johan Grant, som på grund av studentprotester mot innehållet i en kurs i psykologi blev av med sitt uppdrag, och Erik Ringmar, som tvingades använda könskvoterad litteratur i en kurs i statsvetenskap. Vi har också uppmärksammat bristande kollegialitet vid rektorsval, kvotering av kvinnliga professorer, bristande forskningsfrihet, rättsosäker handläggning av anklagelser om vetenskaplig oredlighet och en hel del annat.

Inget av detta nämns konkret i Lunds remissvar.

Vi på Academic Rights Watch vill inte framhäva oss själva, men i efterhand framstår det som en god idé att vi dokumenterat allt detta. Sådant som brev man skrivit och beslut man själv fattat faller ju annars så lätt ur minnet.

EJO/MZ

♦ Gillade du det du nyss läste? Stöd vår verksamhet! Nu också via Patreon! ♦

Uppmanade andra att anmäla Egyptson: saknade själv etikprövningstillstånd för islamofobistudie – anmäls nu av ARW

Sameh Egyptson argumenterar i sin avhandling att Islamiska förbundet är en gren av Muslimska brödraskapet. Då vissa delar av argumentationen stöds med så kallade känsliga personuppgifter uppmanade meningsmotståndaren Mattias Irving de som omnämns att anmäla Egyptson för utebliven etikprövning. Men ARW kan nu avslöja att även en av Irvings egna studier innehåller känsliga personuppgifter – utan etikprövning. I syfte att jämna ut spelplanen i islamismforskningen har vi därför anmält studien.

Fortsätt läsa

Efter Egyptson-fallet: ARW anmäler nästa islamvänliga uppdragsforskare – gjorde 78 intervjuer utan etikprövning

Sameh Egyptson kom fram till att vissa islamiska föreningar, som lyfter stora statliga bidrag i själva verket har förgreningar till internationell islamism. Då Egyptson delvis använt sig av så kallade känsliga personuppgifter utan etikprövning blev han anmäld. Men hur är det med hans meningsmotståndares forskning – är den etikprövad? I vår strävan att utjämna spelplanen anmäler ARW denna gång en professor i Örebro vars forskning enligt egen uppgift bygger på 78 intervjuer. Någon ansökan om etikprövning har inte kunnat identifieras.

Fortsätt läsa

Efter Egyptson-fallet: ARW anmäler islamvänlig forskare för utebliven etikprövning – intervju innehöll känsliga personuppgifter

I sin uppmärksammade avhandling argumenterar Sameh Egyptson att Islamiska förbundet är en gren av Muslimska brödraskapet. En del av argumentationen bygger på så kallade känsliga personuppgifter. Då etikprövning saknades blev Egyptson åtalsanmäld. Den motsatta ståndpunkten företräds av professor Simon Sorgenfrei i en bok om islam i Sverige. Men ARW kan nu avslöja att även Sorgenfrei gör bruk av känsliga personuppgifter utan etikprövning. Till skillnad från Egyptson har dock Sorgenfrei inte blivit anmäld, detta trots att fallen är helt parallella, något som ARW nu åtgärdat.

Fortsätt läsa